Etikett: Livet

Besviken på det mobila bredbandet i vagnen tar jag tag i detta lilla ilandsproblem.
Jag skottar i mig en burk muminfärs och loggar in i routern via datorn. Kör ett ”speed test” och är föga imponerad över resultatet.

Maria ligger fortfarande och sover. Hon är lyckligt ovetandes om när jag öppnar garderoben och bläddrar med oöm hand bland de medhavda klänningar som aldrig kommer att användas.

Äntligen hittar jag den lilla svarta pjäsen som snyggt och prydligt sitter monterad på den bakre väggen. Jag lossar det lilla vredet på antennröret och vrider det en aning åt öster. Det blinkar till på routern och ytterligare en lampa tänds. Nu har jag tre pluppar istället för två. Efter ytterligare ett speed test kan jag konstatera att hastigheten på ettor och nollor som transporteras in i vagnen har ökat markant.

Jag slår mig för bröstet och ger mig själv beröm. Det är ju tråkigt att jag inte kan dela detta genidrag med någon. Jag står alldeles själv i min ödmjukhet. Maria lär få höra det om ett par timmar när Ers Höghet behagar kliva upp.

Maria fortsätter att sova. Jag läser mig trött och måste snart själv släppa allt och bara glida in i drömmarnas värld. Morgonpromenaden blir till en eftermiddagspromenad. Vi har sovit bort hela dagen men är lika glada för det. Vårt husvagnsliv handlar om detta, rekreation. Det blir som det blir.

När vi är tillbaka på campingen efter väl utfört motionerande träffar vi Tomas med fru. Han är en trogen läsare av Campingdagboken och vi språkar om allt och inget. Det är kul att få uppskattning.

Vi steker prinskorv och kokar makaroner. Sällan har det smakat så gott. Klockan har runnit iväg och det är dags att duka upp kvällens läckerheter som ska förtäras framför någon dansk kriminalare.

Ibland är dessa dagar, när vilopulsen är lika låg som grundvattnet, de absolut bästa. Kanske är de nödvändiga. En reboot av kropp och själ. Vi har iallafall haft en fantastisk dag i vagnen och vill inte vara någon annanstans i livet just nu.

Må väl och ta hand om er.

Jag sover länge denna morgon. Vinden har mojnat men är ändå påtagligt aktiv utanför vagnen. Det hinner ljusna innan jag sätter mig ner för att skriva. Kaffet och snuset är mitt sällskap denna gråa söndagsmorgon. Vi har inte bråttom. Maria ska gå sin promenad och det är Vinterstudion på ettan. 

Vi märker inte av det snökaos som utspelar sig endast en knapp timmes bilfärd söderut i våra hemtrakter som vi motvilligt måste bege oss till förr eller senare under dagen. På campingen är det är glest mellan snöflingorna som blåser runt mitt kala huvud när jag hämtar vatten. Vad ska det månne bli av detta?

Jag går Maria till mötes. Jag har en längtan efter att fotografera men min klädsel tillåter inte några längre vistelser utomhus. Mjukisbyxor och tunna skor är inte optimalt. Jag tar vägen förbi stranden, bort mot de stora båthusen. Jag hinner inte långt innan jag ser min bättre hälft komma emot mig. Med rosor på kinderna och lycka i blicken strålar vi samman och knallar mot vagnen.

Det fina insektshotellet vid Vänerns strand är förhoppningsvis fullbokat en helg som denna. Det blir ingen vidare fotopromenad. Det biter i skinnet och jag längtar till värmen i vagnen. Vi suger i oss de sista ögonblicken innan vi stänger dörren och drar igen förtältet för den här gången. En sista resa är planerad detta året. Skymningen smyger på. Det är dags att fara hem.

Vi lämnar en snöfri camping där gräset fortfarande är grönt. Strax söder om Lidköping tar det tvärstopp. Ett vinterlandskap som hade passat i vilken Coca-Cola-reklam som helst tornar upp sig och bilkön är lång. En olycka längre fram sätter käppar i hjulen för vidare färd. GPS-en räknar om rutten. 30 meter längre fram finns en avfart till vänster. Flera bilar börjar vända och bege sig in i skogen på anvisad väg. Vi hänger på.

Det går inte fort på den oplogade vägen. Likt ett tåg följer vi hjulspåren och kommer ut vid Flakeberg några kilometer från Grästorp. Drygt två timmar senare kommer vi hem till Vänersborg. En resa som i vanliga fall tar knappt en timma. Men vi är välbehållna och längtar redan till nästa tur. 

På återseende!