Jag stapplar de sista stegen mot vårt mål. Solen griljerar obarmhärtigt svålen på mitt kala huvud. Ögonen kisar och jag kan urskilja Maria några meter framför mig. Är vi framme, eller är det en hägring?
Efter frukost och morgonpromenad är det nya äventyr som står på agendan. Vi går dit näsan pekar för att utforska Lidköping city.
Vi har vandrat runt i staden för att finna skydd för ögon och huvud. Som den optikräka jag är och dessutom alltid sent ute, hittar vi inget att hänga över mina bågar. För att dölja min GSM-frilla (dålig täckning) önskar jag mig en flat cap. Efter ett antal visiter i diverse persedelbutiker får det vara.
Maria har hittat ett bageri som vi ska ära med ett besök. Promenaden går genom gamla staden och ut på vischan. Vädret är helt fantastiskt för soldyrkare som Maria. Jag stryker runt som en katt längs husfasaderna efter skugga.
Nu är vi framme där denna historia tog sin början.
Bageriet är stängt. Jag har sett en iskall läskeblask och någon härlig bakelse på min näthinna under större delen av promenaden. Med ett blink är den underbara synen raderad för all framtid.
Vi vänder kosan 180 grader och börjar den mödosamma vandring tillbaka till stadens sus och dus. Vi passerar genom Limtorget. Hänförda av dess pittoreska charm blir vi ståendes och låter våra blickar falla på byggnaderna och den med gatsten lagda torgytan. Vilket ställe! Om jag bara för en sekund fick uppleva dess storhetstid. Jag är så tagen av platsen att jag glömmer av att fotografera. Kanske även mitt överhettade tillstånd spelar roll.
Vi finner äntligen ett vattenhål på ett av stadens alla cafeer. Stärkta av vatten, latte och cheesecake kan vi ta de sista stegen till campingen. Mitt knä krånglar och kommer inte igång riktigt. Jag ser ut som en pirat med träben när jag haltar förbi Lidköpings konsthall. Det är först efter några hundra meter som mina steg lämnar piratstadiet och återgår till en mer normal gång.
Det får bli en vilodag i morgon.
Äldsta sonen, som för övrigt jobbar strax utanför Lidköping, kommer och hälsar på. Vi grillar hamburgare och har en mysig afton. Det blev ingen glass idag. Det faller ett stilla regn och jag är sliten efter dagens dryga 20000 steg. Jag har dock satt ihop en skapelse i mitt huvud som de i glassbaren ska få göra åt mig. Vi får se när den presenteras i all sin prakt.
Mvh Ade och Maria
