Besviken på det mobila bredbandet i vagnen tar jag tag i detta lilla ilandsproblem.
Jag skottar i mig en burk muminfärs och loggar in i routern via datorn. Kör ett ”speed test” och är föga imponerad över resultatet.
Maria ligger fortfarande och sover. Hon är lyckligt ovetandes om när jag öppnar garderoben och bläddrar med oöm hand bland de medhavda klänningar som aldrig kommer att användas.
Äntligen hittar jag den lilla svarta pjäsen som snyggt och prydligt sitter monterad på den bakre väggen. Jag lossar det lilla vredet på antennröret och vrider det en aning åt öster. Det blinkar till på routern och ytterligare en lampa tänds. Nu har jag tre pluppar istället för två. Efter ytterligare ett speed test kan jag konstatera att hastigheten på ettor och nollor som transporteras in i vagnen har ökat markant.
Jag slår mig för bröstet och ger mig själv beröm. Det är ju tråkigt att jag inte kan dela detta genidrag med någon. Jag står alldeles själv i min ödmjukhet. Maria lär få höra det om ett par timmar när Ers Höghet behagar kliva upp.
Maria fortsätter att sova. Jag läser mig trött och måste snart själv släppa allt och bara glida in i drömmarnas värld. Morgonpromenaden blir till en eftermiddagspromenad. Vi har sovit bort hela dagen men är lika glada för det. Vårt husvagnsliv handlar om detta, rekreation. Det blir som det blir.
När vi är tillbaka på campingen efter väl utfört motionerande träffar vi Tomas med fru. Han är en trogen läsare av Campingdagboken och vi språkar om allt och inget. Det är kul att få uppskattning.
Vi steker prinskorv och kokar makaroner. Sällan har det smakat så gott. Klockan har runnit iväg och det är dags att duka upp kvällens läckerheter som ska förtäras framför någon dansk kriminalare.
Ibland är dessa dagar, när vilopulsen är lika låg som grundvattnet, de absolut bästa. Kanske är de nödvändiga. En reboot av kropp och själ. Vi har iallafall haft en fantastisk dag i vagnen och vill inte vara någon annanstans i livet just nu.
Må väl och ta hand om er.
