Campingdagbok – Sida 17

2022-06-19

Jag vaknar upp till fågelsång och en sol som morgonpiggt knackar på den stora Hekiluckan i taket. Klockan visar 08:00 och jag har sovit längre än vanligt. Kroppen gnäller och det är lika bra att lyssna på den. Likt en möbelfjäder studsar jag upp och drar igång dagen. Sigge viftar glatt på svansen och hälsar mig välkommen till denna arla morgonstund.

Dragkedjan till förtältet öppnas med det karaktäristiska ljudet av just en dragkedja som öppnas i ett förtält. Jag tar ett steg ut i mina flipflops och blir ståendes i en djungel. Morgondaggen sveper in mina fötter i ett kallt fotbad. Jag blir medveten om en nackdel med att stå säsong. Gräset måste klippas innan det når till knäna.

Timmarna går och det är dags att packa in vår ludna vän och diverse tvätt och fara hemåt. Det är då jag blir medveten om en fördel med att stå säsong. Vagnen står kvar och kommer att välkomna oss i kväll när vi åter drar upp dragkedjan med sitt karakteristiska ljud. Underbart!

Våra vänner Niclas och Benita kommer att checka ut och rulla hemåt med deras nya vagn. Jag hoppas att deras vistelse har varit till belåtenhet och att de snart kommer åter.

Maria jobbar på, väloljat som ett skånskt rapsfält. Jag rotar runt i förrådet efter saker som legat i träda under vintern och som ska finna sin plats på campingen. Dramaten, grillen, briketterna, skorstenständaren med mera. Bilen blir åter fullastad.

När alla måsten är gjorda hemma i lägenheten bjuder vi mina ohängda söner på middag. Ett nytt hamburgerhak har sett dagens ljus och det är dit vi styr kosan för att mätta våra magar.

Alfred, som inte gillar lök fick massor av lök på sin hamburgare.

”-Kolla här, den är längre än min framtid!” utbrister gossen och håller upp en lökstrimma som dinglar mellan fingrarna med dressing droppandes ner på brickan. Vi skrattar hjärtligt åt denna kommentar som jag förövrigt tycker är något av det bästa jag har hört på länge.

Det är kväll när vi kommer tillbaka till den hjulförsedda sommarstugan. Gräset är klippt, disken är diskad. Vi gjorde allt sådant innan vi for. Det är tid för njutning.

Vi har bunkrat med lite gott och efter uppackning trycker Maria ner sig i soffan och kollar på serier. Jag riggar upp i förtältet och försvinner in i Canada Grand Prix.

Livet leker.

2022-06-20

2022-06-18 Campingdagbok

Vad är det som händer?

Jag hör ett stilla hulkande och jag kan konstatera att Maria inte ligger bredvid mig som sig bör. Mobilen ligger på ett hyllplan ovanför och jag sträcker mig efter den för att få någon form av tidsangivelse om var vi befinner oss på dygnets 24 timmar.

Skärmen lyser ilsket skarpt i mina nyvakna ögon. Kisandes kan jag konstatera att uret precis har slagit 03:00. ”-Är du vaken?” frågar Maria. Jag drar på svaret. ”-Mm” svarar jag.

Sigge har spytt!

Där sitter mitt allt och torkar hundspya inne i vagnen. Stackars Sigge. Han var inte stor i maten igår och det kan vara det som är orsaken enligt Google.

Vad som händer mellan 03:00 och 05:00 är oklart. Jag vandrar i drömmarnas dal dessa timmar men vaknar åter av ljud inne i vagnen. Maria sitter och försöker få i Sigge lite mat. Det går vägen och vi alla kommer till ro.

Jag sover länge. Receptionen har öppnat och den jämngråa himlen börjar ge med sig när vindarna ökar på. Det rycker och sliter i tältet. Niclas kommer förbi och vi tar en promenad för att köpa frallor.

Jag gav mig på att koppla in cityvattnet men gick bet. Kanske är det någon ventil eller liknande som ska vridas på. Jag får forska i detta. Fyllde tanken istället. Jag har ju semester!

Min äldsta son ringde och ville komma förbi. Det passade bra för vi var precis på gång med att beställa pizza. Lotten att hämta maten föll på mig och Niclas. Glada i hågen spatserade vi iväg. Vi visste vad som komma skulle, en ”hämtöl”. När sista klunken kall lager rann ner i strupen var pizzorna klara.

Niclas satte igång med att sammanföra flocken under promenaden hem. Multitasking med kartongerna klämda under hakan och telefonen mot örat. Han lyckades galant.

Sommarens första glass från glassbaren ska tryckas ner i den redan fyllda buken. Det är ju inte samma mage, det vet ju alla. En bägare med hallonsorbet, lakritssås och lakritsströssel. Åh vad jag har saknat denna skapelse. Fantastiskt!

Den gångna nattens upphackade sömn tar ut sin rätt på både mig och Maria. Oskar lämnar oss för den här gången och vi somnar en stund efter maten.

När kvällen sveper in över oss och den hårda vinden tynar bort för att lämna vattnet i stiltje sitter vi i förtältet. Radion spelar rock i bakgrunden. Maria och Benita pratar campingminnen. Jag och Niclas kollar på Formula1.

