Uppspelt av tankar och reflektioner gjorde att sömnen uteblev. Vi satt uppe långt in på småtimmarna och planerade inför nästa campingsejour. Tillslut, efter många om och men, hängde ögonlocken som blöta badlakan och det var dags att krypa ner i sängen hemma i lägenheten.
Jag sover länge. Längre än normalt. Den sena timmen i går gör sig påmind. Maria ligger kvar och drar tunga timmerstockar. Liv lämnade vi till hennes mamma redan igår. Hon kommer naturligtvis tillbaka när det vankas äventyr med ”lopplådan”. Vi har ett lite gulligare namn på vagnen, Kabelina, men jag tycker Lopplådan är roligare.
På det hela taget kändes helgens tur mycket bra. Vi hade liksom flyt. Vi är ett grymt bra team, jag och Maria. Vi har funnit ett vinnande koncept och vet vad vi ska göra när vi anländer och när vi bryter förläggningen. Ingen skilsmässa i sikte där inte!
Matlagningen som till största delen har bestått av att transportera oss själva med apostlahästarnas hjälp till närmsta hak som serverar något ätbart har nu börjat växa till att steka korv på spisen. Grillen är givetvis använd. Kyckling, korv och annat gott är ett naturligt inslag i vår vardag eftersom jag grillar året om.
Det står en liten Weber Smokey Joe i kofferten som plockas fram när vädret tillåter och inte eldningsförbud råder. Att börja använda köket mer frekvent är något som vi vill och kommer att göra. Dels för att det är mer ekonomiskt men också för att det är kul med mat.
Är det något som vi kan förbättra inför nästa resa om knappt två veckor? Inte vad vi kan komma på. Just nu är vi lika välsmorda som tysk ingenjörskonst.
Lådor! Jag höll på att glömma plastlådor. Min bättre hälft har en obegriplig förmåga att vilja packa i plastpåsar. Jag är allergisk mot det. Inga utslag i form av blemmor i ansiktet men en hjärnblödning light är alltid närvarande när jag stuvar in dessa påsar. Jag vill ha lådor. De är lätta att stuva och lätta att hålla ordning i.
Annars har jag inget att tillägga. Livet leker och alla är glada och lyckliga.
Mvh Fredrik Adetoft.
