Kategorier
Husvagn

Campingdagbok 2020-06-29

Det som annars brukar vara morgonen då jag vaknar med bröstet fyllt av vemod är snarare en morgon med lycka i luften. Jag studsar upp som en möbelfjäder och känner mig på ett oförskämt bra humör.
Mitt i den mörka sommarnatten, när regnet smattrade mot taket och när sömnen gjorde sig som mest påmind gjorde vi något helt crazy!
Vi bokade en långhelg till på denna campingen. Ett par vänner kommer med sin vagn och tokiga barn. Vi kunde inte låta bli! Det ska bli fantastiskt roligt.

Det är tidigt när jag tittar ut i förtältet. Vädret har slagit om. Kondensen inne i tältet är faktiskt inte så farlig. Värre på utsidan. Likt en knottrig kondom hänger förtältet fast i husvagnsväggen. Hur i hela friden ska jag få detta torrt innan vi ska riva ner förläggningen?

Övriga familjen vaknar till. Det rör sig inne i vagnen. Någon muttrar att det är kallt. 19 grader ute och 23 inne. Helt magiskt enligt mig som känner mig som en snigel i Sahara så fort kvicksilvret passerar 25.
Muttrandet fortsätter och långärmade tröjor plockas fram för första gången på hela helgen. Nu har tydligen helvetet frusit till is.

Under dessa minuter då det rotas bland kläder i påsar, väskor och skåp hittas det där linnet som var ”kvarglömt” hemma i Vänersborg. Det var alltså en komplott, direkt riktad mot mig för att få stilla sina skenande shoppingnerver de hittade på det där med kvarglömt linne.
Jag går på och gestikulerar med armar och ben. Ni lurade mig!
Det är nu som Liv, med blott 12 års livserfarenhet och mycket kvar att lära om att ”tala är silver, tiga är guld”, försäger sig.
”Pappa, vi kollade faktiskt inte bara efter linnen till Maria.”

När vi köpte vår husvagn för tre år sedan kände vi att denna modellen kommer att vara helt perfekt till vår lilla familj i många år. Pojkarna är såpass stora och de har andra prioriteringar än att hänga på oss i ”lopplådan” till någon camping där det absolut inte finns något att göra. Ack så fel vi hade. De vill gärna hänga på.
Vi har löst problemet med en sovalkov i förtältet. Där sover Alfred när han inte sommarjobbar och för Liv bäddar vi i soffan. Oskar den äldre, som har flyttat hemifrån har inget behov av att sova över så han kör dagsturer.

Det där med att hålla på att bädda i soffan var inte så kul som vi trodde. All ledig plats i husvagnen tas upp av dessa förbannade dynor som ligger utspridda högt och lågt. Om vi bara ligger en helg så ids vi kanske inte sätta upp förtältet.
Då finns det ingen plats för mig, hövdingen, the chief in Command, att placera akterkastellet när morgonkaffet ska intas och när den ack så viktiga första snusprillan ska monteras bakom överläppen.
Med facit i hand hade fler bäddar varit att föredra.

Vagnen är tömd på diverse vätskor. Vissa mer illaluktande än andra. Väskorna är packade och strömmen är avslagen. Säkerhetskontroll före körning är gjord.
Det är bara förtältet kvar. Jag har medvetet dragit ut på det till sista sekund för att det ska torka och få slät hy igen. När jag böjer mig ner för att dra upp första tältpinnen kommer en skur.
Det var då själva F-N också!
Det finns ingen återvändo. Jag hinner med några pinnar till när regnet slutar lika fort som det började. Men skadan är redan skedd.
Jag breder ut det på gräsmattan och låter solen smeka tältduken. Det gör susen.
Knappast torrt som fnöske men skåpstorrt får duga.
Nu rinner liksom tiden iväg.

Det är dags att åka.

Tack för den här gången och tack för alla värmande ord ni har givit mig. Jag är lite i chock över all uppmärksamhet som mina inlägg har fått men otroligt smickrad.

Tack!

