Det är söndag och semestern går sin gilla gång. Jag har sedan barnsben varit intresserad av radiostyrda bilar. Nu på äldre dagar införskaffades en liten nätt sak som är enkel att ha med sig. Den får plats i en vanlig ryggsäck.
Planen för dagen var att byta olja i de bakre stötdämparna och sedan bränna två batteriackar bara för att det är kul.
Arbetet går smidigt och snart är det dags för test. Då är det något fel. Typiskt.
Hjulen låser sig. Misstankarna är att en sten har letat sig in i någon av diffarna eller kardanen till fyrhjulsdriften. Bara att plocka isär och kolla.
Men det får bli en annan gång. Jag rakar mig istället tänkte jag. Sagt och gjort, mitt hårbeklädda ansikte renrakas och när jag sköljer bort det sista av löddret kommer jag på varför jag odlar skägg.
Jösses! Vad gjorde morsan i början av 1973? Strulade med en badboll?
Jag ångrar mig direkt. Tur att det växer ut igen.
Jag lämnas ensam med Sigge. Han är en riktig lipsill när Maria är utom synhåll. Något bättre går det när vi är inne i vagnen och hon går iväg istället för tältet. Han gnyr en liten stund och lägger sig sedan.
Varje litet ljud utanför får honom att lyfta på öronen. Ibland reser han sig och försöker öppnar dörren med blicken. Det går så där.
När Maria återvänder efter sin lilla promenad på kvällskvisten, tydligen saknades glass och lite annat gott, viftar Sigge glatt på svansen och hämtar ett gosedjur. Ordningen är återställd.
Vi har en Truma DuoControl CS monterad i vagnen. Jag har inte satt mig in i hur detta fungerar men nu är det dags. Det är inte mycket kvar i den ena tuben och jag vill veta vad som händer när den är slut. På något sätt ska försörjningen hoppa över till den fulla tuben när den andra är tom och någon av de gröna markeringarna ska bli röd.
Spänningen är olidlig.
