Jag vet inte vem vi ska tacka för det här otroliga vädret som strålar ikapp med mig på morgonen. Klarblå himmel och inte ett moln så långt ögat kan nå.
Det är torsdag och det finns ärenden hemma i Vänersborg att uträtta.
Jag kollar på kartan som rör sig hackigt på bilens stora skärm. Vi kommer att bli åtta minuter försenade.
”Maria älskar ju att passa tider. Och dessutom är hon väldigt bra på det.” tänker jag ironiskt när jag svänger av för tidigt i en rondell. Jag har kört där hundratals gånger men likt förbannat lyckas jag ta första avfarten istället för den andra. Ingen större fara. Jag finner en plats att vända och tar kurvan på två hjul. Vi har inte förlorat mer än 30 sekunder och drivaxlarna är som polkagrisar när jag gasar på ut ur rondellen och vi är på banan igen.
Maria ringer till salongen och förklarar läget.
Vi har kört in tre minuter och jag dumpar av henne 11:05. Hon försvinner in som en lurvig brakskit och lämnar mig åt mitt öde.
Mitt hak för trimning av ansiktsbehåring, samt polering av flint är stängt. Det får bli egenvård i hemmet.
Bilen packas ännu en gång med saker som vi tydligen inte kan vara utan. Vår allas lilla solstråle Liv är med och Maria signalerar att hon strax är klar och redo för upphämtning. Hon behöver till min stora förvåning bara hem och hämta några saker sedan är hon ”good to go”.
Klockan är strax 14:00 och vi har inte ätit sedan frukost. Blodsockret faller som bitcoin på börsen och med myndig stämma förkunnar jag att en snabb måltid måste inmundigas på första bästa plats som passeras.
Biltema på Överby, Trollhättan.
Våra kära besökare har redan anlänt till Lidköping. De ska sova på hotell till på söndag och umgås med oss på dagarna. Maria har fyllt tältet med Biltemas leksaksavdelning så deras lilla tös ska inte vara sysslolös.
Middagen tar vi på pizzeria Drömsta’n. Vädret är soligt och varmt. Vi smälter maten ett par timmar innan dagens besök i glassbaren stundar.
Jag är fortfarande mätt efter middagen och således nöjer jag mig en kula cookie dough med kolasås. I de övriga finns det tydligen ingen botten.
Det leks och härjas på gräsmattan utanför tältet. Det plaskas i en liten pool, såpbubblor far omkring och livet är så där fantastiskt att man måste nästan stanna upp och blinka ett par gånger för att verkligen bli varse om att det är sant. Go känsla.
Armand Duplantis hoppar högre än vad någon annan har gjort utomhus, genom alla tider. Det är stort. Dagen lider mot sitt slut och den lilla tösen sover sött i sin vagn när de påbörjar sin promenad till hotellet.
Vad morgondagen har i sitt sköte får ni läsa om i morgon.
