Ades World

Etikett: lidköping

  • Campingdagbok 2023-03-10

    Lämnad ensam av mina närmsta kollegor tog jag mig an denna dag. Pettson i kundmottagningen och Andreas, servicekoordinator, hjälpte till när jag föll till föga. Tiden stod dock inte still. Arbetsdagen flöt på utan större missöden.

    Värmen i vagnen slogs på någon gång under förmiddagen. Det är minusgrader och våren känns alldeles för långt bort. Nejderna har åter färgats av moder naturs vita puder. För oss som gillar skidor, sittandes i soffan med kaffe i ena handen och fjärrkontrollen i den andra, är detta ett bakslag. Oro för snötyngda tält och frusna kopplingar skaver som en oklippt nagel i en militärkänga.

    Vi packar det viktigaste för en helg i vagnen. Maria har fått dispens, hon får packa mer än nödvändigt. För husfridens skull. 

    Efter en sväng till Vedum för att lämna Liv hos sin mor styr vi kosan mot Lidköping och Kronocamping. Klockan klämtar åtta när vi stegar in på Hjertbergs för att proviantera. Vi har rensat kyl och frys hemma så handlingen går fort. 

    Mörkret har lagt sig och vi fumlar med dragkedjan till förtältet. Maria gräver i snön. Jag lyser med en ficklampa. Det är nära samanbrott men efter några djupa andetag blir vi åter sansade och kan med gemensama krafter ta oss in. Det är en inbjudande värme som slår emot oss när husvagnsdörren går upp.

    Stänga avluftningskranar, trycka i bottenpluggen i färskvattentanken, starta kyl och frys. Maria lommar iväg med vattenkannan. Jag packar upp. 

    Det är dåligt flås i kranarna och ett oroväckande porlande hörs under vagnen. Maria springer efter mer vatten och jag ligger på alla fyra i snön och försöker lokalisera var det rinner ut. Maria spolar i kökskranen. Japp, där är det!

    Det är en avluftningsskruv som inte är ordentligt iskruvad. Tack och lov! 

    Efter den rejäla pulshöjningen sätter jag mig i dinetten och andas ut med en kopp rykande hett kaffe. Maria fyller på med mer vatten. 

    Allt fungerar som det ska och inga synliga fel vad det verkar, trots låga minusgrader och ett par veckors frånvaro.

    Bäst i test på SVT Play och det dröjer inte länge innan Maria somnar. Det har varit en tuff dag och jag låter henne sova när jag gör kväll och kryper ner under täcket och lyssnar på kölden som knäpper utanför.

    #adesworld #campingdagbok

  • 2022-11-20 Campingdagbok

    2022-11-20 Campingdagbok

    Jag sover länge denna morgon. Vinden har mojnat men är ändå påtagligt aktiv utanför vagnen. Det hinner ljusna innan jag sätter mig ner för att skriva. Kaffet och snuset är mitt sällskap denna gråa söndagsmorgon. Vi har inte bråttom. Maria ska gå sin promenad och det är Vinterstudion på ettan. 

    Vi märker inte av det snökaos som utspelar sig endast en knapp timmes bilfärd söderut i våra hemtrakter som vi motvilligt måste bege oss till förr eller senare under dagen. På campingen är det är glest mellan snöflingorna som blåser runt mitt kala huvud när jag hämtar vatten. Vad ska det månne bli av detta?

    Jag går Maria till mötes. Jag har en längtan efter att fotografera men min klädsel tillåter inte några längre vistelser utomhus. Mjukisbyxor och tunna skor är inte optimalt. Jag tar vägen förbi stranden, bort mot de stora båthusen. Jag hinner inte långt innan jag ser min bättre hälft komma emot mig. Med rosor på kinderna och lycka i blicken strålar vi samman och knallar mot vagnen.

    Det fina insektshotellet vid Vänerns strand är förhoppningsvis fullbokat en helg som denna. Det blir ingen vidare fotopromenad. Det biter i skinnet och jag längtar till värmen i vagnen. Vi suger i oss de sista ögonblicken innan vi stänger dörren och drar igen förtältet för den här gången. En sista resa är planerad detta året. Skymningen smyger på. Det är dags att fara hem.

    Vi lämnar en snöfri camping där gräset fortfarande är grönt. Strax söder om Lidköping tar det tvärstopp. Ett vinterlandskap som hade passat i vilken Coca-Cola-reklam som helst tornar upp sig och bilkön är lång. En olycka längre fram sätter käppar i hjulen för vidare färd. GPS-en räknar om rutten. 30 meter längre fram finns en avfart till vänster. Flera bilar börjar vända och bege sig in i skogen på anvisad väg. Vi hänger på.

