Jag känner redan att något är fel när jag sträcker mig efter mobilen som ligger på hyllan ovanför sängen. Klockan är strax efter 06.
Jag sätter ner foten och det svider till i hälen. Detta är inget nytt. Så fort semestern är igång och mina fötter lämnar sina svettiga arbetsskor så torkar de ut likt en stekt daggmask på solbestänkt asfalt. Ni vet, de där som kämpat sig över cykelbanan efter en natt av regn, men som inte hann till gräset på andra sidan innan solen gick upp.
Maria häller medicinsk sprit över den blodiga sprickan som ställer Helvetesgapet i filmen om Ronja Rövardotter i skuggan.
Med lite omplåstring trippar jag på tå till servicehuset för att lämna Bruno på simskolan.
Inte nog med torra fötter, en visdomstand trycker på och mosar allt kött som står i dess väg. Som tur är gör det bara ont när jag öppnar munnen för att ladda in föda.
Som ni hör har jag ingen bra start på dagen. Jag avstår promenad och Maria, som är en förstående kvinna, väntar på en lucka mellan regnskurarna för att bege sig ut i sommarsverige.
Min äldste son är på semester. Han bor med sin sambo strax utanför Lidköping. Vi åker dit för att vattna deras katter. Det är en resa på knappt 20 minuter enkel väg. Lite gos med katt och sedan hem till vagnen igen.
Dagen blir mycket bättre när vi får oväntat besök av goda vänner. Vi promenerar runt och visar campingen med allt vad det innebär och tillslut landar vi på restaurang Sjökanten. Hamburgare och kall dryck sitter som en smäck.
Daniel och Emelie håller på för fullt med förberedelserna inför måndagens leverans.
De förvarar sina saker i vårt förtält då vi har plockat ner deras. Nu står det en naken vagn och väntar på att få forslas bort.
Kvällen kommer att ägnas åt racing. Indycar. Vi håller tummarna för våra svenskar som ligger bra till för framskjutna placeringar.
