Etikett: Knaus

Vaknar som vanligt i ottan. Duvan i trädet på andra sidan tältduken är också morgonpigg. Jag kommer osökt att tänka på en gammal sketch med Magnus och Brasse. Att duvan i trädet är en stadsduva, det är odiskutabelt. Vi byter några ord och sedan går var och en till sitt.

Till mina bihålors förtret så lider jag av pollenallergi. En ganska tryckande och intensiv huvudvärk kan uppstå och jag blir lite “låg”. Denna morgon börjar så. Typiskt när vi ska hem och fixa lite. Det är bara att bita ihop, ta sina tabletter och fånga dagen. 

Det är dagen innan midsommarafton och vad är det absolut viktigaste som står på menyn i morgon? Svenska jordgubbar naturligtvis. 

Vi svänger in till Siggettorp.

Där finns det grejer. Förutom de syndigt goda gubbarna finns även ägg och färskpotatis i den lilla gårdsbutiken. 

Vi är inte ensamma. Kön ringlar sig lång. I fjärran kan jag urskilja människor, dubbelvikta, på jakt efter det röda guldet. 

Vi väljer de färdigplockade. 

Väl hemma sätter Maria igång med rabatterna. Det rensas, klipps och planteras. Jag är mest i vägen. Mitt knä hindrar mig från att jobba i på marknivå. Det jag duger till är att forsla bort trädgårdsavfall till föreningens för ändamålets avsedda container. 

Vi har laddstolpar för eldrivna fordon i föreningen. Till min förvåning fungerar dessa inte idag när jag ska plugga in vår lilla elbil. Typiskt. 

Jag är högst inblandad i att dessa stolpar kom på plats så jag känner även ett ansvar för att fixa detta. Det var enkelt. Bryta strömmen och vips, alla åtta uttag hoppar igång. Härligt!

Maria fortsätter som en furie i köket. Köttbullar ska stekas. Jag ”stjälper” till så gott jag kan. Diskstället ska tömmas och jag öppnar ett köksskåp. Jag hinner inte ens blinka innan en trave med skålar från Höganäs ligger i tusen bitar på golvet. Det var då själva #%€$£!

Fram med dammsugare och dansa över golvet. 

Maria håller humöret uppe och ”bär” mig genom min dåliga dag. Huvudvärken släpper och alla måsten blir överstökade. 

Vi drar oss mot Lidköping och vagnen igen. 

Det har nu gått två dagar sedan vi besökte glassbaren. Detta håller inte. Det är nu dags att presentera min skapelse med det godaste som går att trycka ner i en bägare. 

-En kula hallonsorbet 

-Lakritssås 

-Mjukglass

-Kolasås

-Marshmallows

Håll till godo! Fantastiskt!

Gårdagskvällen ägnades åt att inte göra någonting. Jag blev inte riktigt färdig med det så tanken är att fortsätta idag. Himlen är jämngrå och enligt de som kan väder kommer det inte att spricka upp. Oss gör det inget. Maria går sin promenad och jag sitter med benet i högläge för att vila mitt värkande knä. När Maria anländer sätter jag igång med frukosten.

Den inbyggda gasolugnen har kommit väl till användning. Nygräddat är svårslaget. Vi har använt ugnen nästan varje dag. Ibland flera gånger. Mest för att fixa frukostbröd men även för att få pommes sådär krispiga och goda. Jag vill inte vara utan den.

När vi ändå är inne på utrustning så kan jag nämna centraldammsugare. Det borde vara standard. Det var länge sedan jag såg Maria se så lycklig ut av att hålla i en slang. Snabbare än kokt sparris är vagnen fri från gräsklipp, sand och annat bös som oundvikligen dras in på golvet.

Dagen fortsätter i lugnt tempo. Jag ligger i soffan och tittar ut genom det stora takfönstret. Tankar om hur bra vi har det spelar en härlig melodi i mitt huvud. Äntligen ger de senaste årens hårda arbete utdelning. Vi har lyckats med det vi tog oss för. Ny vagn och säsongsplats på vår favoritcamping. Lyckan är total.

