Etikett: Knaus

Det spåddes syndafall, ny istid och orkaner inför vår första semestervecka. Ack så fel de hade. Jag slår återigen upp mina råttfärgade ögon till en fantastisk dag. Vi har sovit oförskämt bra och jag är tillbaka i mina gamla gängor. Maria har slutat att låta som en elefant med trasig trumpet. Allergitabletterna gör susen.

Mina fötter är instoppade i barfotaskor inför promenaden. Inte vackert men oj vad skönt. Jag har passerat den åldern då skönhet går före funktion. Kanske kan jag väcka mina trötta fötter till liv igen.

Vi trampar på runt den vanliga rundan. Jag gör korta avstickare för att fotografera den den svenska floran och faunan. Att fånga fågelsång på bild är inte det lättaste. Då är det lättare att få blomster att stå still.

Någon har byggt ett sandslott med vallgrav på Villabadets strand. Det ser mäktigt ut. Barnet i mig vill hem för att hämta spann och spade. Jag vill fortsätta att bygga på detta palats. Dock saknas både bygglov och tillstånd att bygga inom strandskyddat område. Vuxna tankar tar över barnets obekymrade handlingar och vi fortsätter vår promenad.

En tur på stan är på sin plats. Det finns vissa saker som ska inhandlas. Vi är inte borta länge, en timma eller så. Vi missade att dra igen förtältet och lämnade det helt öppet för alla djur i närheten. Det ska vi försöka att undvika i framtiden. 

Vissa gillade inte detta öppna ”djurhotell”. Dålig roomservice, maten usel och menyn ska vi inte prata om.  De visade det på ett kraftfullt sätt. Att tömma task och tarm på bordet talar om att vi har en del att jobba på.

Sen eftermiddag och solen steker oss sakta. Från kritvit till grisrosa tar bara ett par sekunder. Det är varmt. Min kropp får panik när kvicksilvret passerar 25°. Vinden står helt stilla och med allt som går att öppna i form av luckor och fönster blir det inte bättre. 33° inne i vagnen och ännu varmare i tältet. 

Nu ska AC-n sättas på prov! Igen med allt och på med den gigantiska hårtorken. Jag står och svalkar mig i den underbart svala brisen som sköljer över min överhettade kropp. Maria drar täcket över sig. Hon fryser. 

”-Kom älskling, vi drar och köper glass.”

Kvällen avslutas med en glass. Maria drar på med det största de har. Marängsviss. Tre kulor och massor av grädde. Jag tar en bägare med två kulor. Hallonsorbet och en kula med mango/passionsorbet. Detta toppar jag med lite lakritssås. Underbart! 

I morgon är ny dag!

Jag vaknar upp till fågelsång och en sol som morgonpiggt knackar på den stora Hekiluckan i taket. Klockan visar 08:00 och jag har sovit längre än vanligt. Kroppen gnäller och det är lika bra att lyssna på den. Likt en möbelfjäder studsar jag upp och drar igång dagen. Sigge viftar glatt på svansen och hälsar mig välkommen till denna arla morgonstund.

Dragkedjan till förtältet öppnas med det karaktäristiska ljudet av just en dragkedja som öppnas i ett förtält. Jag tar ett steg ut i mina flipflops och blir ståendes i en djungel. Morgondaggen sveper in mina fötter i ett kallt fotbad. Jag blir medveten om en nackdel med att stå säsong. Gräset måste klippas innan det når till knäna. 

Timmarna går och det är dags att packa in vår ludna vän och diverse tvätt och fara hemåt. Det är då jag blir medveten om en fördel med att stå säsong. Vagnen står kvar och kommer att välkomna oss i kväll när vi åter drar upp dragkedjan med sitt karakteristiska ljud. Underbart!

Våra vänner Niclas och Benita kommer att checka ut och rulla hemåt med deras nya vagn. Jag hoppas att deras vistelse har varit till belåtenhet och att de snart kommer åter.

Maria jobbar på, väloljat som ett skånskt rapsfält. Jag rotar runt i förrådet efter saker som legat i träda under vintern och som ska finna sin plats på campingen. Dramaten, grillen, briketterna, skorstenständaren med mera. Bilen blir åter fullastad.

När alla måsten är gjorda hemma i lägenheten bjuder vi mina ohängda söner på middag. Ett nytt hamburgerhak har sett dagens ljus och det är dit vi styr kosan för att mätta våra magar.

Alfred, som inte gillar lök fick massor av lök på sin hamburgare. 

”-Kolla här, den är längre än min framtid!” utbrister gossen och håller upp en lökstrimma som dinglar mellan fingrarna med dressing droppandes ner på brickan. Vi skrattar hjärtligt åt denna kommentar som jag förövrigt tycker är något av det bästa jag har hört på länge.

Det är kväll när vi kommer tillbaka till den hjulförsedda sommarstugan. Gräset är klippt, disken är diskad. Vi gjorde allt sådant innan vi for. Det är tid för njutning. 

Vi har bunkrat med lite gott och efter uppackning trycker Maria ner sig i soffan och kollar på serier. Jag riggar upp i förtältet och försvinner in i Canada Grand Prix. 

Livet leker. 

Mitt hjärtliga försök att komma iväg till vagnen tidigare än normalt går i stöpet. Surt förvärvade komptimmar spenderas väntandes i soffan. 

Vi väntar på en sele till Marias lilla fadäs. Egentligen är Sigge, en golden retriever ingen fadäs. Maria har dubbelbokat. 

Goda vänner med deras nya husvagn har bokat helgen för att tillbringa den tillsammans med oss på campingen. Samtidigt har Maria lovat att vara hundvakt. 

Det finns inget annat att göra än att motvilligt klä in baksätet med filtar och knöka in den fyrbenta hårbollen, sätta Maria bredvid där bak för att ta konsekvenserna av sin fadäs. Jag gillar djur, missförstå mig rätt, men riktiga djurvänner har inte djur, varken i koppel eller bur.

Vi ska vara borta två nätter. På söndag ska Sigge lämnas och vi har tvättstugan. Därav ifrågasätter jag i en av mina svagare stunder Marias packning. Efter alla dessa år har jag fortfarande inte lärt mig. Maria är ett unikum och jag vill inte byta bort henne. Jag älskar henne precis som hon är.

Det faller ett lätt regn när vi styr apostlahästarna mot närmsta ställe där man kan proviantera. Rostad lök är hårdvaluta och hyllorna gapar tomma. Det får gå ändå. 

Korv ska grillas och inmundigas tillsammans med våra vänner. Niclas har en ny grill som ska sättas på prov. Han sitter där på huk i tältöppningen med grillen utanför. Regnet tilltar sakta men säkert.

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. 

Den lilla gasoldrivna tingesten ger fin yta på korvarna och vi kan snart njuta av det somrigaste som finns. Varm korv med bröd och diverse tillbehör.

Vi sitter och pratar om världsliga ting. Klockan klämtar. Veckans arbete tar ut sin rätt och vi blåser tapto. Manskapet återvänder till sina förläggningar för nattvila.

I morgon är en annan dag.