Det är lördag och vi väntar besök. Mina två ohängda söner ska förära oss med en heldag på campingen. Den äldsta av de två har körkort och egen ”droska” så inget kan väl gå fel.
Det är nu som jag tänkte fråga om jag kunde undra en sak.
En generation som är uppväxta med mobiltelefon och är lika beroende av den som jag är med marmeladkulor på Julafton, hur i hela fridens namn kan det vara så svårt att ställa larmet på telefonen?
Att skylla på ditten och datten som:
”Jag hade ställt larmet men det fungerade inte.”
Eller:
”Batteriet dog, den var helt död i morse.”
Ja men visst! Dra den om rödluvan också, j…a unge!
Larmet fungerade inte men det är väldigt konstigt att Snapchat ALLTID fungerar. Det vet jag eftersom jag såg att du lade ut en snap kl 03 i morse!
Efter att ha haft mobiltelefon i större delen av ditt liv så måste du väl ha blivit bekant med liten klump med svans som kallas för LADDARE! Va, har du hört talas om en sådan?
När jag var i din ålder fick man vrida upp klockjäveln flera gånger varje dag, manuellt!!!
(Pust och snabb andhämtning med högt blodtryck och tydliga blodkärl i pannan som följd).
Gossarna dök upp, vattenkammade och nystrukna, med var sitt leende på läpparna. Underbara barn.
Första anhalt, Läckö slott.
Det har blivit en tradition att besöka detta vackra slott. Först en brunch i Stallet och sedan en guidad tur.
På grund av Covid 19 är det nu endast en kort information i kungssalen och sedan släpps vi lösa i slottet med ett infoblad om de olika rummen. Det var faktiskt fint att vandra runt i egen takt och upptäcka saker.
Nere på slottsgården ligger även det gamla köket och fängelsehålan.
I samma ögonblick som mina tre oäktingar (Ja, jag erkänner, de är födda utanför äktenskapet.), med stora ögon, böjer sig över räcket och får en glimt av den rätt spartanska hålan tar jag ton och med road röst förklarar att om vi hade levt på 1600-talet hade garanterat någon av er suttit där nere.
Min deklaration mottogs med ganska svalt intresse.
Efter en härlig middag på lokal restaurang var det dags för gossarna att styra kosan hemåt och lämna återstoden av familjen till sitt öde.
Glass var vi tydligen sugna på så det fick bli två kulor hallonsorbet i bägare med massor av lakritsströssel och lakritssås.
Väl tillbaka till min ”borg”, husvagnen, var det dags för felsökning. Vi har inget varmvatten. Suck!
Jag gick lös på Aldepanelen och killgissade bland inställningarna medan Maria spolade för fullt i kranen med ett finger som termometer i strålen.
Snart var färskvattnet slut och gråvattentanken full. Bara att glida in i mina blå flipflops och åtgärda detta. Tillbaks till panelen och tillslut brister Maria ut i ett glädjetjut, vi har varmvatten!
Jag har ingen aning om vad eller hur jag gjorde men det rinner varmt härligt vatten ur kranen.
Det var väl bara en tidsfråga innan vädret skulle slå om. Värmen är kvar men mörka moln tornar upp sig i horisonten. Det hindrar naturligtvis inte Liv från att vilja ta sig ett kvällsdopp.
Av principskäl badar jag inte i vatten där fiskar bajsar. Människan har uppfunnit pool och dusch.
Jag är modern av mig.
Om dottern vill vara primitiv så inte mig emot. Jag håller gärna handduken tills hon kommer upp, blå om läpparna, skrynklig i skinnet och tänderna klapprar som en orkester med kastanjetter.
Nu är det läggdags. Upp med alla fönster och luckor som går att öppna för att försöka få en hyfsad vettig temperatur i vagnen.
Nästa vagn blir med AC.
Med vänlig hälsning, Fredrik Adetoft.
