Kategorier
Husvagn

Campingdagbok 2020-06-29

Det som annars brukar vara morgonen då jag vaknar med bröstet fyllt av vemod är snarare en morgon med lycka i luften. Jag studsar upp som en möbelfjäder och känner mig på ett oförskämt bra humör.
Mitt i den mörka sommarnatten, när regnet smattrade mot taket och när sömnen gjorde sig som mest påmind gjorde vi något helt crazy!
Vi bokade en långhelg till på denna campingen. Ett par vänner kommer med sin vagn och tokiga barn. Vi kunde inte låta bli! Det ska bli fantastiskt roligt.

Det är tidigt när jag tittar ut i förtältet. Vädret har slagit om. Kondensen inne i tältet är faktiskt inte så farlig. Värre på utsidan. Likt en knottrig kondom hänger förtältet fast i husvagnsväggen. Hur i hela friden ska jag få detta torrt innan vi ska riva ner förläggningen?

Övriga familjen vaknar till. Det rör sig inne i vagnen. Någon muttrar att det är kallt. 19 grader ute och 23 inne. Helt magiskt enligt mig som känner mig som en snigel i Sahara så fort kvicksilvret passerar 25.
Muttrandet fortsätter och långärmade tröjor plockas fram för första gången på hela helgen. Nu har tydligen helvetet frusit till is.

Under dessa minuter då det rotas bland kläder i påsar, väskor och skåp hittas det där linnet som var ”kvarglömt” hemma i Vänersborg. Det var alltså en komplott, direkt riktad mot mig för att få stilla sina skenande shoppingnerver de hittade på det där med kvarglömt linne.
Jag går på och gestikulerar med armar och ben. Ni lurade mig!
Det är nu som Liv, med blott 12 års livserfarenhet och mycket kvar att lära om att ”tala är silver, tiga är guld”, försäger sig.
”Pappa, vi kollade faktiskt inte bara efter linnen till Maria.”

När vi köpte vår husvagn för tre år sedan kände vi att denna modellen kommer att vara helt perfekt till vår lilla familj i många år. Pojkarna är såpass stora och de har andra prioriteringar än att hänga på oss i ”lopplådan” till någon camping där det absolut inte finns något att göra. Ack så fel vi hade. De vill gärna hänga på.
Vi har löst problemet med en sovalkov i förtältet. Där sover Alfred när han inte sommarjobbar och för Liv bäddar vi i soffan. Oskar den äldre, som har flyttat hemifrån har inget behov av att sova över så han kör dagsturer.

Det där med att hålla på att bädda i soffan var inte så kul som vi trodde. All ledig plats i husvagnen tas upp av dessa förbannade dynor som ligger utspridda högt och lågt. Om vi bara ligger en helg så ids vi kanske inte sätta upp förtältet.
Då finns det ingen plats för mig, hövdingen, the chief in Command, att placera akterkastellet när morgonkaffet ska intas och när den ack så viktiga första snusprillan ska monteras bakom överläppen.
Med facit i hand hade fler bäddar varit att föredra.

Vagnen är tömd på diverse vätskor. Vissa mer illaluktande än andra. Väskorna är packade och strömmen är avslagen. Säkerhetskontroll före körning är gjord.
Det är bara förtältet kvar. Jag har medvetet dragit ut på det till sista sekund för att det ska torka och få slät hy igen. När jag böjer mig ner för att dra upp första tältpinnen kommer en skur.
Det var då själva F-N också!
Det finns ingen återvändo. Jag hinner med några pinnar till när regnet slutar lika fort som det började. Men skadan är redan skedd.
Jag breder ut det på gräsmattan och låter solen smeka tältduken. Det gör susen.
Knappast torrt som fnöske men skåpstorrt får duga.
Nu rinner liksom tiden iväg.

Det är dags att åka.

