Författare: Fredrik Adetoft

Mer en viftande svans som obönhörligen slår i garderobsdörren väcker Sigge, the dog of doom, oss i svinottan. Detta med att låna hund är Marias ansvarsområde så jag ligger kvar medan den tillfälliga matten vackert får stiga upp och bege sig ut så Sigge kan göra sin morgontoalett.

Jag hänger dock med på förmiddagens längre walkabout för att samla steg och kanske fotografera. Vädret är förhållandevis vackert. Vi går vår vanliga runda och innan vi passerar i höjd med villabadet måste jag akut göra en avstickare ner mot stranden.

Nöden har ingen lag och jag tänjer på stegen. Innan olyckan är framme vill jag hinna till de offentliga strandtoaletterna. Om dessa inte fanns är möjligheten stor att jag hade tvingats vattna någons rabatt bakom en rhododendronbuske.

Med ett lättat tryck spatserar jag i ensamt majestät längs den vackra stranden. Jag hälsar vänligt på ett äldre par som har slagit sig ner på en av de bänkar som står längs med stranden. De har kikare och spanar ut över innanhavet. Lite klämkäckt frågar jag om de sett någon rysk ubåt. Kanske inte världens roligaste att säga med det öppnar upp till ett leende på deras läppar.

Jag slår mig ner på en bänk lite längre bort och väntar på att Maria och Sigge ska dyka upp i fjärran. Det är en vacker plats och solen skiner på en spräcklig himmel. Utsikten är fantastisk. Semester alltså.

Efter brunchen har jag ett uppdrag att utföra. Jag ska fixa till toastrullar i spritköket. Dessa tillagas med fördel i grillen men jag har en plan.

Nu när vi har blivit med hund tänker vi göra expeditioner i närområdet. Det kommer att krävas intag av energi i form av mat, tillagat i det fria. Jag kommer äntligen att få användning av min överlevnadsutrustning.

Toastrullar, eller ”toarullar” som folk oftast läser, är väldigt simpla att göra.
Formfranska, ost, tomat, bacon och valfri bbq-sås.
Skär bort kanterna på brödskivorna, kavla eller platta ut skivorna. Lägg på ost och tomat och rulla ihop. Linda sedan in rullen i bacon.
Pensla med valfri bbq-sås och grilla tills osten börjar rinna ut i ändarna. Coleslaw passar mycket väl till dessa små delikatesser.

Att steka dessa i Trangiaköket visade sig fungera alldeles utmärkt. Våra grannar på gatan som hann med att provsmaka innan tabberaset var fullbordat gav tummen upp.
Dessa rullar blir bra att ta med på vår vandring.

Det blev ett kärt återseende när våra vänner oannonserat knackar på. De är inne i sluttampen på deras semester och försöker krama ut så mycket som möjligt av det som återstår. Då tänker de på oss och ärar med ett besök. Vilka vänner man har! Det blev glass tillsammans. Jag vräkte på med det största de har. Mums.

När lugnet har lagt sig över förläggningen och allt är undanplockat, disken diskad och fötterna insmorda, sätter vi oss i soffan. Det stojar från restaurangen, grannar dröjer sig kvar under paviljonger i den kyliga kvällen. Campingens brus vaggar mig till sömns. Jag vill inte vara på någon annan plats än just här och nu. Husvagn på en camping, det är grejer det!

Som den morgonpigga hane jag är stiger jag upp tillsammans med solen. Det är en fröjd att sitta i förtältet när det sakta värms upp av de tidiga strålarna som letar sig fram bland tält och vagnar.
Kaffet smakar extra bra.

För att vara en svensk sommar har vädret enligt min mening varit relativt bra. Inte för varmt, inte för kallt. Vi kan gå runt och visa våra bara ben, där en Treo ser ut som en leverfläck mot den bleka hyn utan att frysa.

Maria kör ett yogapass nere vid stranden med ett gäng andra tappra själar. De klarar sig från de värsta skurarna och får endast lite stänk på trikåerna.

Vi tar en promenad. Maria är uppvärmd efter sitt träningspass så jag får verkligen bita i för att hålla jämna steg. Nu är promenaden inte en börda längre. Jag ser fram emot att få komma ut och det är en bra start på dagen.

Brunchen avklaras och lilla Agnes håller oss sällskap. Daniel och Emelie bär i skytteltrafik över sina grejer till deras förtält. Det är inte mycket kvar av deras bohag i vårt tält. Skönt för dem att komma i ordning och bo in sig i deras nya vagn.

Maria tvättar i campingens tvättstuga. Jag tar tillfället i akt och rensar under sängen. Stege och madrass till bäddskåpet, delar för att bädda soffan. Allt läggs i bilen för att förvaras på hemmaplan. Nu blev helt plötsligt mycket utrymme till annat. Jag stuvar undan sovsäckar, filtar, verktyg mm.
Underbart att få lite ordning i ”lopplådan”.

När tvätten är upphängd sticker vi ner till Vänersborg och firar Emil, Marias systerson som fyller 14. Mat och fika behöver vi alltså inte tänka på denna dag.
Vädret spricker upp när vi återvänder till vårt kära Lidköping.

Vi blir sittandes i förtältet. Vi har återerövrat ockuperat område. Daniel och Emelie kommer in. Agnes sover och föräldrarna passar på att andas.
Vi gör snart kväll och drar oss tillbaka till filt och bolster. I morgon kommer hunden Sigge som ska vara campinghund i en vecka.

Väderprognosen hånflinar oss rätt i ansiktet när vi kollar appen tidigt denna morgon. De enda som känner någon form av glädje är Svea rikes bönder. Jag klandrar dem inte, jag gillar också när det regnar. Då kan jag låsa in mig i husvagnen och enbart läsa, skriva och förkovra mig i sådant som jag finner intressant.

Denna dag är dock vigd åt etablering av husvagn, trallbygge och tältresning. Alla som är någotsånär insatta i dessa tre saker vet att fint väder gör livet lättare. Men vi ska prövas hårt för våra synder.

Grannar samlas och förberedelserna är i full gång när vagnen kommer inrullandes på campingen. Humöret är dock på topp, trots att regnet står som spön i backen.
Maria tar med Agnes till Vänermuseet. Dit vill jag också men kommenderad hårt arbete som jag är får det bli en annan gång.

Med den fantastiska arbetsstyrka som har mobiliserats denna dag går arbetet fort. Vagnen är snart uppallad, invägd och inkopplad. Trallen läggs ut och vägs in.
Resning av förtält påbörjas under ett uppehåll i det annars så blöta sommarvädret.

Nu återstår det roliga. Att flytta in. Vissa justeringar återstår men det värsta är gjort.
Något annat har inte hunnits med denna dag. Det är lång tid kvar av semestern och jag känner mig tillfreds med vad som hittills har bjudits. Det är en ny dag i morgon med bättre väder enligt prognosen.
Det återstår att se.