Författare: Fredrik Adetoft

  • Campingdagbok 2023-07-29

    Campingdagbok 2023-07-29

    För ett par år sedan hade jag en batalj med campingens apparat för automatisk tömning av fekalietanken. Jag räknar mig själv som en händig typ och nederlaget jag led när maskinen spottade och fräste ut innehållet över golvet svider fortfarande.

    Första gången trodde jag att felet låg hos mig. Kassetten hade mer gojs i sig än den hade när jag tryckte in den. Jag gjorde ett försök till direkt efter. Läste manualen noga flera gånger innan jag satte igång maskinen. Samma sak. Det var då själva f.. också! Aldrig mer tänkte jag då.

    Igår tog grannen med mig på ett studiebesök. Med len röst övertalade han mig att följa med när det var dags för dem att tömma kassetten. Det går en rysning av obehag genom kroppen när jag ser den grå tanken med orangea detaljer. Vi hade en likadan i förra vagnen.
    Maskinen jobbar. Det sugs och spolas om vartannat. Ut kommer en ren kassett som är redo för fortsatt uppdrag. Det är ju genialt!

    Nu står jag här ett par år senare mol allena och ska göra ytterligare ett försök. Tidpunkten är väl vald. De flesta ligger fortfarande och trynar efter gårdagens rullande av hattar. Få ögon kommer att bevittna om det blir ett fatalt misslyckande.
    Stärkt av gårdagens studiebesök och uppmuntrande ord från grannar drar jag igång proceduren.

    ”Den går hit, den går dit, den går runt en liten bit. Den startar på ett kick, det är en makalös manick”

    Segerns sötma smakar himmelskt gott. Glad i hågen trippar jag mot vagnen. I handen har jag en kassett som skiner. Inga grusiga hjul och glädje i bröstet. Det är nästan så att man funderar på att göra nummer två laglig i vagnen.

    Sigge är inte sugen på promenad. Redan efter några hundra meter börjar han söka sig till gräsytor för att helt sonika sätta sig ner. Eller lägga sig. Kanske rulla lite.
    Det blir en lång promenad tidsmässigt.

    Med nosen nedfälld i backen söker Sigge något extra äckligt att rulla sig i. Det slår aldrig fel. Sniglar, döda grodor och för dagen hans nya favorit, ankskit. Stolt som en tupp och med hög svansföring trippar han vidare med bruna/gröna fläckar, väl inarbetade i pälsen. Vi är snart framme vi hundbadet.
    Maria tar fullt ansvar för jycken. Han tvättas ren och borstas.
    The dog of doom är återställd.

  • Campingdagbok 2023-07-28

    Campingdagbok 2023-07-28

    Mer en viftande svans som obönhörligen slår i garderobsdörren väcker Sigge, the dog of doom, oss i svinottan. Detta med att låna hund är Marias ansvarsområde så jag ligger kvar medan den tillfälliga matten vackert får stiga upp och bege sig ut så Sigge kan göra sin morgontoalett.

    Jag hänger dock med på förmiddagens längre walkabout för att samla steg och kanske fotografera. Vädret är förhållandevis vackert. Vi går vår vanliga runda och innan vi passerar i höjd med villabadet måste jag akut göra en avstickare ner mot stranden.

    Nöden har ingen lag och jag tänjer på stegen. Innan olyckan är framme vill jag hinna till de offentliga strandtoaletterna. Om dessa inte fanns är möjligheten stor att jag hade tvingats vattna någons rabatt bakom en rhododendronbuske.

    Med ett lättat tryck spatserar jag i ensamt majestät längs den vackra stranden. Jag hälsar vänligt på ett äldre par som har slagit sig ner på en av de bänkar som står längs med stranden. De har kikare och spanar ut över innanhavet. Lite klämkäckt frågar jag om de sett någon rysk ubåt. Kanske inte världens roligaste att säga med det öppnar upp till ett leende på deras läppar.

    Jag slår mig ner på en bänk lite längre bort och väntar på att Maria och Sigge ska dyka upp i fjärran. Det är en vacker plats och solen skiner på en spräcklig himmel. Utsikten är fantastisk. Semester alltså.

    Efter brunchen har jag ett uppdrag att utföra. Jag ska fixa till toastrullar i spritköket. Dessa tillagas med fördel i grillen men jag har en plan.

    Nu när vi har blivit med hund tänker vi göra expeditioner i närområdet. Det kommer att krävas intag av energi i form av mat, tillagat i det fria. Jag kommer äntligen att få användning av min överlevnadsutrustning.

    Toastrullar, eller ”toarullar” som folk oftast läser, är väldigt simpla att göra.
    Formfranska, ost, tomat, bacon och valfri bbq-sås.
    Skär bort kanterna på brödskivorna, kavla eller platta ut skivorna. Lägg på ost och tomat och rulla ihop. Linda sedan in rullen i bacon.
    Pensla med valfri bbq-sås och grilla tills osten börjar rinna ut i ändarna. Coleslaw passar mycket väl till dessa små delikatesser.

    Att steka dessa i Trangiaköket visade sig fungera alldeles utmärkt. Våra grannar på gatan som hann med att provsmaka innan tabberaset var fullbordat gav tummen upp.
    Dessa rullar blir bra att ta med på vår vandring.

    Det blev ett kärt återseende när våra vänner oannonserat knackar på. De är inne i sluttampen på deras semester och försöker krama ut så mycket som möjligt av det som återstår. Då tänker de på oss och ärar med ett besök. Vilka vänner man har! Det blev glass tillsammans. Jag vräkte på med det största de har. Mums.

