Ades World

Kategori: Campingdagbok

  • Campingdagbok 2023-03-11

    Vi vaknar till ett fantastiskt vinterväder. Jag kisar ut genom det immiga fönstret med nyvaken blick. Det är snart mitten av mars och tankarna för mig en bra bit längre norrut än de breddgrader där vi befinner oss i detta nu. 

    Solens strålar letar sig upp bland vagnar och förtält och ger oss en försmak av vad komma skall. 

    Maria är trögstartad som ett gammalt dieselkraftverk. Modellen jag tänker på hängde bak på försvarets gamla radarstation till robot 70-systemet. Av egen erfarenhet vet jag att dessa elverk har svårt med den norrländska vintern. 

    Ekiperade för en längre promenad spatserade vi iväg i solen. Receptionen besöktes och de fick Marias underskrift. Ännu en säsong är säkrad. 

    Vi är inte ensamma på vår promenad. Giacominaparken är välbesökt av hundägare och barnfamiljer. I en flack backe åks det pulka och på andra diverse glatta saker. Idylliskt skulle jag vilja säga. 

    Strandpromenaden ekar tom på badgäster men nyfikna barn leker med uppspolad is i sina overaller av bävernylon. 

    För två veckor sedan var vi här och då bjöd vänerkanten på ett vackert skådespel. Isskulpturer. Jag försökte fånga dessa, av moder natur skapade konstverk. Jag kröp runt på alla fyra som en oljad hankatt längs vattenbrynet. 

    Idag var de borta. Var sak har sin tid. 

    Det var dags för vattenpåfyllning och Maria har tagit på sig denna uppgift med den äran. Jag sitter i godan ro med mitt block och penna för att sätta tankar på pränt när min högra fot blir våt som en översvämmad källare. 

    I panik ropar jag till Maria som står med vattenkannan intryckt i husvagnssidan och fyller på vatten. Pölen på golvet letar sig vidare under soffan på andra sidan innan jag får slängt ut handdukar. Maria kommer in och hjälper till. 

    Dynor lyfts för felsökning och det dröjer inte länge innan jag hittar felet. Det är åter den mänskliga faktorn som ligger bakom och jag har inget barn i närheten jag kan skylla på. Jag tar på mig hela ansvaret. 

    Det gigantiska locket till färskvattentanken ligger fint bredvid hålet som det är avsett att försegla. 

    Ingen större skada skedd. Vi skruvar upp golvvärmen och torkar så gott vi kan. Även den bästa gör fel ibland. 

    Maria lagar sen middag. En egenkomponerad pastarätt med bacon, broccoli och annat gott. 

    Nu kollar vi på melodifestivalen och njuter i vagnen. Disken är avklarad och jag börjar bli trött i ögat. I morgon bär det av hemåt till vardagen. På återseende. 

    #camping2023 #dagbok #campingdagbok 

  • Campingdagbok 2023-03-10

    Lämnad ensam av mina närmsta kollegor tog jag mig an denna dag. Pettson i kundmottagningen och Andreas, servicekoordinator, hjälpte till när jag föll till föga. Tiden stod dock inte still. Arbetsdagen flöt på utan större missöden.

    Värmen i vagnen slogs på någon gång under förmiddagen. Det är minusgrader och våren känns alldeles för långt bort. Nejderna har åter färgats av moder naturs vita puder. För oss som gillar skidor, sittandes i soffan med kaffe i ena handen och fjärrkontrollen i den andra, är detta ett bakslag. Oro för snötyngda tält och frusna kopplingar skaver som en oklippt nagel i en militärkänga.

    Vi packar det viktigaste för en helg i vagnen. Maria har fått dispens, hon får packa mer än nödvändigt. För husfridens skull. 

    Efter en sväng till Vedum för att lämna Liv hos sin mor styr vi kosan mot Lidköping och Kronocamping. Klockan klämtar åtta när vi stegar in på Hjertbergs för att proviantera. Vi har rensat kyl och frys hemma så handlingen går fort. 

    Mörkret har lagt sig och vi fumlar med dragkedjan till förtältet. Maria gräver i snön. Jag lyser med en ficklampa. Det är nära samanbrott men efter några djupa andetag blir vi åter sansade och kan med gemensama krafter ta oss in. Det är en inbjudande värme som slår emot oss när husvagnsdörren går upp.

    Stänga avluftningskranar, trycka i bottenpluggen i färskvattentanken, starta kyl och frys. Maria lommar iväg med vattenkannan. Jag packar upp. 

    Det är dåligt flås i kranarna och ett oroväckande porlande hörs under vagnen. Maria springer efter mer vatten och jag ligger på alla fyra i snön och försöker lokalisera var det rinner ut. Maria spolar i kökskranen. Japp, där är det!

    Det är en avluftningsskruv som inte är ordentligt iskruvad. Tack och lov! 

    Efter den rejäla pulshöjningen sätter jag mig i dinetten och andas ut med en kopp rykande hett kaffe. Maria fyller på med mer vatten. 

    Allt fungerar som det ska och inga synliga fel vad det verkar, trots låga minusgrader och ett par veckors frånvaro.

    Bäst i test på SVT Play och det dröjer inte länge innan Maria somnar. Det har varit en tuff dag och jag låter henne sova när jag gör kväll och kryper ner under täcket och lyssnar på kölden som knäpper utanför.

