Vinfläckarna.

Livet är inte alltid 100% rättvist. Ibland får man en helt perfekt plats på campingens gräddhylla, andra gånger ”not so much”.

Platsen vi fick var helt perfekt förutom att vi stod precis bredvid ett Systembolag som hade öppet dygnet runt.

Denna inrättning befåglades av olika gäng under olika tider på dygnet. På morgonkvisten de lite mindre, blyga och försiktiga småfåglarna. De pickar lite på de saftiga, svarta bären men håller sig mest på marken där de beter sig som hundar och hoppar omkring bland bord och stolar för att hitta någon rest från gårdagens grillbricka. Det verkar som om dessa små, flygande fän mest använder trädet som skydd.

Framåt förmiddagen vaknar då de luftburna attackbombarna. De sitter i gäng, planerar dagens bombräder och sväljer de där satans bären hela för att sedan gå till attack och precisionsbomba allt som rör sig.

Ibland missar de och träffar bilar, förtält och naturligtvis husvagnar. Bomberna består av halvsmälta bär av okänd art. Nedslagsplatsen kännetecknas av en svart eller mörklila fläck som mest liknas vid utspillt rödvin på bästa blusen.

Dessa små fläckar, gjorda med flit av luftens avskum, sitter ganska hårt i den vita plasten. Jag har nu på morgonen testat med vanligt schampo, avsett för husvagn men utan godkänt resultat. Det blir till att skaffa för ändamålet starkare kemikalier.

Fega, berusade och förhoppningsvis med tarmvred, drar sig plågoandarna undan när måsarna börjar patrullera luftrummet. En måsskit hörs ju nästan när den vinande far igenom luften. Jag hittade just en sådan nedslagsplats, precis ovanför skidluckan. Man kan undra vad den måsen hade ätit. Med tanke på hur stor spridning skiten hade så är en halv budapestlängd en gissning så god som någon.

Sista semesterveckan är påbörjad men säsongen håller på länge till

Med vänlig hälsning, Ade.

Microfiberbadlakan, vilken grej!

Näst sista natten med gänget.

Under veckans gång har vi blivit färre i sällskapet. Alfred blev hämtad av grabbgänget redan i onsdags. Fördelen med hans avresa är att vi kan plocka ner sovalkoven som annars tar upp en stor del i det lilla reseförtältet.

Det överväger dock inte hans frånvaro. Att en 18-åring frivilligt vill spendera några dagar med päronen på en camping får väl ses som något unikt.

I det fantastiska fredagsvädret spenderade vi någon timme vid polen. Fläsket stektes och bonnbrännan har jämnats ut en del.

Fredagen var ännu en dag med besök. Härliga återseenden långväga ifrån. Mycket trevligt.

Vår resa närmar sig sitt slut men vi smider redan nya planer. Apropå något helt annat än ränksmideri så måste jag slå ett slag för microfiberbadlakan.

De tar ingen plats, torktiden är minimal och det är en fruktansvärt märklig känsla att torka sig med dem. Vilken fantastisk uppfinning. Finns de med inbyggda värmeslingor också måntro? Att försöka värma sig i ett blött lakan, gjort av microfibrer, är som att försöka släcka eld med bensin. Fast tvärt om.

Fredagen bjöd även på grillat. Kycklingwraps.

Vi börjar ”bo” in oss och känna oss hemma i vagnen. Med det kommer även mer matlagning. Det ska bli spännande att se vad menyerna kommer att bestå av nästa resa.

Lördag morgon bjuder iallafall på regn. Ett fint sommarregn som strilar från en flammig himmel i grått. Färska frallor och en caffé latte är inhandlat och jag sitter i förtältet, lyssnar på regnets smatter.

Det är lycka det.

Precisionsbombad i örat.

Där sitter man, intet ont anande. Gästerna är samlade runt den tända grillen och det uppspelta samtalet hoppar från mun till mun. Vi är insvepta i lycka här på campingen.

Det är då det händer.

Det är precis då, vid denna perfekta tidpunkt, när livet är som bäst och alla väntar på en grillad korv med senap och ketchup, som det mest osannolika händer.

Jag blir precisionsbombad av en liten, skitnödig fågeljävel. Med en träffsäkerhet som självaste Robin Hood hade blivit avundsjuk på, ställer alltså detta avskum till djur in siktet på mitt öra. Och inte bara det mina vänner, IN I ÖRAT! Fattar ni? Denna bastard till fågel träffar alltså mig med en skit rätt in i örat.

