Hipp hipp hurra! Idag är det min namnsdag. Förr i tiden, när man ständigt hade en “11” hängandes på överläppen, åt vi prinsesstårta. Det är fortfarande en av mina favoriter.
Firandet har tonats ner under årens lopp så idag är det bara min mor som bemödar sig med ett grattis.
Det är fullt ös redan från början denna dag. Daniel och Emelie lämnar över Agnes och gör en repris från igår. De har sovit på saken och är redo för beslut. Bilen puttrar iväg i ottan med Sollebrunn som destination. Spänningen är påtaglig.
Dagen till ära och med lite ändrade planer tar vi frukost innan promenaden. Macka med ost, skinka och grönsaker. Ett ägg och en tallrik med fil, blåbär, nektarin och lite honung. Agnes stjälper till så gott hon kan. Det blir många turer till handfatet för att vaska de små lortiga fingrarna som är överallt, högt som lågt. Jag och Maria sitter på första parkett när denna lilla tös underhåller oss. Munnen går i ett och myrstacken i brallorna blir allt större ju längre tid vi tar på oss att sleva i oss frukosten.
När vi äntligen är klara och tryckt ner den sprattlande tösen i vagnen drar vi iväg på promenixen. Agnes får diverse kottar som håller henne sysselsatt ett par sekunder. Jag och Maria sjunger, eller Maria sjunger, jag stöter ut ljud. Att Maria inte valde mig för min sångröst är uppenbart.
Det är inte helt lätt att sjunga Torparvisan och putta en barnvagn i motvind och uppförsbacke. Efter sjunde gången sätter Maria på den i telefonen och jag får hämta andan en stund. Diverse låtar från Astrid Lindgrens filmskatt ljuder och den lilla fröken sitter och sjunger med och vickar käckt på huvudet till musiken.
Vattenpölar är kul. Det tycker även jag. Vagnens underrede tvättas flera gånger till barnets glada skratt. Den sista biten får Agnes gå själv för att stilla sina sprattlande ben.
Maria föreläser för den lilla om djur och natur. Agnes lyssnar och verkar intresserad för ett ögonblick. Lektionen är snart över och leken fortsätter vid gungor och sandlåda.
Vi lirar lite boll i förtältet och plötsligt stannar Agnes upp. Hon håller sig krampaktigt i bordet och den lilla kroppen är spänd som en fiolsträng. Jag vet vad som pågår men frågar ändå.
Bajsar du Agnes?
Naturligtvis får jag ett nej som svar. Den lilla korvfabriken fortsätter att neka, trots att odören nu sprider sig som radioaktivt avfall under en härdsmälta.
Som tur är svänger föräldrarna in på campingen i rättan tid för blöjbyte. Nu har jag inga större problem med att kirra detta, jag har själv tre bastarder. Men nu för tiden anmäler jag mig inte frivilligt så att säga.
När den värsta doften har vädrats ut, maten inmundigats och lugnet har lagt sig sträcker vi ut oss på sängen. Maria snarkar omgående och jag är inte långt efter. Då hör vi ett litet ”Hallå”.
Min dotter Liv med kompis har kommit med tåget. De ska göra stan ett par timmar och behöver ladda telefonerna. Dollarstore ska besökas och de frågar vackert om jag kan köra dem dit och sedan till stan. Självklart!
Ades Taxi till er tjänst.
Jag vinkar adjö till tonåringarna och väl hemkommen sätter jag mig och börjar skriva. Kaffe, snus och lite tyst musik i bakgrunden. Livet pågår runt omkring mig utanför den tunna tältduken. Jag är i min bubbla. I morgon tänkte jag greja lite med stödben och andra grejer. Ni hänger väl med!