Med vänlig hälsning, Fredrik Adetoft

Här sitter jag och skriver.
Kategorier
Husvagn

Campingdagbok 2020-06-28

Jag vaknar upp till en ny dag här på campingen. Det första jag gör är att kolla varmvattnet. Kallt som en isbjörns rövhål! Det var då själva f-n också.
Fram med bruksanvisningen som en riktig man. Nu ska skiten igång!
Jag hittar en resetknapp, trycker in den och startar om. Klockan visar inte svensk tid. Snarare japansk. Några justeringar senare så är även uret ok.
Sedan fungerar det bara. Vi har haft varmt vatten i kranen hela dagen!

Nu knorrar det rejält i magen. Till idag har jag ändrat min tidiga kost lite grann.
Istället för nygräddade frallor från receptionen blir det keso med lite skinka och ett ägg.
Anledningen är ganska enkel.
Igår när vi sprang runt i slottet på Läckö gjorde sig min laktos och glutenintoleranta mage påmind. Akut! Ingen förvarning alls.
Jag måste in och lämna Bruno på simskolan, och det illa kvickt!
Några snabba kast med blicken, det är fritt fram. Inga turister i vägen! Nu!
Jag kniper det allra hårdaste med skinkorna och vaggar som en pingvin rakt fram till toaletterna. Det finns lediga bås och jag sliter upp dörren till det första bästa.
Det var nära ögat. Suck……
Att försöka smyga och släppa trycket ljudlöst kommer inte på fråga. Det är raka rör och ingen tryckbegränsning. Jag sitter kvar och torrskiter tills jag vet att kusten är klar. Jag är som pånyttfödd när jag sammanstrålar med övriga familjen.

Vädret denna näst sista dag på Kronocamping är lika ostadigt som ett blocköverskridande budgetsamarbete. Vi passar på att rulla ihop förtältsmattan. Av egen erfarenhet från i fjol, där vi fick Vänern 2.0 inne i tältet så känns detta som en bra grej ifall himlen behagar öppna sig.
Liv undrar hur länge åskan stannar här varvid Maria svarar snabbt ”Ett år. Lagom till nästa semester.”
Detta föll inte väl ut till den känsliga 12-åringen och det var då surläppen åkte fram.

Denna stund, när regnet smattrar mot tältduken kan jag finna lite frid. Jag plockar fram min dator och skriver. Det är det som jag älskar.
Maria och Liv förstår nog att jag njuter. De ber mig inte ens att följa med och köpa glass. De frågar bara vad jag vill ha.
Har ni hört? En liten seger för mig.

Förra året köpte vi en liten dammsugare som går på 12 volt. Den är otroligt effektiv. Vad jag kan se iallafall. Maria sköter det. Jag uppskattar verkligen hennes arbete med att hålla rent inne i vagnen.

När vagnen är skinande ren invändigt är det dags att fortsätta med problemet som uppstod i fjol. Gasolugnen. På ena sidan flammar en gul stor låga som ibland hostar och fräser. Om jag har förstått saken rätt så ska det brinna en blå liten låga. Jag har försökt att göra rent med ett gem i hålen utan lyckat resultat.
Kanske ska jag be ett proffs kolla på detta. Ugnen är endast använd ett fåtal gånger.

Min far med familj kom på långväga besök. De gjorde en snabb visit eftersom det råder vissa omständigheter med en pandemi och de har en lång väg hem till Hälsinglands mörka skogar. De hann dock med ett bad tillsammans med Liv. Jag badar ju inte som ni vid det här laget redan vet.
Det är nog det sista badet för den här gången. Men frukta icke! Vi kommer tillbaka.

När allt har lagt sig och lugnet sänker sig över campingen finns tid till återhämtning och reflektion.
Det är söndag och i morgon styr vi kosan hemåt.
Det är alltid vemodigt och det är den känslan som gör att vi funderar på säsongsplats.
Vad framtiden har i sitt sköte vet vi inte men vi kan alltid drömma och hoppas.

Med vänlig hälsning, Fredrik Adetoft

Efter regn kommer solsken.
Kategorier
Husvagn

Campingdagbok 2020-06-27

Det är lördag och vi väntar besök. Mina två ohängda söner ska förära oss med en heldag på campingen. Den äldsta av de två har körkort och egen ”droska” så inget kan väl gå fel.

