Ades World

Etikett: Knaus

  • 2022-11-19 Campingdagbok

    2022-11-19 Campingdagbok

    Det rycker och sliter i vagnen. Dånet från den höga sjön ljuder som ett irriterande bakgrundsljud. Det går stora gäss på det oroliga innanhavet. Vinden viner högljutt i de tomma trädkronorna och får förtält och presseningar att fladdra oroväckande. 

    Undergången är nära.

    Jag vaknar 03:45. Klarvaken. Naturens kraftiga brus hörs genom de tunna väggarna. Det låter precis som om jag lyssnar på havet genom ett musselskal som jag försiktigt trycker mot mitt öra. Skillnaden är att inga skal behövs och jag hör knappt vad jag själv tänker.

    Maria sover vidare men jag kan inte somna om. Efter en snabb okulär besiktning genom fönstret så konstaterar jag att förtältet står kvar. Jag får vänta tills gryningen jagar bort natten för en mer noggrann kontroll av förläggningen. Kaffe och snus står på agendan.

    Det fortsätter att blåsa. Det är en konstant hård vind. Byarna är obefintliga. Beaufort skulle sätta en sjua på sin skala. Till sjöss är det kuling. Jag vill kalla den styv.

    Jag drar mig till minnes att vi fick med stormsäkringar till tältet i våras. Det kanske är dags att fixa till det nu. Helst igår. Jorden är fast men inte för hård. De 30 centimeter långa plastspetten slås ner ganska enkelt med min lilla gummiklubba. Mina 25 år i snickarbranschen sitter i muskelminnet. De tre extra linorna är snart på plats. 

    Vatten ska fyllas på. Jag är överraskad av det kalla vädret och det får mina händer lida för. Strax över nollan och kraftig vind. Jag borde veta bättre. När värmen sakta kommer tillbaka sticker det i fingrarna och de ändrar färg, från blått till grisrosa. 

    En rådig granne kommer och knackar på. Ett paviljongtak håller på att ge med sig lite längre bort. Det har gått en lång reva och det släpper snart från stommen. Vi är tre man som drar ner det i den hårda vinden. Min bil låg risigt till om det hade blivit befriat. Härligt med vakna grannar.

    Den ofrånkomliga tvagningen stundar. Jag packar min lilla skinnväska som husvagnstillverkaren har hängt på min dörr. Jag älskar den. Många tycker att den är onödig och har hellre en sophink där. Det är tur att vi gillar olika. För mig är det otänkbart att ha sopor i vardagsrummet. Ett hyllplan under diskhon har fått ge vika och ge plats åt sophinken. Det är där den hör hemma.

    Det serverades åter hemmagjorda burgare. Fläkten gör sitt jobb och denna gången var jag snabb med att torka ur stekpannan. Bröden rostades med hjälp av grillfunktionen i mikron. Köket är fantastiskt i vagnen. Maria har med sig kladdkaka hemifrån till efterrätt. Inte min favorit så hon får ha den för sig själv.

    Teven står på och vi ligger i soffan. Vinden susar runt knuten. Det gungar i vagnen, trots att vi ligger på varsin sida i soffan. Till ljudet av moder natur vaggas vi stilla till sömn.

  • 2022-11-18 Campingdagbok

    2022-11-18 Campingdagbok

    Det är svart som en sotarröv när vi glider in på Hjertbergs parkering. Klockan är bara 18:00 men vinterns slöja sveper in oss i en värld av mörker med endast ett fåtal timmar av dagsljus.

    Temperaturen liger på strax över nollan och jag har startat värmen hemifrån. Jag snålade lite och tyckte att 15° räcker gott och väl.

    Det obligatoriska stoppet på Ica för att bunkra proviant avklarades och jag fick hejda Maria som på något sätt faller i trans när det dyker upp klädaffärer. Ledd av onda andar dras hon till dessa butiker och jag fick med myndig stämma bryta förtrollningen.

    Campingen tornar upp sig. Endast en högersväng återstår sedan är vi ”hemma”. Det lyser hemtrevligt från vagnar och tält. Det finns liv även efter semestern.

    Jag låser upp förläggningen och släpper in Maria. Jag tar ett varv runt vagnen i mörkret. Fylla på vatten och vrida på gasolen. Med en kanna och dunk i vardera näve lunkar jag bort till servicehuset. På vägen hem biter den kalla vinden i mina bara händer. Knogarna vitnar. Jag funderar på större dunk. En som rymmer 20 liter iallafall. Då räcker det med två rundor för att klara sig en helg. Tänk att ha en liten dränkpump också, då är ju lyckan gjord. Kanske Biltema får sig ett besök i morgon.

    Det ska bli skönt att komma in i värmen tänker jag. Mina händer är på väg att domna bort i kylan.

    8° grader visar displayen till höger om mig när jag stänger dörren. Maria sitter i soffan, fullt påklädd med mössa på huvudet och huttrar. Aj då!