Vilken dag!

2022-06-19

Campingdagbok 2022-06-17

Mitt hjärtliga försök att komma iväg till vagnen tidigare än normalt går i stöpet. Surt förvärvade komptimmar spenderas väntandes i soffan.

Vi väntar på en sele till Marias lilla fadäs. Egentligen är Sigge, en golden retriever ingen fadäs. Maria har dubbelbokat.

Goda vänner med deras nya husvagn har bokat helgen för att tillbringa den tillsammans med oss på campingen. Samtidigt har Maria lovat att vara hundvakt.

Det finns inget annat att göra än att motvilligt klä in baksätet med filtar och knöka in den fyrbenta hårbollen, sätta Maria bredvid där bak för att ta konsekvenserna av sin fadäs. Jag gillar djur, missförstå mig rätt, men riktiga djurvänner har inte djur, varken i koppel eller bur.

Vi ska vara borta två nätter. På söndag ska Sigge lämnas och vi har tvättstugan. Därav ifrågasätter jag i en av mina svagare stunder Marias packning. Efter alla dessa år har jag fortfarande inte lärt mig. Maria är ett unikum och jag vill inte byta bort henne. Jag älskar henne precis som hon är.

Det faller ett lätt regn när vi styr apostlahästarna mot närmsta ställe där man kan proviantera. Rostad lök är hårdvaluta och hyllorna gapar tomma. Det får gå ändå.

Korv ska grillas och inmundigas tillsammans med våra vänner. Niclas har en ny grill som ska sättas på prov. Han sitter där på huk i tältöppningen med grillen utanför. Regnet tilltar sakta men säkert.

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

Den lilla gasoldrivna tingesten ger fin yta på korvarna och vi kan snart njuta av det somrigaste som finns. Varm korv med bröd och diverse tillbehör.

Vi sitter och pratar om världsliga ting. Klockan klämtar. Veckans arbete tar ut sin rätt och vi blåser tapto. Manskapet återvänder till sina förläggningar för nattvila.

I morgon är en annan dag.

2022-06-18

Blöt premiär

Med andan i halsen ropar jag åt flocken att nu är goda råd dyra. Vi måste hinna till Sollebrunn innan klockan slår 18:00.
Maria är för en gångs skull redan i skorna och med god marginal lämnar vi hus och hem för det första äventyret i den nya vagnen.

Äldsta grabben leker följebil med ytterligare packning som ej fick plats i den till bredden fyllda lilla Renaulten. Oskar och Liv sätter av direkt mot Lidköping. De ska äta på vägen och vi, Maria och jag, tar vägen om Fri-bo för att handla lite utrustning.

Klockan är strax efter 17 när vi glider genom Sollebrunn och in mot vårt mål bara för att konstatera att grindarna är låsta och personalen på Fri-bo har tagit helg klockan 16. Jag bannar mig själv för att inte ha kollat öppettiderna ordentligt och vrider hårt på ratten och rundar drivmedelspumparna i bara farten och sätter av mot norr.

Ynglingarna har förskansat sig i förtältet med all packning ditburen när Maria och jag , commander in chief, anländer 20 minuter senare.

Himmelen är grå som dagens dikt och vi fixar med diverse göromål både inne och ute. En tur till Hjertbergs för att fylla på förråden är lite av en tradition och det hinns också med innan mörkret sveper in över campingen och väcker liv i tält och vagnar.
I skumt sken från gatubelysningen vandrar vi en sista gång till servicehuset för att göra natt.

Jag lyfter ena ögonlocket och fumlar efter telefonen. Klockan slår snart 04 och det smattrar oavbrutet mot husvagnens tak. Det regnar rejält. Jag vänder mig om och blundar. Det går sådär att somna om. Strax efter 05 ger jag upp och tittar ut i förtältet. Min morgonpigga son sitter och spelar World of Warcraft. Jag sätter på kaffet.

Damerna i sällskapet snarkar vidare som om de nyss är hemkomna från en tuff militär slutövning.

Med snus under läppen och kaffe i kistan kan vi ta tag i denna dagen.
Frallor ska gräddas i gasolugnen och det ska dukas upp till första frukosten på campingen för denna säsong.

Det är något med att vara på campingen som tröttar ut mig. Kanske är det för att man är ute mer i friska luften. Eller så är det så enkelt som att tiden innan vagnen anlände var påfrestande med längtan och förhoppningar som nu, när det mesta är klart, skänker en inre ro och avslappning.
I vilket fall somnar vi alla fyra och sover bort ett par regniga timmar av lördagen.

När vi vaknar till liv gör sig hungern påmind. Vi har bestämt oss för att käka ute. En liten shoppingrunda senare sitter vi på en lokal pizzeria i Drömstan och äter oss mätta.

Tiden springer iväg och först vid 20-snåret slutar det att smattra mot tältduken. Vi fortsätter med att inte göra något speciellt. Vi bara ”är”.

I morgon bär det av hemåt igen. Till största delen tomhänta. En märklig men behaglig känsla att inte behöva bryta förläggningen och dra med vagnen hem. Säsong är nog det som gäller för oss.

Vi kommer snart åter.