Det är nu som jag tänkte fråga om jag kunde undra en sak.

En generation som är uppväxta med mobiltelefon och är lika beroende av den som jag är med marmeladkulor på Julafton, hur i hela fridens namn kan det vara så svårt att ställa larmet på telefonen?

Att skylla på ditten och datten som:
”Jag hade ställt larmet men det fungerade inte.”
Eller:
”Batteriet dog, den var helt död i morse.”

Ja men visst! Dra den om rödluvan också, j…a unge!

Larmet fungerade inte men det är väldigt konstigt att Snapchat ALLTID fungerar. Det vet jag eftersom jag såg att du lade ut en snap kl 03 i morse!

Efter att ha haft mobiltelefon i större delen av ditt liv så måste du väl ha blivit bekant med liten klump med svans som kallas för LADDARE! Va, har du hört talas om en sådan?
När jag var i din ålder fick man vrida upp klockjäveln flera gånger varje dag, manuellt!!!
(Pust och snabb andhämtning med högt blodtryck och tydliga blodkärl i pannan som följd).

Gossarna dök upp, vattenkammade och nystrukna, med var sitt leende på läpparna. Underbara barn.

Första anhalt, Läckö slott.
Det har blivit en tradition att besöka detta vackra slott. Först en brunch i Stallet och sedan en guidad tur.
På grund av Covid 19 är det nu endast en kort information i kungssalen och sedan släpps vi lösa i slottet med ett infoblad om de olika rummen. Det var faktiskt fint att vandra runt i egen takt och upptäcka saker.
Nere på slottsgården ligger även det gamla köket och fängelsehålan.
I samma ögonblick som mina tre oäktingar (Ja, jag erkänner, de är födda utanför äktenskapet.), med stora ögon, böjer sig över räcket och får en glimt av den rätt spartanska hålan tar jag ton och med road röst förklarar att om vi hade levt på 1600-talet hade garanterat någon av er suttit där nere.
Min deklaration mottogs med ganska svalt intresse.

Efter en härlig middag på lokal restaurang var det dags för gossarna att styra kosan hemåt och lämna återstoden av familjen till sitt öde.
Glass var vi tydligen sugna på så det fick bli två kulor hallonsorbet i bägare med massor av lakritsströssel och lakritssås.

Väl tillbaka till min ”borg”, husvagnen, var det dags för felsökning. Vi har inget varmvatten. Suck!
Jag gick lös på Aldepanelen och killgissade bland inställningarna medan Maria spolade för fullt i kranen med ett finger som termometer i strålen.
Snart var färskvattnet slut och gråvattentanken full. Bara att glida in i mina blå flipflops och åtgärda detta. Tillbaks till panelen och tillslut brister Maria ut i ett glädjetjut, vi har varmvatten!

Jag har ingen aning om vad eller hur jag gjorde men det rinner varmt härligt vatten ur kranen.

Det var väl bara en tidsfråga innan vädret skulle slå om. Värmen är kvar men mörka moln tornar upp sig i horisonten. Det hindrar naturligtvis inte Liv från att vilja ta sig ett kvällsdopp.
Av principskäl badar jag inte i vatten där fiskar bajsar. Människan har uppfunnit pool och dusch.
Jag är modern av mig.
Om dottern vill vara primitiv så inte mig emot. Jag håller gärna handduken tills hon kommer upp, blå om läpparna, skrynklig i skinnet och tänderna klapprar som en orkester med kastanjetter.

Nu är det läggdags. Upp med alla fönster och luckor som går att öppna för att försöka få en hyfsad vettig temperatur i vagnen.
Nästa vagn blir med AC.

Med vänlig hälsning, Fredrik Adetoft.

De tre små sniglarna.
Kategorier
Husvagn

Campingdagbok 2020-06-26

Incheckning kl 15. Nu gäller det att vara lite listig så att vi kommer i någorlunda tid till campingen. Av skäl som inte ens den samlade kåren av de skarpaste beteendevetarna lyckats förklara så är Maria en person som har ”sen ankomst” inskrivet i sitt CV. Därför brukar jag, henne ovetandes, tidigarelägga klockslaget för resans avgång.