Det liksom bara smäller till och jag undrar vad fasen hände? Efter lite panik, tops och mången skratt så är jag på banan igen. Helt otroligt. Vad är liksom oddsen för det?

Gårdagen var iallafall till belåtenhet. Hantverksby nedanför Kinnekulle besöktes och vi hade en mycket trevlig dag med nära och kära.

Idag blir en dag vid poolen.

Objudna gäster.

För många på campingen började onsdagen i moll.

Objudna gäster har under nattens mörkaste timmar skurit upp ett antal tält och tagit med sig tillhörigheter. Det mesta kom tydligen tillrätta men förtälten står med lappade fönster. Chockade och arga campingvänner ska nu försöka komma över den där obehagliga känslan när någon har gjort intrång i den privata sfären. Mycket otrevligt.

Livet och semestern går dock vidare med trevligare göromål. Utflykt till Hindens rev. Min dotter, 11 år och inne i någon form av förpubertet tyckte naturligtvis det var ”astråkigt”. Men som familj håller vi ihop och livet är inte alltid 100% rättvist.

För första gången står vi på en plats med eget vatten. Varför har vi inte gjort det förut? Somliga i familjen är som björkar om våren. De dränerar vattentanken fortare än kokt sparris och jag springer i skytteltrafik med vattenkanna och gråvatten.

En slang ska därför inhandlas för att på ett bekvämt sätt tillfredsställa damernas vattenbehov.

Idag får vi besök. Den äldre generationen luftar det gråa håret och hänger med till en hantverksby i närheten. Även den utflugna yngre generationen kommer. Min son med regering.

Ett riktigt släktkalas i förtältet!

Lugnet efter stormen

Gårdagens syndaflod drog vidare när eftermiddagen fortfarande låg i sin linda. Solen orkade inte riktigt tränga genom den lågt hängande gråa himlen.

Kvicksilvret visade låga 14 grader och det är stor kontrast mot värmeböljan som har hållit oss varma, väldigt varma.

Somliga i truppen fryser tydligen ihjäl om de tar ett steg utanför vagnens fyra väggar. Andra njuter. Jag till exempel.

Om temperaturen stiger, över 25 grader, så får jag problem.

En förvandling från normal, medelålders man med chipstuttar, glatt humör och lite kulmage, till en våt disktrasa.

Jag vaknar mitt i natten, dyngsur. Speciellt om huvudet. Det känns som om jag har kalufsen i gasolugnen med en stickad ullmössa på skallen. Det fullkomligt rinner. Igår var det inga problem och som sagt, jag njöt.

Det fick bli en dag i vagnen. Syndafloden drog sig tillbaka som en skamsen hund och vi kunde så småningom återvända till förtältet.

Senare på kvällen blev det en promenix med goda campinggrannar in till staden och förtäring på lokal restaurang.

Det hela avslutades med glass och annat av den kalla sorten.

Det är ju en dag i morgon oxå!

Vänern 2.0

Vaknade med ett ryck. Va i hela helv……..!?

Nu står 30-40 ungar och skjuter med soft airguns på husvagnen!

Det är ju helt orimligt tänker jag när sinnet vaknar till liv och det nyvakna kaoset lägger sig till ro.

Det regnar. Fullkomligt öser ner. Min dotter sover i alkoven ute i förtältet. Hon är naturligtvis klarvaken.

Klockan är inte mer än några minuter över 5 på morgonen och förtältet håller på att flyta iväg.

Allt ”lösöre” plockas upp och räddas undan den störtflod som väller in.

Vi sitter en stund med uppdragna ben och lyssnar på vinden och regnet som drar och sliter i den tunna tältduken. Jag fäller ner ryggstödet på dotterns stol och sveper in henne i en filt. Hon blundar men kommer inte till ro.

-Det finns en plats ledig inne i vagnen, viskar jag.

Hon smiter in och bäddar ner sig bredvid Maria.

Det dröjer inte länge innan hon sover.

Själv sitter jag och tittar ut på det tilltagande regnet. Måste hämta vatten. Våra frukostägg kan vi inte att vara utan. Det bär mig emot. Det har bildats Vänern2.0 runt vattenkranen.

Äh! Jag sitter kvar en liten stund. Det är ju ändå semester.

En skruv lös!

Redan innan resan till Ulricehamn märkte jag att något inte stod rätt till. Vagnen hängde på stödbenen lika hårt som en kommunalarbetare hänger på skyffeln. Är det lite av vinterluften som har tröttnat på den stigande värmen i däcket och letat sig ut? Nåväl, det är väl naturligt att trycket sjunker efter en lång vinter, tänkte jag.