Tack för den här gången och tack för alla värmande ord ni har givit mig. Jag är lite i chock över all uppmärksamhet som mina inlägg har fått men otroligt smickrad.

Tack!

Med vänlig hälsning, Fredrik Adetoft

Här sitter jag och skriver.
Kategorier
Husvagn

Campingdagbok 2020-06-28

Jag vaknar upp till en ny dag här på campingen. Det första jag gör är att kolla varmvattnet. Kallt som en isbjörns rövhål! Det var då själva f-n också.
Fram med bruksanvisningen som en riktig man. Nu ska skiten igång!
Jag hittar en resetknapp, trycker in den och startar om. Klockan visar inte svensk tid. Snarare japansk. Några justeringar senare så är även uret ok.
Sedan fungerar det bara. Vi har haft varmt vatten i kranen hela dagen!

Nu knorrar det rejält i magen. Till idag har jag ändrat min tidiga kost lite grann.
Istället för nygräddade frallor från receptionen blir det keso med lite skinka och ett ägg.
Anledningen är ganska enkel.
Igår när vi sprang runt i slottet på Läckö gjorde sig min laktos och glutenintoleranta mage påmind. Akut! Ingen förvarning alls.
Jag måste in och lämna Bruno på simskolan, och det illa kvickt!
Några snabba kast med blicken, det är fritt fram. Inga turister i vägen! Nu!
Jag kniper det allra hårdaste med skinkorna och vaggar som en pingvin rakt fram till toaletterna. Det finns lediga bås och jag sliter upp dörren till det första bästa.
Det var nära ögat. Suck……
Att försöka smyga och släppa trycket ljudlöst kommer inte på fråga. Det är raka rör och ingen tryckbegränsning. Jag sitter kvar och torrskiter tills jag vet att kusten är klar. Jag är som pånyttfödd när jag sammanstrålar med övriga familjen.

Vädret denna näst sista dag på Kronocamping är lika ostadigt som ett blocköverskridande budgetsamarbete. Vi passar på att rulla ihop förtältsmattan. Av egen erfarenhet från i fjol, där vi fick Vänern 2.0 inne i tältet så känns detta som en bra grej ifall himlen behagar öppna sig.
Liv undrar hur länge åskan stannar här varvid Maria svarar snabbt ”Ett år. Lagom till nästa semester.”
Detta föll inte väl ut till den känsliga 12-åringen och det var då surläppen åkte fram.

Denna stund, när regnet smattrar mot tältduken kan jag finna lite frid. Jag plockar fram min dator och skriver. Det är det som jag älskar.
Maria och Liv förstår nog att jag njuter. De ber mig inte ens att följa med och köpa glass. De frågar bara vad jag vill ha.
Har ni hört? En liten seger för mig.

Förra året köpte vi en liten dammsugare som går på 12 volt. Den är otroligt effektiv. Vad jag kan se iallafall. Maria sköter det. Jag uppskattar verkligen hennes arbete med att hålla rent inne i vagnen.

När vagnen är skinande ren invändigt är det dags att fortsätta med problemet som uppstod i fjol. Gasolugnen. På ena sidan flammar en gul stor låga som ibland hostar och fräser. Om jag har förstått saken rätt så ska det brinna en blå liten låga. Jag har försökt att göra rent med ett gem i hålen utan lyckat resultat.
Kanske ska jag be ett proffs kolla på detta. Ugnen är endast använd ett fåtal gånger.

Min far med familj kom på långväga besök. De gjorde en snabb visit eftersom det råder vissa omständigheter med en pandemi och de har en lång väg hem till Hälsinglands mörka skogar. De hann dock med ett bad tillsammans med Liv. Jag badar ju inte som ni vid det här laget redan vet.
Det är nog det sista badet för den här gången. Men frukta icke! Vi kommer tillbaka.