    #adesworld #campingdagbok

  • 2022-11-20 Campingdagbok

    2022-11-20 Campingdagbok

    Jag sover länge denna morgon. Vinden har mojnat men är ändå påtagligt aktiv utanför vagnen. Det hinner ljusna innan jag sätter mig ner för att skriva. Kaffet och snuset är mitt sällskap denna gråa söndagsmorgon. Vi har inte bråttom. Maria ska gå sin promenad och det är Vinterstudion på ettan. 

    Vi märker inte av det snökaos som utspelar sig endast en knapp timmes bilfärd söderut i våra hemtrakter som vi motvilligt måste bege oss till förr eller senare under dagen. På campingen är det är glest mellan snöflingorna som blåser runt mitt kala huvud när jag hämtar vatten. Vad ska det månne bli av detta?

    Jag går Maria till mötes. Jag har en längtan efter att fotografera men min klädsel tillåter inte några längre vistelser utomhus. Mjukisbyxor och tunna skor är inte optimalt. Jag tar vägen förbi stranden, bort mot de stora båthusen. Jag hinner inte långt innan jag ser min bättre hälft komma emot mig. Med rosor på kinderna och lycka i blicken strålar vi samman och knallar mot vagnen.

    Det fina insektshotellet vid Vänerns strand är förhoppningsvis fullbokat en helg som denna. Det blir ingen vidare fotopromenad. Det biter i skinnet och jag längtar till värmen i vagnen. Vi suger i oss de sista ögonblicken innan vi stänger dörren och drar igen förtältet för den här gången. En sista resa är planerad detta året. Skymningen smyger på. Det är dags att fara hem.

    Vi lämnar en snöfri camping där gräset fortfarande är grönt. Strax söder om Lidköping tar det tvärstopp. Ett vinterlandskap som hade passat i vilken Coca-Cola-reklam som helst tornar upp sig och bilkön är lång. En olycka längre fram sätter käppar i hjulen för vidare färd. GPS-en räknar om rutten. 30 meter längre fram finns en avfart till vänster. Flera bilar börjar vända och bege sig in i skogen på anvisad väg. Vi hänger på.

    Det går inte fort på den oplogade vägen. Likt ett tåg följer vi hjulspåren och kommer ut vid Flakeberg några kilometer från Grästorp. Drygt två timmar senare kommer vi hem till Vänersborg. En resa som i vanliga fall tar knappt en timma. Men vi är välbehållna och längtar redan till nästa tur. 

    På återseende!

  • 2022-11-19 Campingdagbok

    2022-11-19 Campingdagbok

    Det rycker och sliter i vagnen. Dånet från den höga sjön ljuder som ett irriterande bakgrundsljud. Det går stora gäss på det oroliga innanhavet. Vinden viner högljutt i de tomma trädkronorna och får förtält och presseningar att fladdra oroväckande. 

    Undergången är nära.

    Jag vaknar 03:45. Klarvaken. Naturens kraftiga brus hörs genom de tunna väggarna. Det låter precis som om jag lyssnar på havet genom ett musselskal som jag försiktigt trycker mot mitt öra. Skillnaden är att inga skal behövs och jag hör knappt vad jag själv tänker.

    Maria sover vidare men jag kan inte somna om. Efter en snabb okulär besiktning genom fönstret så konstaterar jag att förtältet står kvar. Jag får vänta tills gryningen jagar bort natten för en mer noggrann kontroll av förläggningen. Kaffe och snus står på agendan.

    Det fortsätter att blåsa. Det är en konstant hård vind. Byarna är obefintliga. Beaufort skulle sätta en sjua på sin skala. Till sjöss är det kuling. Jag vill kalla den styv.

    Jag drar mig till minnes att vi fick med stormsäkringar till tältet i våras. Det kanske är dags att fixa till det nu. Helst igår. Jorden är fast men inte för hård. De 30 centimeter långa plastspetten slås ner ganska enkelt med min lilla gummiklubba. Mina 25 år i snickarbranschen sitter i muskelminnet. De tre extra linorna är snart på plats. 

    Vatten ska fyllas på. Jag är överraskad av det kalla vädret och det får mina händer lida för. Strax över nollan och kraftig vind. Jag borde veta bättre. När värmen sakta kommer tillbaka sticker det i fingrarna och de ändrar färg, från blått till grisrosa. 

    En rådig granne kommer och knackar på. Ett paviljongtak håller på att ge med sig lite längre bort. Det har gått en lång reva och det släpper snart från stommen. Vi är tre man som drar ner det i den hårda vinden. Min bil låg risigt till om det hade blivit befriat. Härligt med vakna grannar.

    Den ofrånkomliga tvagningen stundar. Jag packar min lilla skinnväska som husvagnstillverkaren har hängt på min dörr. Jag älskar den. Många tycker att den är onödig och har hellre en sophink där. Det är tur att vi gillar olika. För mig är det otänkbart att ha sopor i vardagsrummet. Ett hyllplan under diskhon har fått ge vika och ge plats åt sophinken. Det är där den hör hemma.

    Det serverades åter hemmagjorda burgare. Fläkten gör sitt jobb och denna gången var jag snabb med att torka ur stekpannan. Bröden rostades med hjälp av grillfunktionen i mikron. Köket är fantastiskt i vagnen. Maria har med sig kladdkaka hemifrån till efterrätt. Inte min favorit så hon får ha den för sig själv.

    Teven står på och vi ligger i soffan. Vinden susar runt knuten. Det gungar i vagnen, trots att vi ligger på varsin sida i soffan. Till ljudet av moder natur vaggas vi stilla till sömn.