Sommaren har tagit en paus. Hur lång vet vi inte. När jag vaknar upp i vagnen och Maria drar timmer ytterligare ett bra tag så spelar det ingen roll vilket väder det är utanför.
Kaffet och snuset smakar underbart. Jag gör mina grejer, skriver, kollar nyheter och bara sitter och tittar ut genom fönstret. Vi har det oförskämt bra.
Vi pinnar på runt vår obligatoriska promenix. Dagen ska ägnas åt min son. Han fyller 25 år på måndag men ställer till med kalas idag. Hans bröder kommer med tåg till Lidköping och ansluter till oss för vidare transport till festen.
Oskar och hans sambo Sarah är fantastiska värdar. Maten håller toppklass. Det kommer släkt långväga ifrån och det var riktigt kul att träffa alla.
Gossarna som kom med järnhästen hade en tid att passa så Ades taxitjänst fick rycka in.
Klockan började bli mycket och vi tänkte på refrängen. Tack alla som gjorde min sons 25-årsdag till en upplevelse som kommer att leva kvar i mannaminne.
Hemma i vagnen blir det repris på gårdagen. Om vi ska vara ärliga så ser de flesta kvällar i vagnen likadana ut. Soffhäng, gott att äta och en teve som brusar i bakgrunden. Det är så vi vill ha det. Inga krav. Inga måsten.