När allt har lagt sig och lugnet sänker sig över campingen finns tid till återhämtning och reflektion.
Det är söndag och i morgon styr vi kosan hemåt.
Det är alltid vemodigt och det är den känslan som gör att vi funderar på säsongsplats.
Vad framtiden har i sitt sköte vet vi inte men vi kan alltid drömma och hoppas.

Med vänlig hälsning, Fredrik Adetoft

Efter regn kommer solsken.
Kategorier
Husvagn

Campingdagbok 2020-06-27

Det är lördag och vi väntar besök. Mina två ohängda söner ska förära oss med en heldag på campingen. Den äldsta av de två har körkort och egen ”droska” så inget kan väl gå fel.

Det är nu som jag tänkte fråga om jag kunde undra en sak.

En generation som är uppväxta med mobiltelefon och är lika beroende av den som jag är med marmeladkulor på Julafton, hur i hela fridens namn kan det vara så svårt att ställa larmet på telefonen?

Att skylla på ditten och datten som:
”Jag hade ställt larmet men det fungerade inte.”
Eller:
”Batteriet dog, den var helt död i morse.”

Ja men visst! Dra den om rödluvan också, j…a unge!

Larmet fungerade inte men det är väldigt konstigt att Snapchat ALLTID fungerar. Det vet jag eftersom jag såg att du lade ut en snap kl 03 i morse!

Efter att ha haft mobiltelefon i större delen av ditt liv så måste du väl ha blivit bekant med liten klump med svans som kallas för LADDARE! Va, har du hört talas om en sådan?
När jag var i din ålder fick man vrida upp klockjäveln flera gånger varje dag, manuellt!!!
(Pust och snabb andhämtning med högt blodtryck och tydliga blodkärl i pannan som följd).

Gossarna dök upp, vattenkammade och nystrukna, med var sitt leende på läpparna. Underbara barn.

Första anhalt, Läckö slott.
Det har blivit en tradition att besöka detta vackra slott. Först en brunch i Stallet och sedan en guidad tur.
På grund av Covid 19 är det nu endast en kort information i kungssalen och sedan släpps vi lösa i slottet med ett infoblad om de olika rummen. Det var faktiskt fint att vandra runt i egen takt och upptäcka saker.
Nere på slottsgården ligger även det gamla köket och fängelsehålan.
I samma ögonblick som mina tre oäktingar (Ja, jag erkänner, de är födda utanför äktenskapet.), med stora ögon, böjer sig över räcket och får en glimt av den rätt spartanska hålan tar jag ton och med road röst förklarar att om vi hade levt på 1600-talet hade garanterat någon av er suttit där nere.
Min deklaration mottogs med ganska svalt intresse.

Efter en härlig middag på lokal restaurang var det dags för gossarna att styra kosan hemåt och lämna återstoden av familjen till sitt öde.
Glass var vi tydligen sugna på så det fick bli två kulor hallonsorbet i bägare med massor av lakritsströssel och lakritssås.

Väl tillbaka till min ”borg”, husvagnen, var det dags för felsökning. Vi har inget varmvatten. Suck!
Jag gick lös på Aldepanelen och killgissade bland inställningarna medan Maria spolade för fullt i kranen med ett finger som termometer i strålen.
Snart var färskvattnet slut och gråvattentanken full. Bara att glida in i mina blå flipflops och åtgärda detta. Tillbaks till panelen och tillslut brister Maria ut i ett glädjetjut, vi har varmvatten!

Jag har ingen aning om vad eller hur jag gjorde men det rinner varmt härligt vatten ur kranen.

Det var väl bara en tidsfråga innan vädret skulle slå om. Värmen är kvar men mörka moln tornar upp sig i horisonten. Det hindrar naturligtvis inte Liv från att vilja ta sig ett kvällsdopp.
Av principskäl badar jag inte i vatten där fiskar bajsar. Människan har uppfunnit pool och dusch.
Jag är modern av mig.
Om dottern vill vara primitiv så inte mig emot. Jag håller gärna handduken tills hon kommer upp, blå om läpparna, skrynklig i skinnet och tänderna klapprar som en orkester med kastanjetter.

