Kategori: Campingdagbok

Det är en okristlig tid att masa sig upp på under semestern. Men vad gör man inte för sina barn. Oskar har slaggat i förtältet och ska iväg till sitt kneg. 04:45 ringer klockan och jag vinkar av gossen när han trött vandrar iväg i den lite kyliga morgonen.

Jag lyckas somna om och sover någon timma till innan verksamheten drar igång för dagen.

Kaffet smakar ljuvligt i det än så länge svala förtältet. Solen är på väg att leta sig fram mellan tallar och stadens siluett. Vi går ännu en solig dag till mötes och det gläds både folk och fä åt. 

Jag är som mest insjunken i mitt skrivande när en liten oblyg gråsparv hittar in i förtältet. Oskar har lämnat en liten ”triangel” längst ner i tältöppningen när dragkedjan inte drogs ner hela vägen. 

Piggt hoppar det lilla fjäderfäet runt och letar rester som om den vore en ouppfostrad hund. Panik uppstår när den får se mig. Oddset för att fågeln ska hitta den lilla öppningen igen är lika osannolikt som det vackra väder vi fick på midsommar. 

Den flyger fram och tillbaka mot rutorna. Precis i en vändning lyckas den klämma ur sig en fågelskit som trycks in i myggnätet på gaveln och smetas ut på plastfönstret utanför. Jag studsar upp och öppnar dörren. Fågeln gör en sista lov i tältet och hittar sedan ut. 

Jag torkar bort den svartvita lilla klicken och sätter mig sedan till ro igen. Kaffet smakar fortfarande underbart.

Maria kör en maskin vitt. Jag försöker få igång cityvattnet igen men misslyckas. Jag har gjort allt rätt enligt beskrivning men det händer inget när vi öppnar kranarna. Jag får fortsätta med det projektet i morgon. 

Tiden går och en lycklig Oskar kommer hit med en fixad bil. Det blir en fräsch middag med rostbiff, potatisklyftor, fetaostkräm och sallad. Gott i värmen.

Vi måste ha efterrätt i form av glass så glada i hågen beger vi oss åter till glassbaren. Till min stora glädje har mjukglassen äntligen levererats så valet är enkelt. Min specialare får åter se dagens ljus. Maria tar en sviss och Oskar mixar ihop en skapelse som liknar min med vissa justeringar.

Eftermiddagen övergår snart i kväll och Oskar beger sig hemåt. Värmen har lagt sig något och jag sitter och skriver dagbok. Analogt. Det är något visst med penna och papper. Jag har precis lagt pennan i från mig när hurtiga grannen, som också heter Maria, knackar på och frågar om vi ska klippa gräset. Klippare hämtas och bilar flyttas. Det är snart gjort och nu ser det mer respektabelt ut.

I morgon hämtar vi fjortisen och gör några ärenden på hemmaplan. Vi kommer även att få besök som stannar över helgen. Det blir riktigt kul!

Det dukas upp till frukost inne i vagnen för första gången. Regnet står som spön i backen och man blir blöt av bara att titta ut i förtältet. 

Tvätten som hänger på tork är lika blöt som den var igår kväll när den hängdes upp. Det är dags att ta till den lilla värmefläkten för att jaga ut den fuktiga luften och försöka få tvätten torr.

Marias morgonpromenad ställs in för tillfället. Dels så är inte ”gåkläderna” torra, de hänger kvar på ställningen och väntar på bättre tider. Dels så är himlen öppen och ett massivt regn huserar över oss.

Det finns inte så mycket annat att göra än att hålla sig inne i. Jag sörjer icke. Jag trivs med vagnen och spenderar gärna en förmiddag med en god bok, uppkrupen i soffan medan regnet smattrar mot taket.

I brist på annat dokumenterar jag vår frukost. Nygräddat ciabattabröd, smör, ost, rökt skinka, gurka, tomat och ruccolasallad. Ett glas juice, ägg med kaviar och en tallrik med fil, jordgubbar och blåbär. Det är Marias första frukost och min andra. Jag börjar ju ett par timmar tidigare med en frukt, kaffe och snus. Det är en bra start på dagen.

