Ades World

Etikett: Livet

  • Slagsida.

    Efter lite logistiska utmaningar rullar vi näst intill ljudlöst in på campingen.

    Den lilla elbilen ger ifrån sig ett behagligt surrande när vi kryssar oss fram bland glest utspridda grupper av campare som vägrar ge upp.

    Kidsen är lämnade i befintligt skick hos en väntande mor. Dotter och son ska ”stjälpa” till med lite målning i något rum. Sonen är i grunden målare men sadlade om till att rädda mindre simkunniga i stadens badhus. Väskan med diverse målarattiraljer som stått i förrådet får åter vädra frisk höstluft.

    Efter en skarp högersväng tornar vår vagn upp sig. Tältet ser sträckt ut och sidorna kramar stommen som en duk kring en flygplanskropp. Det lyser hemtrevligt av de automatiska lamporna som tänds i skymningen. 

    Det är höst. Inne i tältet är det kylslaget och vi ställer av all packning på tältmattan. Jag låser upp dörren och öppnar försiktigt. Det är alltid med en viss spänning vi slår upp portarna till vårt andra hem. En varm bris och en fräsch doft av nytt slår emot oss. Helt underbart. 

    Tillvalet iNet Box till Aldesystemet visar sig vara en lyckoträff. Värmen slog jag på hemifrån någon gång under dagen och nu, tidig kväll, möts vi av en varm och mysig vagn som är redo att tas i besittning. Endast några få moment som att vrida på gasolen och koppla vattnet återstår.

    Middagen klarade vi av innan vi åkte så det är fritt fram att slänga fram godiset och slänga sig i soffan. På teven flimrar Idol. Jag läser nyheter på telefonen. Det är en märklig värld vi lever i.

    Jag förflyttar mig till dinetten. I det svaga skenet från batteridrivna värmeljus skriver jag dagbok. 

    Det är en ynnest att ha denna tillflyktsort för återhämtning och att få sinnesro från den annars ibland stressiga vardagen. 

    Nu blir det slagsida i soffan resten av dagen. En god bok, god mat och det bästa sällskapet i form av Maria. Underbart!

  • Campingdagbok 2022-06-30

    Campingdagbok 2022-06-30

    Jag vet inte vem vi ska tacka för det här otroliga vädret som strålar ikapp med mig på morgonen. Klarblå himmel och inte ett moln så långt ögat kan nå.
    Det är torsdag och det finns ärenden hemma i Vänersborg att uträtta.

    Jag kollar på kartan som rör sig hackigt på bilens stora skärm. Vi kommer att bli åtta minuter försenade.
    ”Maria älskar ju att passa tider. Och dessutom är hon väldigt bra på det.” tänker jag ironiskt när jag svänger av för tidigt i en rondell. Jag har kört där hundratals gånger men likt förbannat lyckas jag ta första avfarten istället för den andra. Ingen större fara. Jag finner en plats att vända och tar kurvan på två hjul. Vi har inte förlorat mer än 30 sekunder och drivaxlarna är som polkagrisar när jag gasar på ut ur rondellen och vi är på banan igen.

    Maria ringer till salongen och förklarar läget.
    Vi har kört in tre minuter och jag dumpar av henne 11:05. Hon försvinner in som en lurvig brakskit och lämnar mig åt mitt öde.

    Mitt hak för trimning av ansiktsbehåring, samt polering av flint är stängt. Det får bli egenvård i hemmet.

    Bilen packas ännu en gång med saker som vi tydligen inte kan vara utan. Vår allas lilla solstråle Liv är med och Maria signalerar att hon strax är klar och redo för upphämtning. Hon behöver till min stora förvåning bara hem och hämta några saker sedan är hon ”good to go”.

    Klockan är strax 14:00 och vi har inte ätit sedan frukost. Blodsockret faller som bitcoin på börsen och med myndig stämma förkunnar jag att en snabb måltid måste inmundigas på första bästa plats som passeras.
    Biltema på Överby, Trollhättan.

    Våra kära besökare har redan anlänt till Lidköping. De ska sova på hotell till på söndag och umgås med oss på dagarna. Maria har fyllt tältet med Biltemas leksaksavdelning så deras lilla tös ska inte vara sysslolös.

    Middagen tar vi på pizzeria Drömsta’n. Vädret är soligt och varmt. Vi smälter maten ett par timmar innan dagens besök i glassbaren stundar.
    Jag är fortfarande mätt efter middagen och således nöjer jag mig en kula cookie dough med kolasås. I de övriga finns det tydligen ingen botten.

    Det leks och härjas på gräsmattan utanför tältet. Det plaskas i en liten pool, såpbubblor far omkring och livet är så där fantastiskt att man måste nästan stanna upp och blinka ett par gånger för att verkligen bli varse om att det är sant. Go känsla.

    Armand Duplantis hoppar högre än vad någon annan har gjort utomhus, genom alla tider. Det är stort. Dagen lider mot sitt slut och den lilla tösen sover sött i sin vagn när de påbörjar sin promenad till hotellet.

    Vad morgondagen har i sitt sköte får ni läsa om i morgon.

  • Campingdagbok 2021-07-30

    Det är morgon och vi vaknar upp till nyheten om att ett flertal campingar i landet har drabbats hårt av nattens regnoväder.

    Här på Kronocamping i Lidköping har vi kommit lindrigt undan. Inte från regnet men från översvämmade platser där vagnar, bilar och semestrarna har blivit totalt förstörda av vattenmassorna.
    Våra tankar är hos dem.