Nu är det läggdags. Upp med alla fönster och luckor som går att öppna för att försöka få en hyfsad vettig temperatur i vagnen.
Nästa vagn blir med AC.

Med vänlig hälsning, Fredrik Adetoft.

De tre små sniglarna.
Kategorier
Husvagn

Campingdagbok 2020-06-26

Incheckning kl 15. Nu gäller det att vara lite listig så att vi kommer i någorlunda tid till campingen. Av skäl som inte ens den samlade kåren av de skarpaste beteendevetarna lyckats förklara så är Maria en person som har ”sen ankomst” inskrivet i sitt CV. Därför brukar jag, henne ovetandes, tidigarelägga klockslaget för resans avgång.

Denna gång vred jag fram klockan 30 minuter och vi kom iväg 15 minuter efter den fejkade deadlinen. Alltså 15 minuter före den tiden jag ville sadla hästarna, spänna för vagnen och rulla ut i vildmarken.

Winning!

Det är med fröjd i hjärtat vi rullar in på Kronocamping. Denna pärla bland pärlor i Lidköping. Vi trivs här. Det känns bra innan vi ens har sett plats 16 som är bokad i vårt namn. Ett medvetet val gör att vi har en stor plats med tillhörande vattenutkastare. Vår, i förhållande till andra, lilla husvagn får med råge plats på den anvisade platsen.

Nu är det full fart. Maria vevar stödben, jag kopplar el, fyller vatten med den medtagna slangen och tjänar både tid och arbetsbörda. Liv är bara lycklig.

När vagnen är etablerad och klar så ska pyntet fram. Det överlåter jag till Maria och jag hugger tag i förtältet.

Det är varmt. Otroligt varmt. Det enklaste av förtält, ett reseförtält med endast 6 pinnar, är nästan för mycket. Jag sveper en öl. En present från svågern som önskade oss lycklig resa. Det känns som om den rinner rätt igenom skinnet.

I min svagaste stund tänker jag skita i tältet, slita ner närmsta påsmarkis och låtsas som ingenting. Men jag biter ihop.

Lägerplatsen är säkrad och färdigställd. Jag är törstig som en björk om våren efter bataljen med förtältet. Maria har vispat ihop en somrig pastasallad som vi gör tabberas på. Otroligt gott och fräscht i denna hetta.

Vi behöver fixa lite grejer som fattas i kylen. En rask promenad till närmsta affär och tillbaka till solstolen är den plan som formas i mitt huvud. Den kvinnliga delen av familjen har helt andra planer.
Vi passerar en butik med tyger, klippta och sydda i olika storlekar och färger. En klädaffär helt enkelt. Naturligtvis hade Maria ”glömt” ett linne hemma och således passade det alldeles utmärkt att frottera sig bland galgar, speglar och provrum för att komplettera garderoben med den saknade tygtrasan.

Som den gentleman jag är lät jag tjejerna göra sin grej och satte mig på en bänk för att vänta.

Ett linne Maria. ETT!

Hur lång tid kan det ta att gå igenom ett klädstreck med linnen?
Tydligen längre än vad jag hade räknat med.

När damerna äntligen kom ut ur affären är den betalande delen av ligan tomhänt. Vad tusan? Vad gjorde ni där inne egentligen? Liv smyger fram en liten påse med ett par gröna shorts och ser sådär oskyldig ut.

Vi har tillbringat alldeles för lite tid i husvagnen för att ha ”bott in” oss ordentligt. Därav har jag en längtan att bara få sitta still ett par timmar för att känna på det där med husvagnscamping på riktigt.
Jag blev helt enkelt tvungen att ta befälet och med den starkaste myndighetsröst förklara att jag vill inte ränna runt som någon satans iller överallt. Jag vill bara vara!
Eftersom jag är i minoritet blev jag nedröstad med siffrorna 2-1. Det bara att släpa sig runt i flipflops till glassbaren, affären, stranden, latrintömning, servicehuset. Tillbaka till glassbaren, receptionen, toa, stranden mm.
Det är ett jävla spring helt enkelt. Men någon gång tänker jag göra myteri. Jag smider planer.

