På första parkett ser vi lågtrycket närma sig när det sakta men säkert sveper över Kinneviken. Konturerna av Kinnekulle suddas ut av det fallande regnet. Det är en förtrollande vy.
Sigge badar. Han går sakta ut och helt sonika lägger sig i vattenbrynet. Man kan se att han njuter av det svalkande vattnet. Han nöjer sig med ett snabbt dopp för att sedan lufsa vidare med nosen tryckt mot backen.
Vi har bara en bit kvar av promenaden och förhoppningarna om att komma torrskodda till vagnen grusas på upploppet.
Regnet faller mjukt mot tälttaket under vår sena frukost. Plikten kallar.
Liv längtar till stan och kompisar. Jag agerar taxi och beger mig ut på landsbygden. Mot Vedum för att hämta jäntan och leverera henne till en kompis. Vi gör ett snabbt stopp hemma för ompackning av kläder och laddning av bil.
Efter den drygt fyra timmar långa utflykten landar jag åter på campingen. Jag har provianterat och Maria bakar pizza i Omniaugnen. Man lär så länge man lever. Följ anvisningarna på paketet i första hand.
Något brännskadad i kanterna men annars en kulinarisk succé. Det var inte sista gången.
Det sista jag gör innan läggdags är att kolla till gasolen i kofferten. Inget har hänt. Indikatorn visar fortfarande grönt. Nu måste flaskan snart vara tom. I morgon blir det en ny besiktning.
Googlade Kinnekulle, man lär sig via andras bloggar 🙂
Bor själv i södra Finland, men i maj var jag i bland annat Gränna, Kristianstad och på Österlen. Så jag har lite perspektiv på det hela 🙂