Denna gång vred jag fram klockan 30 minuter och vi kom iväg 15 minuter efter den fejkade deadlinen. Alltså 15 minuter före den tiden jag ville sadla hästarna, spänna för vagnen och rulla ut i vildmarken.

Winning!

Det är med fröjd i hjärtat vi rullar in på Kronocamping. Denna pärla bland pärlor i Lidköping. Vi trivs här. Det känns bra innan vi ens har sett plats 16 som är bokad i vårt namn. Ett medvetet val gör att vi har en stor plats med tillhörande vattenutkastare. Vår, i förhållande till andra, lilla husvagn får med råge plats på den anvisade platsen.

Nu är det full fart. Maria vevar stödben, jag kopplar el, fyller vatten med den medtagna slangen och tjänar både tid och arbetsbörda. Liv är bara lycklig.

När vagnen är etablerad och klar så ska pyntet fram. Det överlåter jag till Maria och jag hugger tag i förtältet.

Det är varmt. Otroligt varmt. Det enklaste av förtält, ett reseförtält med endast 6 pinnar, är nästan för mycket. Jag sveper en öl. En present från svågern som önskade oss lycklig resa. Det känns som om den rinner rätt igenom skinnet.

I min svagaste stund tänker jag skita i tältet, slita ner närmsta påsmarkis och låtsas som ingenting. Men jag biter ihop.

Lägerplatsen är säkrad och färdigställd. Jag är törstig som en björk om våren efter bataljen med förtältet. Maria har vispat ihop en somrig pastasallad som vi gör tabberas på. Otroligt gott och fräscht i denna hetta.

Vi behöver fixa lite grejer som fattas i kylen. En rask promenad till närmsta affär och tillbaka till solstolen är den plan som formas i mitt huvud. Den kvinnliga delen av familjen har helt andra planer.
Vi passerar en butik med tyger, klippta och sydda i olika storlekar och färger. En klädaffär helt enkelt. Naturligtvis hade Maria ”glömt” ett linne hemma och således passade det alldeles utmärkt att frottera sig bland galgar, speglar och provrum för att komplettera garderoben med den saknade tygtrasan.

Som den gentleman jag är lät jag tjejerna göra sin grej och satte mig på en bänk för att vänta.

Ett linne Maria. ETT!

Hur lång tid kan det ta att gå igenom ett klädstreck med linnen?
Tydligen längre än vad jag hade räknat med.

När damerna äntligen kom ut ur affären är den betalande delen av ligan tomhänt. Vad tusan? Vad gjorde ni där inne egentligen? Liv smyger fram en liten påse med ett par gröna shorts och ser sådär oskyldig ut.

Vi har tillbringat alldeles för lite tid i husvagnen för att ha ”bott in” oss ordentligt. Därav har jag en längtan att bara få sitta still ett par timmar för att känna på det där med husvagnscamping på riktigt.
Jag blev helt enkelt tvungen att ta befälet och med den starkaste myndighetsröst förklara att jag vill inte ränna runt som någon satans iller överallt. Jag vill bara vara!
Eftersom jag är i minoritet blev jag nedröstad med siffrorna 2-1. Det bara att släpa sig runt i flipflops till glassbaren, affären, stranden, latrintömning, servicehuset. Tillbaka till glassbaren, receptionen, toa, stranden mm.
Det är ett jävla spring helt enkelt. Men någon gång tänker jag göra myteri. Jag smider planer.

Med vänlig hälsning, Fredrik Adetoft

Liv tar sig ett kvällsdopp.
Kategorier
Husvagn

Vinfläckarna.

Livet är inte alltid 100% rättvist. Ibland får man en helt perfekt plats på campingens gräddhylla, andra gånger ”not so much”.

Platsen vi fick var helt perfekt förutom att vi stod precis bredvid ett Systembolag som hade öppet dygnet runt.

Denna inrättning befåglades av olika gäng under olika tider på dygnet. På morgonkvisten de lite mindre, blyga och försiktiga småfåglarna. De pickar lite på de saftiga, svarta bären men håller sig mest på marken där de beter sig som hundar och hoppar omkring bland bord och stolar för att hitta någon rest från gårdagens grillbricka. Det verkar som om dessa små, flygande fän mest använder trädet som skydd.