Med vänlig hälsning, Fredrik Adetoft

Liv tar sig ett kvällsdopp.
Kategorier
Livet

En morgon att minnas!

Jag slår upp ögonen. Lyssnar….. Var det inte något som rörde sig ute på altanen? 

Min blick fastnar på myggan som höll på att driva mig till vansinne i går kväll. Myggan är utspridd och väl tillplattad i taket efter ett välriktat slag med handflatan. Efter en lång och intensiv strid långt in på småtimmarna kunde jag åter släcka lampan och falla in i drömmarnas värld.

Ja visst fan! Alfred har sin första dag på sommarjobbet. Kom gossen iväg?

Jag smyger ut i vardagsrummet, kollar ut genom fönstret, japp, cykeln är borta. Han kom iväg. Med ett tafatt försök att gnugga bort sömnen ur ögonen hasar jag mig vidare genom lägenheten för att besöka “tryckeriet” och “lägga en laser”.

Efter att ha förrättat mitt tarv släpar jag mig tillbaka till sängen. Det är så där härligt ljummet under täcket. Maria sover djupt.

Jag vet inte hur länge jag vandrade i drömmarnas dal men helt plötsligt står Alfred i dörren in till vårat sovrum och flämtar.

Farsan! Du måste köra mig! Det är något som har trasslat in sig i kedjan på cykeln!

Likt en möbelfjäder studsar jag upp. Efter endast ett par minuter sitter vi i bilen, på väg till Alfreds jobb. 

Gossen berättar, fortfarande andfådd, “Jag hade ju kommit bort till Brandt (ca en halv kilometer) då det tog tvärstopp. Jag fick slänga upp cykeln på axeln och springa hem igen och väcka dig!”

Jag anar vad det är som har trasslat in sig. Minnet av en kamouflagefärgad tröja som hänger på pakethållaren gör sig påmint. Livs kompis hängde den där på tork. 

Efter leverans av ett stycke gosse, stressad men i tid, åkte jag hem för att ta itu med cykeln. Att åla sig ner i sängen existerade inte längre. Hungern hade satt in så det var bara att ge upp planerna på att sova länge.

Jag meddelade ansvarig förälder att tösen nu är en tröja kort. Den satt djupt monterad i bakre navet och således bortom all räddning. Vi var båda överens om att det är sådant ”som händer”.

Nu är allt frid och fröjd och semestern kan fortsätta.

Med vänlig hälsning, Ade.

Kategorier
Livet

Sista lediga dagen innan semestern.

Söndag och solen skiner från en klarblå himmel. Det är i arla morgonstund, de flesta sover. Det är tyst. Dock har grannes pojk presenterat sig för denna vackra morgon.

Fralla med ost och marmelad och en kopp kaffe på framsidan där solens strålar har letat sig fram över hustaken. Det blir varmt idag.

Kategorier
Livet

Kan cider vara skadligt för immunförsvaret?

Japp, jag har insjuknat i en horribel mancold och ligger i fosterställning med frossa, feber och en värk i kroppen som jag inte ens önskar min värsta fiende.

Under de korta perioder som jag är vid medvetandet och kan samla tankarna så funderar jag på när detta virus angrep min annars så välstöpta kropp.

I lördags hade jag en utekväll med mina söner, 19 och 21. Det blev ”några” bärs, EN cider och en 4:a rökig whisky.

Vi hade en grym kväll tillsammans och jag mådde förvånansvärt bra på söndag morgon.