    När lugnet har lagt sig över förläggningen och allt är undanplockat, disken diskad och fötterna insmorda, sätter vi oss i soffan. Det stojar från restaurangen, grannar dröjer sig kvar under paviljonger i den kyliga kvällen. Campingens brus vaggar mig till sömns. Jag vill inte vara på någon annan plats än just här och nu. Husvagn på en camping, det är grejer det!

  • Campingdagbok 2023-07-27

    Campingdagbok 2023-07-27

    Ljudet är öronbedövande. Regnet slår ilsket mot vagnstaket och tältduk. Jag öppnar försiktigt dörren och tassar på lätta fötter bort till torkställningen där gårdagens nytvättade persedlar hänger på tork. Inte en tillstymmelse till torr söm går att finna.

    I ett svagt ögonblick lovade jag min bättre hälft att dra på fläkten när jag vaknade. Nu står jag här i ett väl avkylt förtält och huttrar. Nyss uppstigen från en varm bädd. Jag trycker in den svarta kontakten och ställer reglaget på 1000w. Jag dröjer mig kvar med blicken fäst i en vattenpöl utanför. Regnet piskar ytan till ett kokande inferno och det finns ingen ljusning i sikte på det mörka himlavalvet. Jag sträcker ner handen framför fläkten. Fesljummet. Det är lika bra att kräma på tänker jag. 2000w en stund och kläderna kanske börjar torka iallafall.

    Inne i vagnen är det behagligt. Golvvärmens cirkulationspump jobbar tyst i det dolda.
    Det är just en sådan stund som en kopp kaffe smakar som allra bäst. Sagt och gjort, bryggaren puttrar på och jag tar min bok för att läsa. Efter en stund, alldeles för kort för att kaffet skulle ha hunnit rinna igenom filtret, ger bryggaren ifrån sig ett märkligt ljud.

    Jag reser på mig och inspekterar den, från Biltema, inköpta bryggaren. Från ingenstans börjar kylskåpet att pipa. Vad är det som händer?

    Strömmen! Tusan, det måste var strömmen som har gått. Med ett högt gubbljud stönar jag besviket och Maria kan inte undgå att vrida sig i sängen.

    Som en blöt katt sladdar jag in i förtältet efter att ha slagit på automatsäkringen i stolpen. Strömmen är på, kylen fungerar och jag får snart nybryggt kaffe.
    Kläderna får ta den tid de behöver för att självtorka. I detta väder behöver man bara dra ner gardinerna och glida runt inne i vagnen som gud skapade oss.

    Vi tog en sväng för att inhandla diverse prylar och undfägnad. Förberedelserna är i full gång. Vi ska ha en fyrbent gäst i en vecka.

    När klockan slår fem anländer monstret Sigge. En glad golden retriever som kommer att hänga som ett plåster på Maria. Det öppnar upp för lite egentid. Kanske köra lite radiostyrd bil?

    Vi ska hårdtesta Omniaugnen är tanken.
    Färskrans med champinjonsås står på menyn. Det blir fullt ös i köket. Maria är som en borrsväng i grytor och kastruller. Jag brukar säga att Maria är en av de sista, riktiga husmödrarna som finns. Istället för att köpa en färdig sås, som det står i receptet, rör hon ihop en egen. Jag är inte ledsen. Maten blev fantastisk. Omnia for the win!

    Snart blir det en kvällspromenad. Både hund och husfru ska rastas. Det är lika bra att diska och ge sig iväg.

  • Campingdagbok 2023-07-26

    Campingdagbok 2023-07-26

    Som den morgonpigga hane jag är stiger jag upp tillsammans med solen. Det är en fröjd att sitta i förtältet när det sakta värms upp av de tidiga strålarna som letar sig fram bland tält och vagnar.
    Kaffet smakar extra bra.

    För att vara en svensk sommar har vädret enligt min mening varit relativt bra. Inte för varmt, inte för kallt. Vi kan gå runt och visa våra bara ben, där en Treo ser ut som en leverfläck mot den bleka hyn utan att frysa.

    Maria kör ett yogapass nere vid stranden med ett gäng andra tappra själar. De klarar sig från de värsta skurarna och får endast lite stänk på trikåerna.

    Vi tar en promenad. Maria är uppvärmd efter sitt träningspass så jag får verkligen bita i för att hålla jämna steg. Nu är promenaden inte en börda längre. Jag ser fram emot att få komma ut och det är en bra start på dagen.

    Brunchen avklaras och lilla Agnes håller oss sällskap. Daniel och Emelie bär i skytteltrafik över sina grejer till deras förtält. Det är inte mycket kvar av deras bohag i vårt tält. Skönt för dem att komma i ordning och bo in sig i deras nya vagn.

    Maria tvättar i campingens tvättstuga. Jag tar tillfället i akt och rensar under sängen. Stege och madrass till bäddskåpet, delar för att bädda soffan. Allt läggs i bilen för att förvaras på hemmaplan. Nu blev helt plötsligt mycket utrymme till annat. Jag stuvar undan sovsäckar, filtar, verktyg mm.
    Underbart att få lite ordning i ”lopplådan”.

    När tvätten är upphängd sticker vi ner till Vänersborg och firar Emil, Marias systerson som fyller 14. Mat och fika behöver vi alltså inte tänka på denna dag.
    Vädret spricker upp när vi återvänder till vårt kära Lidköping.

    Vi blir sittandes i förtältet. Vi har återerövrat ockuperat område. Daniel och Emelie kommer in. Agnes sover och föräldrarna passar på att andas.
    Vi gör snart kväll och drar oss tillbaka till filt och bolster. I morgon kommer hunden Sigge som ska vara campinghund i en vecka.