Vår första semesterveckas sista dag bjuder på ren och skär sommar. Det är varmt. Otroligt varmt. Över 30° i skuggan. Minsta ansträngning får svetten att lacka. Att söka en solfri plats runt vagnen med en god bok kommer att vara prioritet under dagen. Det går inte att göra så mycket mer i den dallrande hettan. Att förätta sitt tarv i närmsta servicehus är bara det ett projekt.
Maria går iväg med grannen för att bada. Det tjatas mycket om det där med att bada. Det är ju såå skönt. Vi är alla olika. Jag går hellre direkt till duschen och svalkar mig. Ingen sand, inga blöta badbyxor och det spelas bra musik inne i servicehuset.
Min totala upplevelse av att gå ner till stranden är inte så positiv att det väger upp det negativa. Ungefär som att dricka. Det roliga jag har under kvällen väger inte upp mitt mående dagen efter så därför avstår jag. Enkelt.
Det blir inget bad för Lidköpings största badkruka. Men han är lycklig ändå.
Det fejas i tältet. Maria ska få besök av väninnor. Diverse fotbeklädnader radas upp efter tältets gavel. 11 par. Tre av dessa är mina. Jag tittar på Maria men får den där blicken som jag så väl känner igen. Jag släpper det direkt och går vidare i livet.
Det drar in en grå sörja över Skaraborg. Jag får rapporter hemifrån Vänersborg att det både åskar och regnar. Det kommer endast några stänk över campingen och jag vill inte ens kalla det för regn. Lidköping är solsäkert.
Marias vänner drar hemåt och efter att iordningställt förläggningen igen är det dags för glass. Vi kommer försent. De håller på att stänga men vi vinkas ändå in. De käcka töserna i glassbaren har inte hunnit stänga frysarna. Dagens sista glassar blir levererade till mig och Maria. Jag tar min vanliga specialare, dock utan mjukglass, den var slut. Det fick bli grädde istället. Maria vräker på med sin marängsviss.
Ännu en dag lider mot sitt slut och vi går runt på campingen och äter våra glassar.
Det är svårt att inte vara lycklig i denna stund.
