I vanlig ordning marscherar Maria iväg med bestämda steg på sin morgonpromenad. Vädret står oss bi och det verkar som om himlen kommer att vara mestadels i blå nyans under denna första julidag. Jag får rapporter från Maria under tiden. Natursköna bilder på vackra vyer längs hennes rutt. Även en del djur fastnar på bild. Det finns ett parti nedanför Giacominaparken där det huserar Vinbergssnäckor. Det är fascinerande att se dessa enorma snäckor med sina stora hus. Jag läser lite på det som en gång bara var en fluga, Internet, om att Vinbergssnäckan är inplanterad i Sverige och anses vara en delikatess.
Våra gäster anländer i samlad tropp från hotellet. Förtältet förvandlas snabbt till ett bollhav och lekland. Det blir mycket focus på det lilla charmtrollet Agnes. Kanske kan hon vara här själv med oss nästa sommar. Då ska jag lära henne allt jag kan.
Damerna i sällskapet tar en promenad till Hjertbergs. Liv behöver stärka upp garderoben. Jag och Daniel stänger in oss i husvagnen och kollar Formula1. Ac-n brummar och sprider en härlig svalka. Förtältet är obeboeligt.
Värmen är obarmhärtig. Planen att strosa runt på Läckö slott med omnejd läggs i malpåse med tanke på den lilla tösen. Det blir en dag på stranden. Jag sitter först ett tag i solen för att steka lite fläsk. Det blir snart outhärdligt och en flyttlasset går till en skuggigare och svalare yta.
När jag senare svalkar mig i servicehusets dusch ser jag att min framsida äntligen skiftat färg. Från likblek till grisrosa. Dock får jag stå på händer och sola nästa gång. Strax under naveln och neråt byxkanten är det fortsatt evig skugga och sikten skyms av svullen buk.
När de andra frossar i solen söker jag och en sovandes Agnes skugga. Det finns få ställen att finna när solen står som högst. Bakom vagnen hittar vi en plats där svalka råder och en svag bris fläktar i sommarvärmen.
Det obligatoriska besöket i glassbaren missar vi inte. Det är en ljuvlig afton. Vi har bara ätit en fräsch lunch. Hungern är inget problem i värmen. Törsten däremot. Men äta måste man göra.
Vi grillar lite korv efter att den lilla har sovit middag. Tiden rinner iväg och sällskapet söker nattvila på hotellet. Jag, Maria och Liv tar en sväng på campingen. Det är fullt ös i och runt Sjökanten. Vilken härlig stämning. Kvällen är ljummen och känslan av att vi har gjort rätt växer sig allt starkare.