    Telefonen ringer. Jag känner inte igen numret. Med hjälp av telefonens smarta elektronik visar den att samtalet kommer härifrån Lidköping.
    -Vem tusan kan det vara?
    Har jag tappat något? Nä, inte mig veterligen. Jag glider ju omkring i badbyxor där min packning består av en telefon och en snusdosa. Det har jag gjort i snart två veckor. Telefonen ligger ju där och surrar irriterat. Den kan inte vara den.

    Jag plockar upp luren och svarar.

    Någon vänlig själ har tipsat den lokala pressens redaktion om min campingdagbok. De vill komma till husvagnen och göra en intervju. Wuut?

    Naturligtvis tackar jag Ja och bestämmer träff under förmiddagen.

    Maria är glad för min skull men är helst långt borta när den flygande reportern anländer. Hon drar på sig träningskläder och drar iväg som en lurvig brakskit när Per från NLT dyker upp.

    Vi har ett trevligt samtal där jag berättar om mitt skrivande, min blogg och min familj. Vi avslutar med ett fotografi.

    Tack till den som tipsade NLT. Det är alltid kul att få uppskattning.

    Vi väntar besök av vännerna Niclas och Benita med barn. Det är ett säkert kort för en garanterat trevlig stund. Vi kör vårt vanliga program för besökare. En guidad tur runt campingen. Mat eller fika, beroende på hur lång vistelsen kommer att vara. Denna gång blev det mat på restaurang Sjökanten. Mycket mätta tar vi ett varv till på campingen för att skaka ner maten. Vi måste ju ha glass också.

    De unga i sällskapet är lovade ett besök på Framnäsbadet. Det passar bra. Jag höll på att somna, sittandes vid bordet av mätthet.

    Det skvätter lite från himlen när de tillresta roar sig i den uppvärmda bassängen. Det hoppas och plaskas. Vi är faktiskt kvar till stängningsdags och blir bland de sista som lämnar stället.

    När gästerna är avvinkade slår vi oss ner i soffan. Maria kommer på den briljanta idéen om en rask promenad till Hjertbergs för att handla mat inför morgondagens middag och kanske en påse plockgodis till kvällens film.

    Filmen är slut och vi gör oss redo för kvällen. När vi släcker lampan är det för näst sista gången denna semester.

    Med vänlig hälsning, Ade och Maria.

  • Campingdagbok 2021-07-28

    Under ett tillfälligt avbrott i den våta typen av väderlek spricker himlen upp och vi slår upp våra små blå till ännu en ny dag i verkligheten. En slöja av dis skymmer solens allra starkaste strålar och det är perfekt för mig.
    Jag hasar mig runt med Maria på hennes morgonrunda. En vacker tur genom villaområden, parker och strandpromenader. Vackert som i en saga.

    När vi vänder och styr kosan hemåt ser Maria en snigel. Eller som den egentligen heter, Vinbergssnäcka. Den är otroligt stor och jag uppskattar, mellan tumme och pekfinger, att kroppen mäter ca 8-10 cm. Höjden på huset är säkert 4-5 cm högt!
    Den kanske har bokat plats med el/tv och vatten på campingen. Dock så har den några kilometer kvar att glida så det måste vara nästa säsong.

    Besiktningsprotokollet från den okulära inspektionen av mina försök till att täta tältets fastsydda stroppar visar på att testet föll väl ut och på alla punkter godkänt. Det är torrt som i Gobiöknen. Dock fanns det lite fukt i ena hörnet av tältet. Jag tror att det är rester ifrån gårdagen. De dunstar snart bort.

    Slutsats: Glöm aldrig vaselinet!

    Våra gäster från Kungsbacka anländer och vi möter upp på den stora parkeringen bakom Läckögrillen. Det är en nätt promenad på ca 5 minuter från vagnen. Vi får för första gången se deras lilla underverk, Agnes.

    Vi har inga andra planer för dagen förutom vissa fasta inslag i vardagen. Mat, husvagnens vätskor och naturligtvis, sist men inte minst, GLASS!
    Eftersom det kommer att bli en heldag för Emelie, Daniel och den lilla så tänder jag grillen när det börjar kurra i magen. Hamburgare står det på menyn och vädret lovar uppehåll inom de närmsta timmarna.
    Efter 20-30 minuter har jag perfekt glöd och går in för att hämta råvaran, högrevsburgare från Ica. De övriga har gått iväg till restaurangen för att köpa pommes.

    Precis när jag kommer ut för att slänga på de saftiga ”puckarna” öppnar sig himlen. Det var då själva f….!
    Emelie kommer skyndandes med barnvagnen och sladdar in på två hjul i förtältet. Hon vände klokt nog när det brakade loss. Maria och Daniel kommer en stund senare som två våta disktrasor med pommes frites.
    Jag ska till att starta upp stekpannan inne i vagnen då regnet upphör. Woohoo! Det blir grillat!
    Glöden har falnat men jag får igång det igen och snart sitter vi i förtältet och avnjuter en härlig middag tillsammans.

    Kaffe efter maten med lite kakor och bullar är inte fel. Det lägger sig som bomull runt magen.
    För att orka med en glass innan paret ska till att åka hem tar vi en promenad runt på campingen och visar upp området där vi har vårt semesterhem.

    Tiden är kommen då jag och Maria åter är ensamma och vi går in i viloläge. Eller Maria iallafall. Hon breder ut sig på sängen och jag gör de dagliga sysslorna. Maria är en fantastisk kvinna och i vardagen kommer jag otroligt lindrigt undan. Det är hon som upprätthåller ordningen. Här i vagnen förtjänar hon lite vila från de sysslorna och jag gör det så gärna. Vi kompletterar varandra och hör ihop som två träd med samma rot.

    Med vänlig hälsning, Ade och Maria.