Regnet drar vidare med solen i släptåg. Det är en mer behaglig värme i luften och Maria lurvar iväg på sin promenad. Jag gör minsta möjliga. Sätter mig en stund i solen med boken. Brobyggarna av Jan Guillou. Jag har läst den förr. Det är tredje gången nu jag påbörjar detta epos om 1900-talet. En fantastisk berättelse som jag varmt kan rekommendera.

Det har blivit dags för lunch. Vi hade lite hemmalagade köttbullar kvar sedan midsommar och vi var sugna på köttbullemacka. Sagt och gjort. Härligt onyttiga tekakor förvandlades till fantastiskt goda smörgåsar. Det är svårslaget. Jag har sill kvar och planerar ytterligare en midsommarmiddag för att minska på matsvinnet.

Det dröjer inte länge innan vi blir sugna på glass. Med raska steg mot glassbaren!

Besvikelsen blir stor när mjukglassen inte har blivit levererad som utlovat. Min specialare har inte sett dagens ljus på flera dagar. Jag vill inte kompromissa med grädde längre så det blir något helt annat. Om jag får säga det själv så blev det en mycket lyckad kombination. Maria vandrar i gamla fotspår och kör sin marängsviss. Min bägare fylldes med en kula cookie dough och en kula salt kolacrunch. Detta toppas med kolasås. Vi äter våra glassar med andakt.

Oskar, min äldsta pojk kommer på besök. Han ska lämna sin bil på verkstad och således ämnar kvarta i förtältet. Han ställer sin bil på verkstaden och vi hämtar honom där. I morgon bitti kommer en arbetskamrat och plockar upp honom utanför den nu nedbrunna Läckögrillen.

Han äter en pizza från Sjökanten, jag hjälper till och trycker i mig en slice. Vi sitter i goda samtal tills det är dags för honom att säga god natt. Han blir hämtad 05:15 i arla morgonstund.

Jag och Maria ligger utsträckta i soffan. Hon kollar på någon serie och jag har näsan i boken. I morgon dag börjar vi planera lite inför torsdagens stora händelse. Liv kommer att anlända till campingen. Om hon hade tydliga tonårstendenser förra året så är hon idag en fullfjädrad rebell.

Värmen är påtaglig när vi vaknar denna måndag. Jag flyr sängen och har ett fasligt sjå att krångla mig ur de svettiga lakanen. Till min fasa är det inte på något vis behagligare på utsidan. Efter att ha öppnat lite här och där kan jag skönja en morgonbris som sakta jagar ur den tryckande hettan inne i tältet. Inte allt men det är iallafall så att jag kan sätta mig och arbeta lite.

Ett par timmar senare kommer Maria upp. Hon ger sig iväg på sin morgonrunda. Mitt knä får vila och jag fixar frukost lagom till att hon är tillbaka. Vi valde att få en gasolugn inmonterad. Vi har använt den nästan varje dag här på campingen. Att få nygräddat bröd, där smöret sakta smälter in, är en lyx. Vi vill inte vara utan den. Den ska sättas på hårdare prov lite längre fram.

Ännu ett par goda vänner tittar förbi. De är på genomresa och ägnar en stund tillsammans med oss här på campingen. Vi tar en lunch på Sjökanten. Jag har provat mängder av hamburgare runt om i vårt avlånga land och utan att ta i så hörntänderna spricker, dessa burgare är top 5. Fantastiskt!

Glass i stora lass! Jag tar min specialare idag igen. Tyvärr så är mjukglassen slut ,men grädde går också fint. Det lägger sig som bomull runt magen och vi rullar vidare. När det är dags att vinka av våra vänner är vi halvvägs till affären och passar på att införskaffa lite proviant.