    Det går inte fort på den oplogade vägen. Likt ett tåg följer vi hjulspåren och kommer ut vid Flakeberg några kilometer från Grästorp. Drygt två timmar senare kommer vi hem till Vänersborg. En resa som i vanliga fall tar knappt en timma. Men vi är välbehållna och längtar redan till nästa tur. 

    På återseende!

  • 2022-11-18 Campingdagbok

    2022-11-18 Campingdagbok

    Det är svart som en sotarröv när vi glider in på Hjertbergs parkering. Klockan är bara 18:00 men vinterns slöja sveper in oss i en värld av mörker med endast ett fåtal timmar av dagsljus.

    Temperaturen liger på strax över nollan och jag har startat värmen hemifrån. Jag snålade lite och tyckte att 15° räcker gott och väl.

    Det obligatoriska stoppet på Ica för att bunkra proviant avklarades och jag fick hejda Maria som på något sätt faller i trans när det dyker upp klädaffärer. Ledd av onda andar dras hon till dessa butiker och jag fick med myndig stämma bryta förtrollningen.

    Campingen tornar upp sig. Endast en högersväng återstår sedan är vi ”hemma”. Det lyser hemtrevligt från vagnar och tält. Det finns liv även efter semestern.

    Jag låser upp förläggningen och släpper in Maria. Jag tar ett varv runt vagnen i mörkret. Fylla på vatten och vrida på gasolen. Med en kanna och dunk i vardera näve lunkar jag bort till servicehuset. På vägen hem biter den kalla vinden i mina bara händer. Knogarna vitnar. Jag funderar på större dunk. En som rymmer 20 liter iallafall. Då räcker det med två rundor för att klara sig en helg. Tänk att ha en liten dränkpump också, då är ju lyckan gjord. Kanske Biltema får sig ett besök i morgon.

    Det ska bli skönt att komma in i värmen tänker jag. Mina händer är på väg att domna bort i kylan.

    8° grader visar displayen till höger om mig när jag stänger dörren. Maria sitter i soffan, fullt påklädd med mössa på huvudet och huttrar. Aj då!

    Jag börjar greja med lite av varje. Skapar luftkudde i pannan. Det ska göras med jämna mellanrum har jag läst. Dock vet jag inte om det bara är till för varmvattnet. Jag ökar på till 22° och startar gasolen. Jag känner på expansionskärlet och den rosa vätskan. Ljummet. Vi väntar en stund och japp, det börjar bli varmt.

    Det tar inte lång stund innan värmen sprider sig i golvet och letar sig vidare upp bakom soffor och skåp. Vattenburen golvvärme ”is da shit”.

    Vi hinner inte se klart Idol innan ögonlocken hänger som trasiga markiser över ögonen. Vi gör kväll. I morgon är det en ny dag.

  • 2022-10-23 Campingdagbok

    2022-10-23 Campingdagbok

    Om jag var provocerande overksam igår, är det inget mot vad jag var idag. Det är tur att nöden gör sig påmind så att jag inte utvecklar liggsår. På eftermiddagen kollade jag i appen och enligt den har jag bränt 38 kcal. Det är väl i storleksordning det som fastnade mellan tänderna när vi åt hamburgare igår.

    Jag kände av en uns av söndagsångest under förmiddagen. Ni vet den där känslan att det är lika bra att komma iväg eftersom helgen ändå är slut. Känslan avtog dock ju längre dagen gick och när skymningen svepte in över oss ville varken jag eller Maria åka hem.

    Jag har en dotter som ska hämtas hos sin mor och jobbet pliktar i morgon. Det finns ingen återvändo.
    De nödvändiga åtgärderna som ska göras när man bryter förläggningen känner ni till. Inget nytt på den fronten. Tömma vatten, vrida av gasolen mm.

    Vi lämnar ett grått Lidköping. Det är sånt väder som gör att resebolagen har fullt upp. Många har redan gjort slut på sommarens vitamininjektion och söker sig nu till varmare platser. Jag och Maria omfamnar höstrusket. Vi tankar energi av allt det härliga hösten ger. Färger, den krispiga luften och framför allt, lugnet i vagnen.

    Nu är det två veckor till nästa gång. Längtan är stor. Men den som väntar på något gott…………