Som den morgonpigga hane jag är stiger jag upp tillsammans med solen. Det är en fröjd att sitta i förtältet när det sakta värms upp av de tidiga strålarna som letar sig fram bland tält och vagnar.
Kaffet smakar extra bra.
För att vara en svensk sommar har vädret enligt min mening varit relativt bra. Inte för varmt, inte för kallt. Vi kan gå runt och visa våra bara ben, där en Treo ser ut som en leverfläck mot den bleka hyn utan att frysa.
Maria kör ett yogapass nere vid stranden med ett gäng andra tappra själar. De klarar sig från de värsta skurarna och får endast lite stänk på trikåerna.
Vi tar en promenad. Maria är uppvärmd efter sitt träningspass så jag får verkligen bita i för att hålla jämna steg. Nu är promenaden inte en börda längre. Jag ser fram emot att få komma ut och det är en bra start på dagen.
Brunchen avklaras och lilla Agnes håller oss sällskap. Daniel och Emelie bär i skytteltrafik över sina grejer till deras förtält. Det är inte mycket kvar av deras bohag i vårt tält. Skönt för dem att komma i ordning och bo in sig i deras nya vagn.
Maria tvättar i campingens tvättstuga. Jag tar tillfället i akt och rensar under sängen. Stege och madrass till bäddskåpet, delar för att bädda soffan. Allt läggs i bilen för att förvaras på hemmaplan. Nu blev helt plötsligt mycket utrymme till annat. Jag stuvar undan sovsäckar, filtar, verktyg mm.
Underbart att få lite ordning i ”lopplådan”.
När tvätten är upphängd sticker vi ner till Vänersborg och firar Emil, Marias systerson som fyller 14. Mat och fika behöver vi alltså inte tänka på denna dag.
Vädret spricker upp när vi återvänder till vårt kära Lidköping.
Vi blir sittandes i förtältet. Vi har återerövrat ockuperat område. Daniel och Emelie kommer in. Agnes sover och föräldrarna passar på att andas.
Vi gör snart kväll och drar oss tillbaka till filt och bolster. I morgon kommer hunden Sigge som ska vara campinghund i en vecka.