Helgen är över och butikerna har återgått till vardagens öppettider. Det är en njutning att lämna värmen utanför Hjertbergs och kliva in i det svala lilla köpcentret. Jag drar fötterna efter mig i kyldisken. I ögonvrån ser jag något som påkallar min uppmärksamhet.

”Balls of heaven”. Kanske ska jag lägga ner dessa i korgen, mina har nämligen smält bort i värmen.

Att gå förbi en affär utan att titta in och klämma lite är helt omöjligt för Maria. Som en oljad hankatt slinker hon in på Dressmann. Hon tycker att min garderob lämnar lite att önska. Ett par kortbyxor och två skjortor. Det var ”tag tre, betala för två”. Jag väntade utanför. Maria har mitt fulla förtroende när det kommer till kläder.

Värmen i vagnen är outhärdlig. Närmare 40 grader och jag känner mig som en manet, uppslängd på en soldränkt brygga. Vi stänger lopplådan och drar på AC-n. Den brummar igång som en gammal kopiator men snart har vi ett behagligt klimat. Jag sitter i soffan när regnet börjar smattra mot husvagnstaket. Det går över lika fort som det kom men tyvärr ingen förlösande åska som skrämde iväg den värsta hettan i sikte.

Med tvättpåse över ryggen och bestämda steg vandrar vi mot campingens tvättstuga. Det har blivit dags att fräscha upp våra trasor. Vi kliver in i en toppmodern tvättstuga där inget fattas. Vår bostadsrättsförenings anrättning hade blivit grön av avund. Det finns även en plats att sitta ner en stund för samtal och avec. Mycket trevligt.

Så mycket mer blir ej gjort denna varma måndag i juni. Vi placerar oss tillsammans i soffan. Lotta på Liseberg flimrar på skärmen.

Tiden går och i morgon är det en ny dag.

Vår första semesterveckas sista dag bjuder på ren och skär sommar. Det är varmt. Otroligt varmt. Över 30° i skuggan. Minsta ansträngning får svetten att lacka. Att söka en solfri plats runt vagnen med en god bok kommer att vara prioritet under dagen. Det går inte att göra så mycket mer i den dallrande hettan. Att förätta sitt tarv i närmsta servicehus är bara det ett projekt. 

Maria går iväg med grannen för att bada. Det tjatas mycket om det där med att bada. Det är ju såå skönt. Vi är alla olika. Jag går hellre direkt till duschen och svalkar mig. Ingen sand, inga blöta badbyxor och det spelas bra musik inne i servicehuset.

Min totala upplevelse av att gå ner till stranden är inte så positiv att det väger upp det negativa. Ungefär som att dricka. Det roliga jag har under kvällen väger inte upp mitt mående dagen efter så därför avstår jag. Enkelt.

Det blir inget bad för Lidköpings största badkruka. Men han är lycklig ändå.

Det fejas i tältet. Maria ska få besök av väninnor. Diverse fotbeklädnader radas upp efter tältets gavel. 11 par. Tre av dessa är mina. Jag tittar på Maria men får den där blicken som jag så väl känner igen. Jag släpper det direkt och går vidare i livet.

Det drar in en grå sörja över Skaraborg. Jag får rapporter hemifrån Vänersborg att det både åskar och regnar. Det kommer endast några stänk över campingen och jag vill inte ens kalla det för regn. Lidköping är solsäkert.

Marias vänner drar hemåt och efter att iordningställt förläggningen igen är det dags för glass. Vi kommer försent. De håller på att stänga men vi vinkas ändå in. De käcka töserna i glassbaren har inte hunnit stänga frysarna. Dagens sista glassar blir levererade till mig och Maria. Jag tar min vanliga specialare, dock utan mjukglass, den var slut. Det fick bli grädde istället. Maria vräker på med sin marängsviss.

Ännu en dag lider mot sitt slut och vi går runt på campingen och äter våra glassar. 

Det är svårt att inte vara lycklig i denna stund.