Framåt förmiddagen vaknar då de luftburna attackbombarna. De sitter i gäng, planerar dagens bombräder och sväljer de där satans bären hela för att sedan gå till attack och precisionsbomba allt som rör sig.

Ibland missar de och träffar bilar, förtält och naturligtvis husvagnar. Bomberna består av halvsmälta bär av okänd art. Nedslagsplatsen kännetecknas av en svart eller mörklila fläck som mest liknas vid utspillt rödvin på bästa blusen.

Dessa små fläckar, gjorda med flit av luftens avskum, sitter ganska hårt i den vita plasten. Jag har nu på morgonen testat med vanligt schampo, avsett för husvagn men utan godkänt resultat. Det blir till att skaffa för ändamålet starkare kemikalier.

Fega, berusade och förhoppningsvis med tarmvred, drar sig plågoandarna undan när måsarna börjar patrullera luftrummet. En måsskit hörs ju nästan när den vinande far igenom luften. Jag hittade just en sådan nedslagsplats, precis ovanför skidluckan. Man kan undra vad den måsen hade ätit. Med tanke på hur stor spridning skiten hade så är en halv budapestlängd en gissning så god som någon.

Sista semesterveckan är påbörjad men säsongen håller på länge till

Med vänlig hälsning, Ade.

Kategorier
Husvagn

Microfiberbadlakan, vilken grej!

Näst sista natten med gänget.

Under veckans gång har vi blivit färre i sällskapet. Alfred blev hämtad av grabbgänget redan i onsdags. Fördelen med hans avresa är att vi kan plocka ner sovalkoven som annars tar upp en stor del i det lilla reseförtältet.

Det överväger dock inte hans frånvaro. Att en 18-åring frivilligt vill spendera några dagar med päronen på en camping får väl ses som något unikt.

I det fantastiska fredagsvädret spenderade vi någon timme vid polen. Fläsket stektes och bonnbrännan har jämnats ut en del.

Fredagen var ännu en dag med besök. Härliga återseenden långväga ifrån. Mycket trevligt.

Vår resa närmar sig sitt slut men vi smider redan nya planer. Apropå något helt annat än ränksmideri så måste jag slå ett slag för microfiberbadlakan.

De tar ingen plats, torktiden är minimal och det är en fruktansvärt märklig känsla att torka sig med dem. Vilken fantastisk uppfinning. Finns de med inbyggda värmeslingor också måntro? Att försöka värma sig i ett blött lakan, gjort av microfibrer, är som att försöka släcka eld med bensin. Fast tvärt om.

Fredagen bjöd även på grillat. Kycklingwraps.

Vi börjar ”bo” in oss och känna oss hemma i vagnen. Med det kommer även mer matlagning. Det ska bli spännande att se vad menyerna kommer att bestå av nästa resa.

Lördag morgon bjuder iallafall på regn. Ett fint sommarregn som strilar från en flammig himmel i grått. Färska frallor och en caffé latte är inhandlat och jag sitter i förtältet, lyssnar på regnets smatter.

Det är lycka det.

Kategorier
Husvagn

Precisionsbombad i örat.

Där sitter man, intet ont anande. Gästerna är samlade runt den tända grillen och det uppspelta samtalet hoppar från mun till mun. Vi är insvepta i lycka här på campingen.

Det är då det händer.

Det är precis då, vid denna perfekta tidpunkt, när livet är som bäst och alla väntar på en grillad korv med senap och ketchup, som det mest osannolika händer.

Jag blir precisionsbombad av en liten, skitnödig fågeljävel. Med en träffsäkerhet som självaste Robin Hood hade blivit avundsjuk på, ställer alltså detta avskum till djur in siktet på mitt öra. Och inte bara det mina vänner, IN I ÖRAT! Fattar ni? Denna bastard till fågel träffar alltså mig med en skit rätt in i örat.

Det liksom bara smäller till och jag undrar vad fasen hände? Efter lite panik, tops och mången skratt så är jag på banan igen. Helt otroligt. Vad är liksom oddsen för det?

