Efter några timmars sömn öppnar jag försiktigt dörren. Inför mitt inre öga ser jag förtältet i kaos. Verkligheten bjuder på något annat. Två sovande gossar som vandrar långt inne i drömmarnas land.
Deras provisoriska läger är nästan i exakt samma skick som det var när de kraschade. Härliga gossar!
Efter obefintligt saneringsarbete i förtältet tog jag mig en dusch. Mest för att vakna till liv efter en sömnlös natt men även en behövlig tvagning.
Med både vagn och förtält ockuperat av löst sovande folk tar jag mig till receptionen. Klockan är 08 och startskottet för denna vackra dag har brunnit av för länge sedan.
En pappmugg med finkaffe från receptionen senare sitter jag utanför tältet och komponerar dagens dagbok. Det snarkas i både när och fjärran.
Den första som vaknar till är Oskar, min äldsta bastard. Han lånar ett par badbyxor och tar sig ett morgondopp för att skölja bort den ofrånkomliga åkomman man upplever efter en natt i sus och dus. Han är märkbart piggare när han återvänder från stranden. Hans yngre bror ligger kvar och sågar stora timmerstockar.
Eftersom gossarna bestämmer sig för att stanna en natt till kräver situationen inköp av diverse persedlar och matförrådet behöver fyllas på. Det får bli en tur till Hjertbergs. Badbyxor och t-shirts. Ingredienser till tacos. Det kommer att bli en bra dag.
Innan middagen tar vi en snabb sejour vid poolen. Hungern gör sig påmind, trots en ”raggarballe med svängdörr” från Framnäsbadets lilla kiosk. Vi beger oss hemåt.
När vi har som trevligast runt matbordet med tacosås och aioli rinnandes längs fingrarna nämner jag att min näsa är lite torr.
”-Ja, den är väldigt röd.” kommenterar någon. ”-Du är lik han den där apan, kompisen till Trazan ni vet. Vad heter han? BANARNE!” utbrister de i samstämmig kör.
Skrattet vill aldrig ebba ut och jag frågar Maria försynt ,med blicken i tältmattan, om hon har någon salva för min röda mule.
Efter några timmars slappande med avbrott för sysslor som hushållsnära tjänster börjar det åter knorra i magen.
Planen är en mindre bukfylla för att sedan gå på hårt i glassbaren.
Vi beställer ”Dirty fries” via campingens egna app och efter en kort stund plingar det till i telefonen och maten är redo för upphämtning. Detta är livet!
Jag tog åter en Lakritsbomb. En kula hallon/lakritsglass, mjukglass på toppen och massor av lakritssås och strössel. Mmmm!
Spelkväll av den intelligenta sorten väntar. Vi ska spela Trivial Pursuit. Detta är min grej. Jag är hittills obesegrad i familjens inofficiella ranking. Oskar är på uppgång och ett wildcard. Är det någon som kan hota mig är det just Oskar.
Spelet löper på och till allas förvåning är det Maria som går segrande ur striden. Det var lika oväntat som att det skulle falla snö i Göteborg på Julafton.
Både jag och Oskar fick chans på revansch en stund senare. Våra vänner Ida och Micke kom för att delta i hjärnornas kamp.
Det gick inget vidare denna gången heller.
Maria tar åter hem segern och jag vet inte vad jag ska skylla på.
En snabb analys av läget med en otroligt dålig förlorare, Oskar, är att även här handlar det om tur. Tur med tärningen och tur med frågorna. Maria har förbrukat sin tur för en överskådlig framtid.
Klockan klämtar och vi gör sorti. I morgon är en annan dag. Vänner och barn kommer att lämna oss i ensamhet. Vad jag och Maria hittar på står skrivet i stjärnorna.
Med vänlig hälsning, Ade.