Däcken pumpades. 4,5 kilo i vardera sula och vi rullade till midsommarfirandet i Ulricehamn. Efter mycket stoj och stim i dagarna tre var det åter dags att veva upp stödbenen och dra oss hemåt. 

Jag minns att jag skrev ett inlägg om hur orolig jag var när vi låg ute på vägarna med Kabelina på kroken. Kan det ha varit en omedveten oro för det där däcket? 

När vi rullade ut från campingen hade trycket i däcket gått ner markant. Tusan också. Macken nästa för att pumpa däcket och vidare transport mot mer kända trakter. Vagnen ställdes undan i väntan på nästa tur. Denna gången vevade jag bara ner bakre stödbenet på andra sidan av det misstänkta däcket ifall det blir total punka. Kanske inte behövs men ett stödben är väl precis vad det heter, Stödben.

Nu när semestern tar sin början och vi tänker göra vägarna osäkra i vårt avlånga land så gnagde det där med däcket i mig. Jag lättade hjärtat för mina kollegor och de sjöng nästan i kör, ”Hämta lopplådan så ska vi kolla!”

Jag jobbar som lagerman på en lastbilsverkstad. Det finns även en tillhörande personbils/däckverkstad i koncernen. De ligger i samma hus.

Sagt och gjort, husvagnen rullades in i verkstaden, hjulet monterades av och där satt den lille jäkeln. En skruv rätt in i däcket. Inte konstigt att det pyser ut luft!

Grabbarna i verkstaden tog tag i saken direkt. Det hela var fixat på mindre än 20 minuter. Däcket är som nytt och håller trycket.

Jag är otroligt lättad. En sak mindre att tänka på när vi rullar mot Hälsingland på tisdag.

Jag önskar er alla en härlig semester!

Sommarluft!

“Nu är det sommar, nu är det soool……trallalaaa trallalaa!”

Efter en lång vintervila har nu vagnen, döpt till “Kabelina” av min dotter, fått komma ut i värmen.

Detta är andra våren/sommaren som jag med ångest i bröstet och flackande blick låser upp och öppnar pärleporten till himmelriket. Många frågor och olika scenarion rusar genom mitt osäkra huvud. Har mössen gjort kaos? Växer det svampar i tak och på dynor? Kommer det att spruta vatten ur sönderfrusna kopplingar och magnetventiler? Kommer det att lukta gam och grillad orangutang i vagnen?

“-Det gjorde inte det förra året.” tänker jag.

Dörren går sakta upp. Jag blundar och håller andan. Sakta öppnar jag ögonen och kisar in. Samtidigt drar jag en lättnadens suck. Det luktar ta mig tusan fortfarande nytt! WOOHOO!

Jag vrider om huvudbrytaren till strömmen och………..nada. Jag biter mig i underläppen och bannar mig själv för min lathet. Första vintern var jag en redig pojk och tog ur batteriet för förvaring i tempererat förråd. Inte denna gång. Den tunga klumpen är lika död som Saabs biltillverkning i Trollhättan. Jag hakar på vagnen, monterar speglar och drar iväg. Mot Biltema!

En laddare och en ost/baconkorv senare är jag hemma. Batteriet har lyfts ur för att laddas på altanen. Felkod F4 visas på laddarens display. Vad fasen betyder det? Jaha……Batteriet är kasst. Biltema, vända nummer två och ett nytt batteri införskaffas. Efter montaget så vrider jag åter på den klarröda huvudbrytaren. Hihi! Nu fungerar det som det ska.

Jag pysslar lite i kofferten. Lägger i ordning kablar, plattor till stödbenen och lite smått. Jag har även köpt en ny gasoltub som sätts på plats. Nice!

Efter en okulär besiktning tycker jag mig se att det är lite luft i däcken. Jag tar mig till mitt jobb där en kollega fyller på med 4,5 kilo härlig frisk sommarluft.

Det enda som är kvar att testa är vattnet. Jag hann inte med det. Det sista jag gjorde innan vagnen ställdes undan i höstas var att göra den årliga servicen. Killarna på verkstaden sa att nu är den förberedd för vintern och det är bara att ställa undan vagnen. Jag litar på dem.

Dagen avslutades med att jag hämtade Maria efter hennes arbetspass. Jag ställde ut en campingstol och satt i skuggan på hennes jobbs parkering. En liten minicamping.

Sommaren kommer att bjuda på tre bokade resor och en del spontana utflykter. Jag och familjen längtar och vi hoppas på många härliga stunder med Kabelina.

 

Bosse och Kabelina