Etikett: Knaus

Som den morgonpigga hane jag är stiger jag upp tillsammans med solen. Det är en fröjd att sitta i förtältet när det sakta värms upp av de tidiga strålarna som letar sig fram bland tält och vagnar.
Kaffet smakar extra bra.

För att vara en svensk sommar har vädret enligt min mening varit relativt bra. Inte för varmt, inte för kallt. Vi kan gå runt och visa våra bara ben, där en Treo ser ut som en leverfläck mot den bleka hyn utan att frysa.

Maria kör ett yogapass nere vid stranden med ett gäng andra tappra själar. De klarar sig från de värsta skurarna och får endast lite stänk på trikåerna.

Vi tar en promenad. Maria är uppvärmd efter sitt träningspass så jag får verkligen bita i för att hålla jämna steg. Nu är promenaden inte en börda längre. Jag ser fram emot att få komma ut och det är en bra start på dagen.

Brunchen avklaras och lilla Agnes håller oss sällskap. Daniel och Emelie bär i skytteltrafik över sina grejer till deras förtält. Det är inte mycket kvar av deras bohag i vårt tält. Skönt för dem att komma i ordning och bo in sig i deras nya vagn.

Maria tvättar i campingens tvättstuga. Jag tar tillfället i akt och rensar under sängen. Stege och madrass till bäddskåpet, delar för att bädda soffan. Allt läggs i bilen för att förvaras på hemmaplan. Nu blev helt plötsligt mycket utrymme till annat. Jag stuvar undan sovsäckar, filtar, verktyg mm.
Underbart att få lite ordning i ”lopplådan”.

När tvätten är upphängd sticker vi ner till Vänersborg och firar Emil, Marias systerson som fyller 14. Mat och fika behöver vi alltså inte tänka på denna dag.
Vädret spricker upp när vi återvänder till vårt kära Lidköping.

Vi blir sittandes i förtältet. Vi har återerövrat ockuperat område. Daniel och Emelie kommer in. Agnes sover och föräldrarna passar på att andas.
Vi gör snart kväll och drar oss tillbaka till filt och bolster. I morgon kommer hunden Sigge som ska vara campinghund i en vecka.

Väderprognosen hånflinar oss rätt i ansiktet när vi kollar appen tidigt denna morgon. De enda som känner någon form av glädje är Svea rikes bönder. Jag klandrar dem inte, jag gillar också när det regnar. Då kan jag låsa in mig i husvagnen och enbart läsa, skriva och förkovra mig i sådant som jag finner intressant.

Denna dag är dock vigd åt etablering av husvagn, trallbygge och tältresning. Alla som är någotsånär insatta i dessa tre saker vet att fint väder gör livet lättare. Men vi ska prövas hårt för våra synder.

Grannar samlas och förberedelserna är i full gång när vagnen kommer inrullandes på campingen. Humöret är dock på topp, trots att regnet står som spön i backen.
Maria tar med Agnes till Vänermuseet. Dit vill jag också men kommenderad hårt arbete som jag är får det bli en annan gång.

Med den fantastiska arbetsstyrka som har mobiliserats denna dag går arbetet fort. Vagnen är snart uppallad, invägd och inkopplad. Trallen läggs ut och vägs in.
Resning av förtält påbörjas under ett uppehåll i det annars så blöta sommarvädret.

Nu återstår det roliga. Att flytta in. Vissa justeringar återstår men det värsta är gjort.
Något annat har inte hunnits med denna dag. Det är lång tid kvar av semestern och jag känner mig tillfreds med vad som hittills har bjudits. Det är en ny dag i morgon med bättre väder enligt prognosen.
Det återstår att se.

Vemodet över att lämna vårt semesterparadis för att bege oss hemåt ett par timmar övergår snart i en nagelbitare.

Maria ska hämta ut ett paket på för ändamålet anvisad plats. Jag sitter kvar i bilen, utövandes kroppskontroll på hög nivå.
Redan efter ett tiotal minuter in på vår resa blev jag pinkenödig.
Jag bannar henne tyst för mig själv för att det dröjer.

När vi bara är ca 5 minuter hemifrån och jag snart ska få kasta vatten får jag panik.

Gropbron är en öppningsbar vägtrafikbro i Vänersborg. Bron är av dubbelklafftyp, trettio meter lång och har en segelfri höjd på fyra meter.

Ett par sneseglare är på genomresa i kanalen. De röda lamporna börjar ilsket blinka, bommarna fälls och jag ser en blöt olycka i sätet framför mig.
Jag uppbådar all min koncentration och när väl broklaffarna börjar röra sig neråt i sakta gemak ser jag ljuset i tunneln. Det här kan gå men jag får inte slappna av än!

Med endast husnyckeln i näven lämnar jag Maria vid bilen. Som en lurvig brakskit ilar jag in och får äntligen vattna draken.
Som en ny man trippar jag med lätta steg tillbaka och hjälper till med lite packning och sätter bilen på laddning.

Maria bakar en kladdkaka att ta med sig till vagnen. Jag kollar Formula1. Vi kan inte åka innan racet är slut. Det är sedan gammalt.

Väl tillbaka på campingen är det en fantastisk kväll. Jag och Maria tar en promenad längs stranden. Vi samlar kraft inför morgondagens kraftmätning. Daniel och Emelie ska etablera en för dem ny husvagn.