Vemodet över att lämna vårt semesterparadis för att bege oss hemåt ett par timmar övergår snart i en nagelbitare.
Maria ska hämta ut ett paket på för ändamålet anvisad plats. Jag sitter kvar i bilen, utövandes kroppskontroll på hög nivå. Redan efter ett tiotal minuter in på vår resa blev jag pinkenödig. Jag bannar henne tyst för mig själv för att det dröjer.
När vi bara är ca 5 minuter hemifrån och jag snart ska få kasta vatten får jag panik.
Gropbron är en öppningsbar vägtrafikbro i Vänersborg. Bron är av dubbelklafftyp, trettio meter lång och har en segelfri höjd på fyra meter.
Ett par sneseglare är på genomresa i kanalen. De röda lamporna börjar ilsket blinka, bommarna fälls och jag ser en blöt olycka i sätet framför mig. Jag uppbådar all min koncentration och när väl broklaffarna börjar röra sig neråt i sakta gemak ser jag ljuset i tunneln. Det här kan gå men jag får inte slappna av än!
Med endast husnyckeln i näven lämnar jag Maria vid bilen. Som en lurvig brakskit ilar jag in och får äntligen vattna draken. Som en ny man trippar jag med lätta steg tillbaka och hjälper till med lite packning och sätter bilen på laddning.
Maria bakar en kladdkaka att ta med sig till vagnen. Jag kollar Formula1. Vi kan inte åka innan racet är slut. Det är sedan gammalt.
Väl tillbaka på campingen är det en fantastisk kväll. Jag och Maria tar en promenad längs stranden. Vi samlar kraft inför morgondagens kraftmätning. Daniel och Emelie ska etablera en för dem ny husvagn.
Jag känner redan att något är fel när jag sträcker mig efter mobilen som ligger på hyllan ovanför sängen. Klockan är strax efter 06.
Jag sätter ner foten och det svider till i hälen. Detta är inget nytt. Så fort semestern är igång och mina fötter lämnar sina svettiga arbetsskor så torkar de ut likt en stekt daggmask på solbestänkt asfalt. Ni vet, de där som kämpat sig över cykelbanan efter en natt av regn, men som inte hann till gräset på andra sidan innan solen gick upp.
Maria häller medicinsk sprit över den blodiga sprickan som ställer Helvetesgapet i filmen om Ronja Rövardotter i skuggan. Med lite omplåstring trippar jag på tå till servicehuset för att lämna Bruno på simskolan.
Inte nog med torra fötter, en visdomstand trycker på och mosar allt kött som står i dess väg. Som tur är gör det bara ont när jag öppnar munnen för att ladda in föda.
Som ni hör har jag ingen bra start på dagen. Jag avstår promenad och Maria, som är en förstående kvinna, väntar på en lucka mellan regnskurarna för att bege sig ut i sommarsverige.
Min äldste son är på semester. Han bor med sin sambo strax utanför Lidköping. Vi åker dit för att vattna deras katter. Det är en resa på knappt 20 minuter enkel väg. Lite gos med katt och sedan hem till vagnen igen.
Dagen blir mycket bättre när vi får oväntat besök av goda vänner. Vi promenerar runt och visar campingen med allt vad det innebär och tillslut landar vi på restaurang Sjökanten. Hamburgare och kall dryck sitter som en smäck.
Daniel och Emelie håller på för fullt med förberedelserna inför måndagens leverans. De förvarar sina saker i vårt förtält då vi har plockat ner deras. Nu står det en naken vagn och väntar på att få forslas bort.
Kvällen kommer att ägnas åt racing. Indycar. Vi håller tummarna för våra svenskar som ligger bra till för framskjutna placeringar.
Jag nickar till i den svindyra stolen ute i förtältet. Klockan är nästan 14:00 och matkoman slår till efter vår sena brunch. Promenaden är avklarad med bravur och jag förtjänar att sträcka ut mig på sängen för en så kallad ”gubbkvart”. Nu blev kvarten till ett par timmar men jag intalar mig själv att min kropp behövde vilan.
Maria steker pannkakor. Det är torsdag och vi ändrar inte i menyn bara för att vi är på semester. Dock blir det köttsoppa istället för en med ärtor i. Igår gjorde jag ingenting men blev inte riktigt klar så jag fortsätter idag. Maria går ner till vattnet med Agnes. Den lilla har på sig sin baduniform och hela arsenalen av badprylar ska med. Hon är ju bara underbar!
Det är annars en rätt så händelselös dag så jag tänker ta tillfället i akt att berätta om varför valet föll på en Knaus 650 UDF Scandinavian Selection. Denna vagn som vi nu är inne på vår andra säsong med.
