Det är morgon och vi vaknar upp till nyheten om att ett flertal campingar i landet har drabbats hårt av nattens regnoväder.
Här på Kronocamping i Lidköping har vi kommit lindrigt undan. Inte från regnet men från översvämmade platser där vagnar, bilar och semestrarna har blivit totalt förstörda av vattenmassorna.
Våra tankar är hos dem.
Telefonen ringer. Jag känner inte igen numret. Med hjälp av telefonens smarta elektronik visar den att samtalet kommer härifrån Lidköping.
-Vem tusan kan det vara?
Har jag tappat något? Nä, inte mig veterligen. Jag glider ju omkring i badbyxor där min packning består av en telefon och en snusdosa. Det har jag gjort i snart två veckor. Telefonen ligger ju där och surrar irriterat. Den kan inte vara den.
Jag plockar upp luren och svarar.
Någon vänlig själ har tipsat den lokala pressens redaktion om min campingdagbok. De vill komma till husvagnen och göra en intervju. Wuut?
Naturligtvis tackar jag Ja och bestämmer träff under förmiddagen.
Maria är glad för min skull men är helst långt borta när den flygande reportern anländer. Hon drar på sig träningskläder och drar iväg som en lurvig brakskit när Per från NLT dyker upp.
Vi har ett trevligt samtal där jag berättar om mitt skrivande, min blogg och min familj. Vi avslutar med ett fotografi.
Tack till den som tipsade NLT. Det är alltid kul att få uppskattning.
Vi väntar besök av vännerna Niclas och Benita med barn. Det är ett säkert kort för en garanterat trevlig stund. Vi kör vårt vanliga program för besökare. En guidad tur runt campingen. Mat eller fika, beroende på hur lång vistelsen kommer att vara. Denna gång blev det mat på restaurang Sjökanten. Mycket mätta tar vi ett varv till på campingen för att skaka ner maten. Vi måste ju ha glass också.
De unga i sällskapet är lovade ett besök på Framnäsbadet. Det passar bra. Jag höll på att somna, sittandes vid bordet av mätthet.
Det skvätter lite från himlen när de tillresta roar sig i den uppvärmda bassängen. Det hoppas och plaskas. Vi är faktiskt kvar till stängningsdags och blir bland de sista som lämnar stället.
När gästerna är avvinkade slår vi oss ner i soffan. Maria kommer på den briljanta idéen om en rask promenad till Hjertbergs för att handla mat inför morgondagens middag och kanske en påse plockgodis till kvällens film.
Filmen är slut och vi gör oss redo för kvällen. När vi släcker lampan är det för näst sista gången denna semester.
Med vänlig hälsning, Ade och Maria.