Vi tog bilen bort till Ica. Midsommarmaten ska fixas. Det blir bara jag och Maria. Pojkarna firar på sitt håll och Liv är hos sin mor. Jag har blandade känslor. Äntligen ska vi fira midsommar på en camping. Det har vi aldrig gjort, men det hade varit kul att ha barnen här. Det är väl bara att inse att vi snart är barnfria på heltid. Tiden har sin gilla gång.

Att köpa tyskt har sina nackdelar. Jag kan räkna till tre på tyska. Det hjälper föga när vi ska få liv i mikrovågsugnen. Jag killgissar och snart kan vi ställa tid, effekt och även få igång grillfunktionen utan att bara använda oss av ”Schnellstart”.

Det blir en fantastisk middag som Maria slänger ihop i det väl tilltagna köket. Falafel, sallad och bröd. Mums! Matkoman slår till och jag somnar som en klubbad säl på soffan. Klockan går och vi missar glassbaren. 

Jag får ta min planerade kreation en annan dag.

I morgon bär det av hemåt för lite fix. Lägenheten ska tittas till och klädbyten ska medtagas. Skönt att veta att vi återvänder till husvagnen redan samma dag.

Jag stapplar de sista stegen mot vårt mål. Solen griljerar obarmhärtigt svålen på mitt kala huvud. Ögonen kisar och jag kan urskilja Maria några meter framför mig. Är vi framme, eller är det en hägring?

Efter frukost och morgonpromenad är det nya äventyr som står på agendan. Vi går dit näsan pekar för att utforska Lidköping city.

Vi har vandrat runt i staden för att finna skydd för ögon och huvud. Som den optikräka jag är och dessutom alltid sent ute, hittar vi inget att hänga över mina bågar. För att dölja min GSM-frilla (dålig täckning) önskar jag mig en flat cap. Efter ett antal visiter i diverse persedelbutiker får det vara.

Maria har hittat ett bageri som vi ska ära med ett besök. Promenaden går genom gamla staden och ut på vischan. Vädret är helt fantastiskt för soldyrkare som Maria. Jag stryker runt som en katt längs husfasaderna efter skugga. 

Nu är vi framme där denna historia tog sin början.

Bageriet är stängt. Jag har sett en iskall läskeblask och någon härlig bakelse på min näthinna under större delen av promenaden. Med ett blink är den underbara synen raderad för all framtid.

Vi vänder kosan 180 grader och börjar den mödosamma vandring tillbaka till stadens sus och dus. Vi passerar genom Limtorget. Hänförda av dess pittoreska charm blir vi ståendes och låter våra blickar falla på byggnaderna och den med gatsten lagda torgytan. Vilket ställe! Om jag bara för en sekund fick uppleva dess storhetstid. Jag är så tagen av platsen att jag glömmer av att fotografera. Kanske även mitt överhettade tillstånd spelar roll.

Vi finner äntligen ett vattenhål på ett av stadens alla cafeer. Stärkta av vatten, latte och cheesecake kan vi ta de sista stegen till campingen. Mitt knä krånglar och kommer inte igång riktigt. Jag ser ut som en pirat med träben när jag haltar förbi Lidköpings konsthall. Det är först efter några hundra meter som mina steg lämnar piratstadiet och återgår till en mer normal gång.

Det får bli en vilodag i morgon.

Äldsta sonen, som för övrigt jobbar strax utanför Lidköping, kommer och hälsar på. Vi grillar hamburgare och har en mysig afton. Det blev ingen glass idag. Det faller ett stilla regn och jag är sliten efter dagens dryga 20000 steg. Jag har dock satt ihop en skapelse i mitt huvud som de i glassbaren ska få göra åt mig. Vi får se när den presenteras i all sin prakt.

Mvh Ade och Maria