På måndagen kändes det i halsen att ”något” var på gång. Jag härdade ut på jobbet för familjens skull, naturligtvis. Men på tisdagen var det kört. Mansförkylningen slog till med full kraft. Nu är det onsdag och ingen bättring i sikte.

Nu till min fundering. Försvagade den där enda cidern, med smak av ananas, som jag drack på krogen mitt immunförsvar så till den milda grad att jag blev mottaglig för all sköns mer eller mindre hemska virus. Hade jag klarat mig om jag endast höll mig till det gamla och beprövade, öl och whisky?

Kanske en kombo av rusdrycker och offentlig plats?

Just nu är det överlevnad som gäller. Klarar jag mig igenom detta så kommer jag aldrig att dricka cider igen.

Uteslutningsmetoden.

Med vänlig hälsning, Ade.

Kategorier
Livet

En kärleksförklaring som heter duga.

Hej Pappa!

Jag älskar dig så så mycket. Jag hade inte klarat mig utan dig. Du är bara bäst, du lärde mig spela World of Warcraft, det var så grymt. Så kul har jag inte haft på jättelänge. Du är så cool också som tränar boxning, hur coolt är inte det! 46 år och boxas, bara det är coolt. Med detta ville jag bara säga att jag har världens coolaste och mest bästa pappa.

Till pappa från Liv.

Jag ska inte ljuga, visst rullade det en tår nerför kinden när jag läste detta brev som min dotter har skrivit till mig. Älskade lilla tös.

Brevet från min dotter Liv.
Kategorier
Träning

Världens sämsta boxare!

Världens sämsta boxare. 

Efter ett ofrivilligt, kortare uppehåll från träningen kände jag mig oerhört laddad inför torsdagens boxningspass. En stukad swipetumme har under en och en halv vecka gjort mig otålig. Tummen har läkt ihop och med nytvättade träningskläder och lindade händer äntrade jag lokalen. 

Klockan slår 18:00 och coach Alnes sätter igång uppvärmningen. Vi springer runt och vevar, hoppar och gör allsköns rörelser i språnget. 

PANG!

Det går inte ens fem minuter så ligger jag utslagen, knockad och helt försvarslös bland väskor och vattenflaskor. 

Jag har stukat foten. 

Finlands sämsta boxare kallas ofta för Rantarunti Ringenen. Sveriges sämsta, nu levande boxare, måste vara Fredrik ”Halvmissen” Adetoft. Han klarar inte ens av uppvärmningen. 

Coach Alnes fixade kylspray och ispåse till sin slagna pugilist. Allt medans de övriga kombattanterna värmde på i fortsatt stabilt tempo. 

Som en skamsen hund drog jag mig tillbaka. Haltandes och stapplandes, nedför trapporna, ut till bilen och hem för att slicka mina sår. 

Skit också. 

Halvmissen Adetoft.
Kategorier
Uncategorized

Vad är det som händer?

Det råder inget tvivel om att jag är inne i en teknisk formsvacka i detta nu. Det enda som verkar fungera fullt ut är min MacBook. Den sviker mig aldrig när Linux famlar efter skärmar och Windows bestämmer sig för att stänga av sig när jag minst anar det. Jag börjar bli uppriktigt sagt trött på mina datorer.

Tanken har växt det senaste, inte minst när jag fick min iPhone XR, att jag ska göra mig av med allt som jag inte använder och det som inte fungerar så som jag vill och så som det borde. Frustrationen ökar för varje gång jag sätter mig på mitt lilla kontor.

Min situation är ohållbar. Allt tekniskt strul när vi ska spela in, när jag har fått feeling för att skriva och inte minst när jag ska redigera foton, tär på mitt tålamod.

Jag ska hålla mig till det som fungerar bäst för mig helt enkelt och som det ser ut nu är det min Mac. Resten kommer att arkiveras på ett ställe där jag slipper se det och göra det allt för besvärligt att plocka fram för att ”testa en grej”.

Skitgrejer!