    Jag börjar greja med lite av varje. Skapar luftkudde i pannan. Det ska göras med jämna mellanrum har jag läst. Dock vet jag inte om det bara är till för varmvattnet. Jag ökar på till 22° och startar gasolen. Jag känner på expansionskärlet och den rosa vätskan. Ljummet. Vi väntar en stund och japp, det börjar bli varmt.

    Det tar inte lång stund innan värmen sprider sig i golvet och letar sig vidare upp bakom soffor och skåp. Vattenburen golvvärme ”is da shit”.

    Vi hinner inte se klart Idol innan ögonlocken hänger som trasiga markiser över ögonen. Vi gör kväll. I morgon är det en ny dag.

  • 2022-10-23 Campingdagbok

    2022-10-23 Campingdagbok

    Om jag var provocerande overksam igår, är det inget mot vad jag var idag. Det är tur att nöden gör sig påmind så att jag inte utvecklar liggsår. På eftermiddagen kollade jag i appen och enligt den har jag bränt 38 kcal. Det är väl i storleksordning det som fastnade mellan tänderna när vi åt hamburgare igår.

    Jag kände av en uns av söndagsångest under förmiddagen. Ni vet den där känslan att det är lika bra att komma iväg eftersom helgen ändå är slut. Känslan avtog dock ju längre dagen gick och när skymningen svepte in över oss ville varken jag eller Maria åka hem.

    Jag har en dotter som ska hämtas hos sin mor och jobbet pliktar i morgon. Det finns ingen återvändo.
    De nödvändiga åtgärderna som ska göras när man bryter förläggningen känner ni till. Inget nytt på den fronten. Tömma vatten, vrida av gasolen mm.

    Vi lämnar ett grått Lidköping. Det är sånt väder som gör att resebolagen har fullt upp. Många har redan gjort slut på sommarens vitamininjektion och söker sig nu till varmare platser. Jag och Maria omfamnar höstrusket. Vi tankar energi av allt det härliga hösten ger. Färger, den krispiga luften och framför allt, lugnet i vagnen.

    Nu är det två veckor till nästa gång. Längtan är stor. Men den som väntar på något gott…………

  • 2022-10-22 Campingdagbok

    2022-10-22 Campingdagbok

    Vi vaknar till ett stilla smatter mot husvagnstaket. Vi och vi? Jag vaknar. Maria ligger och drar stora stockar i sin skönhetssömn. Det kommer hon att göra någon timma till.

    Gryningens gråa ljus letar sig igenom gardinernas nederkant. Jag rullar sakta upp ett par stycken för att möta dagen. Vatten kokas till att hälla över två teskedar frystorkat kaffe. Snusdosan läggs fram och jag sätter mig för att skriva. 

    Grannar börjar vakna. Campingens egna väckarklocka ljuder. Kassetter med gårdagens tarv släpas till latrinerna. De små hårda plasthjulen gräver ner sig i gruset och skapar ett karakteristiskt ljud. Ett ljud som skvallrar om att natten övergår till dag och det är lika bra att fånga den.

    Min stegräknare gråter. Jag ska vara glad om den hoppar över 100 steg idag. Det blir många turer fram och tillbaka i vagnen om jag ska utmärka mig som en god flanerare. Jag tänker inte röra på mig mer än nödvändigt. 

    Maria tar sin promenad. Hon njuter i fulla drag av höstens fina färger och skickar foton på Lidköpings vackra vyer. Jag har kökstjänst och gräddar bröd och kokar ägg. Det serveras en något sen frukost men den smakar desto bättre.

    Dagen går sin gilla gång. Vi somnar en stund. Inte av utmattning. Det vore smått otroligt med tanke på att jag har konstant vilopuls. Enda gången den höjs är väl när jag ärar servicehuset med ett besök och drejar en björn.

    Den lilla Proseccoflaskan som har legat i kylen sedan i somras får äntligen amputera korken. Våra engångsglas fylls med bubbel och vi skålar för att vi är här, i vårt lilla paradis.

    Hamburgare står på menyn och det ska stekas inne på spisen. Fläkten på full fart, ena takluckan på glänt och fönstret bakom spisen likaså. Det går bättre än förväntat. Ingen större stekdoft inne i vagnen. Jag ställde ut stekpannan i förtältet för avsvalning. Där skulle jag tagit ett steg längre och ställt ut den i det fria. Det luktade restaurangkök ett bra tag inne i förtältet. Man lär så länge man lever. 

    Det är ingen rusning till servicehuset. Lågmäld musik flödar i högtalarna och man kan vara för sig själv en stund. Det är skillnad från högsäsongens sus och dus när man slåss med städpersonal och nödiga gäster om lediga bås.

    Mörkret faller över nejden och tystnaden likaså. Från parkeringen vid den nedbrunna Läckögrillen hörs dova basgångar från ungdomarnas A-traktorer. På campingen är det tyst. Det är kalsongvarmt i vagnen och jag somnar med en belåten min.