Gårdagen var iallafall till belåtenhet. Hantverksby nedanför Kinnekulle besöktes och vi hade en mycket trevlig dag med nära och kära.

Idag blir en dag vid poolen.

Kategorier
Husvagn

Objudna gäster.

För många på campingen började onsdagen i moll.

Objudna gäster har under nattens mörkaste timmar skurit upp ett antal tält och tagit med sig tillhörigheter. Det mesta kom tydligen tillrätta men förtälten står med lappade fönster. Chockade och arga campingvänner ska nu försöka komma över den där obehagliga känslan när någon har gjort intrång i den privata sfären. Mycket otrevligt.

Livet och semestern går dock vidare med trevligare göromål. Utflykt till Hindens rev. Min dotter, 11 år och inne i någon form av förpubertet tyckte naturligtvis det var ”astråkigt”. Men som familj håller vi ihop och livet är inte alltid 100% rättvist.

För första gången står vi på en plats med eget vatten. Varför har vi inte gjort det förut? Somliga i familjen är som björkar om våren. De dränerar vattentanken fortare än kokt sparris och jag springer i skytteltrafik med vattenkanna och gråvatten.

En slang ska därför inhandlas för att på ett bekvämt sätt tillfredsställa damernas vattenbehov.

Idag får vi besök. Den äldre generationen luftar det gråa håret och hänger med till en hantverksby i närheten. Även den utflugna yngre generationen kommer. Min son med regering.

Ett riktigt släktkalas i förtältet!

Kategorier
Husvagn

Lugnet efter stormen

Gårdagens syndaflod drog vidare när eftermiddagen fortfarande låg i sin linda. Solen orkade inte riktigt tränga genom den lågt hängande gråa himlen.

Kvicksilvret visade låga 14 grader och det är stor kontrast mot värmeböljan som har hållit oss varma, väldigt varma.

Somliga i truppen fryser tydligen ihjäl om de tar ett steg utanför vagnens fyra väggar. Andra njuter. Jag till exempel.

Om temperaturen stiger, över 25 grader, så får jag problem.

En förvandling från normal, medelålders man med chipstuttar, glatt humör och lite kulmage, till en våt disktrasa.

Jag vaknar mitt i natten, dyngsur. Speciellt om huvudet. Det känns som om jag har kalufsen i gasolugnen med en stickad ullmössa på skallen. Det fullkomligt rinner. Igår var det inga problem och som sagt, jag njöt.

Det fick bli en dag i vagnen. Syndafloden drog sig tillbaka som en skamsen hund och vi kunde så småningom återvända till förtältet.

Senare på kvällen blev det en promenix med goda campinggrannar in till staden och förtäring på lokal restaurang.

Det hela avslutades med glass och annat av den kalla sorten.

Det är ju en dag i morgon oxå!

Kategorier
Husvagn

Vänern 2.0

Vaknade med ett ryck. Va i hela helv……..!?

Nu står 30-40 ungar och skjuter med soft airguns på husvagnen!

Det är ju helt orimligt tänker jag när sinnet vaknar till liv och det nyvakna kaoset lägger sig till ro.

Det regnar. Fullkomligt öser ner. Min dotter sover i alkoven ute i förtältet. Hon är naturligtvis klarvaken.

Klockan är inte mer än några minuter över 5 på morgonen och förtältet håller på att flyta iväg.

Allt ”lösöre” plockas upp och räddas undan den störtflod som väller in.

Vi sitter en stund med uppdragna ben och lyssnar på vinden och regnet som drar och sliter i den tunna tältduken. Jag fäller ner ryggstödet på dotterns stol och sveper in henne i en filt. Hon blundar men kommer inte till ro.

-Det finns en plats ledig inne i vagnen, viskar jag.

Hon smiter in och bäddar ner sig bredvid Maria.

Det dröjer inte länge innan hon sover.

Själv sitter jag och tittar ut på det tilltagande regnet. Måste hämta vatten. Våra frukostägg kan vi inte att vara utan. Det bär mig emot. Det har bildats Vänern2.0 runt vattenkranen.

Äh! Jag sitter kvar en liten stund. Det är ju ändå semester.