De senaste dagarnas händelser sätter sina spår. När herrskapet som gick på semester i går behagar vakna är klockan snart 10:00.
Jag är så nödig att jag inte har en torr tand i munnen. En sit-ups i sängen och Ade junior håller på att spricka som en nystekt prinskorv. Jag är snabbt på benen och förrättar mitt tarv.
Trots semester så är det bra att hålla igång kroppen har jag hört. Maria slipper numera släpa med mig på promenad. Jag följer med av egen fri vilja. Knäna känns lika väloljade som tysk ingenjörskonst och det är helt klart njutbart, trots regnet som hänger i luften.
Efter en sen brunch blir det rast och vila på stället. Maria somnar i sängen och jag slumrar till i soffan. Klockan är över 16 när vi vaknar till.
En tur till Biltema för några inköp. Bland annat ett par gåstavar till mig. Maria tycker att min hållning mest påminner om något ryggradslöst djur. Kutryggig med gamnacke, hängande axlar och ett inslaget bröst som någon avdankad boxare. Med ett par stavar i händerna hoppas hon på bot och bättring.
Snälla, håna mig inte om ni möter mig.
Klockan rinner iväg. Vi har ju sovit bort det mesta av dagen. Lilla Agnes som fyller 2 år idag kommer tillbaka till campingen efter att ha firat sin dag på hemmaplan. Det är ett kärt återseende.
Sen middag med ett glas bubbel. Svårslaget. Vi röjer upp i förläggningen och Maria och Emelie promenerar iväg i campingvimlet med Agnes i vagnen. Det är läggdags för den lilla. Själv ska jag kolla på Indycar och äta Maltesers.
På återseende.
Hade ett par stavar skänkt mig en semestervecka till så hade jag stakat bredvid dig!
Vi tar det nästa år!