Vi hade en Kabe 520 innan och det är en helt fantastisk vagn, tills någon av bastarderna bestämmer sig för att det här med husvagn är ju kul och helt plötsligt måste U-soffan bäddas och dynor tar upp större delen av den lilla golvytan som finns att tillgå. Som den morgonpigga i skaran förvisas jag med kaffe och snus ut i det svinkalla förtältet där daggen ligger lika tung över tältduken som Hin håle själv är i sinnet. Det finns ingen plats för mig i vagnen.
På mässan i Jönköping fick vi upp ögonen för Knaus 650 UDF. Smart planlösning som har allt som vi ville ha. Vad är det då som gör just denna Knaus så perfekt för våra behov?
Köket: Det är ett stort kök med enorm bänkyta. Det är väl bara frontkök som kan mäta sig storleksmässigt. Mikrovågsugn är standard och vi valde till en gasolugn. Det är stor kyl och frys och vi känner inget behov av att ha ett externt ute i förtältet då vi har nära till affärer.
Dinett eller fast våningssäng: Tanken var först att vi skulle ha fast våningssäng men ändrade oss innan beställning. Varför då undrar ni? Barnen blir större och det kommer en tid när jag och Maria kommer att vara ensamma i vagnen. Nu blev det ju tidigare än väntat eftersom Liv, den lilla odågan, inte följer med utan kompis. Då slaggar de ute i förtältet. Dinetten har blivit min lilla skrivarhörna. Överskåpet går att fälla ner och då bildar det en säng för en junior som väger max 60 kilo. Jag och Maria fallerar stort vid invägningen.
Toalett och dusch: Vi ville ha möjlighet att duscha i vagnen. Iallafall spola av oss. I Knausen är det en riktig duschkabin som fungerar riktigt bra.
Knausen är inte perfekt, men den har allt som vi önskar med vissa kompromisser. Vattenburen golvvärme, inkoppling av el på baksidan och tömning av dasset även det på baksidan. Det är en komplett vagn som vi kan trivas med under en lång tid.
Fri-Bo i Sollebrunn monterade in AC och cityvatten. ACn är kopplad till Aldepanelen och den styrs därifrån eller via app vilket inte går om AC är fabriksmonterad. Cityvattnen är kopplat förbi vattentanken så det blir aldrig vatten ståendes vilket tydligen inte fabriken gör. Då är det en flottör som styr nivån i tanken. Som det är nu är det endast trycket från platsens utkastare som ger oss vatten. Ingen pump hörs och det är riktigt najs.
Men vi sneglar alltid på Kabe. Ett märke som ligger oss varmt om hjärtat. Vem vet vad som händer i framtiden.
Jag får sitta en stund och fundera på vad vi har gjort idag. Verkligen gå på djupet och rota i mitt innersta. Kan man verkligen vara så overksam att en hel dag bara rinner iväg som ett lavemang?
Vi åt frukost det första vi gjorde. Samma läckerheter som igår. Skillnaden denna soliga men ack så blåsiga dag är att Maria har bokat ett yogapass nere på stranden. Jag funderade själv på att hänga på men mentalt är jag inte redo än. Jag äger redan en stor töntfaktor med mina barfotaskor och gåstavar. Jag låter världen vänja sig vid det först, innan jag förnedrar mig på en matta för att komma åt min inre kraft.
Direkt efter Marias pass drar vi iväg på vår tur. Med rätt valla och en uppvärmd Maria går det i en rasande fart. Vädret är blåsigt men när vi vänder vid Giacomina så har vi vinden i ryggen och kan sträcka ut stegen.
Jag behöver göra vissa förbättringar på förläggningen. Jag har nya friska ideer om uppallningen av vagnen. Fixa med stödben och stödhjul. Min tanke var att börja med detta idag. Nu kom det lite saker emellan så jag skjuter upp det till i morgon. Vi har ju semester.
Agnes våldgästar oss under lunchen. Hon kommer precis från dukat bord till ett annat. Vi äter en fräsch pastasallad som Maria fixat. Jag tar disken som brukligt.
Nu står det rast och vila på schemat. Maria slocknar i sängen men jag finner ingen ro. Jag går över till Daniel och Emelie som har börjat bryta sin förläggning. På måndag kommer deras nya vagn. Vi tar ner vindskydd och de fortsätter med trallen.
Det grejas lite varstans på campingen. Det klipps gräs, vagnar tvättas och folk spatserar runt. Vissa går faktiskt fortfarande, även om de blir färre och färre för varje år. Eldrivna sparkstöttingar har tagit över totalt.
Det sjuder av liv. Det skapas ett campingbrus som konstant ringer i öronen. Det är dessa ljud som gör att jag trivs. Att bo i en stuga i skogen där tystnaden gapar allt högre i tomheten är inget för mig.
