Författare: Fredrik Adetoft

Vår första semesterveckas sista dag bjuder på ren och skär sommar. Det är varmt. Otroligt varmt. Över 30° i skuggan. Minsta ansträngning får svetten att lacka. Att söka en solfri plats runt vagnen med en god bok kommer att vara prioritet under dagen. Det går inte att göra så mycket mer i den dallrande hettan. Att förätta sitt tarv i närmsta servicehus är bara det ett projekt. 

Maria går iväg med grannen för att bada. Det tjatas mycket om det där med att bada. Det är ju såå skönt. Vi är alla olika. Jag går hellre direkt till duschen och svalkar mig. Ingen sand, inga blöta badbyxor och det spelas bra musik inne i servicehuset.

Min totala upplevelse av att gå ner till stranden är inte så positiv att det väger upp det negativa. Ungefär som att dricka. Det roliga jag har under kvällen väger inte upp mitt mående dagen efter så därför avstår jag. Enkelt.

Det blir inget bad för Lidköpings största badkruka. Men han är lycklig ändå.

Det fejas i tältet. Maria ska få besök av väninnor. Diverse fotbeklädnader radas upp efter tältets gavel. 11 par. Tre av dessa är mina. Jag tittar på Maria men får den där blicken som jag så väl känner igen. Jag släpper det direkt och går vidare i livet.

Det drar in en grå sörja över Skaraborg. Jag får rapporter hemifrån Vänersborg att det både åskar och regnar. Det kommer endast några stänk över campingen och jag vill inte ens kalla det för regn. Lidköping är solsäkert.

Marias vänner drar hemåt och efter att iordningställt förläggningen igen är det dags för glass. Vi kommer försent. De håller på att stänga men vi vinkas ändå in. De käcka töserna i glassbaren har inte hunnit stänga frysarna. Dagens sista glassar blir levererade till mig och Maria. Jag tar min vanliga specialare, dock utan mjukglass, den var slut. Det fick bli grädde istället. Maria vräker på med sin marängsviss.

Ännu en dag lider mot sitt slut och vi går runt på campingen och äter våra glassar. 

Det är svårt att inte vara lycklig i denna stund.

Vi håller på våra rutiner, jag och Maria. Varje morgon är den andra lik. Banna oss inte för detta, det är så vi vill ha det. Vi mår som bäst utan stora överraskningar och alltför utsvävande, spontana infall.

Under tiden som solen sakta pressar sig upp ovan horisonten och solens strålar väcker det som slumrat under nattens mörka timmar intar jag förtältet. En frukt, kaffe och snus är det jag behöver för att sätta mina ord på pränt. Jag har någon timma på mig innan Maria drar på sig de snabba skorna för en promenad. Vi äter sedan frukost tillsammans och drar upp planer för dagen.

Just denna dag lämnar vi blank. Det är redan varmt som i en finsk sauna. Allt öppningsbart i vagnen står på vid gavel. Maria lägger sig en stund och vilar inne i vagnen. Jag sitter en stund i solen med min bok för att steka lite fläsk. Jag har otroliga problem med att få färg på min likbleka buk. Detta är mycket märkligt, ty det är den kroppsdel som är närmast solen.

Efter 10 minuter får jag nog och går in i vagnen. Jag möter en nyvaken Maria i dörren. Hon ska pressa huden i årets varmaste dag. Det är över 35° inne och jag svettat ymnigt. Det är inte en tillstymmelse till vindpust. Luften darrar stillastående och i panik stänger jag allt och drar igång AC-n. Just nu är jag lycklig över detta tillval.

När jag sitter där i kalsongerna och svalkas av den torra, kalla luften inne i vagnen får jag ett ryck. Vi har inte kopplat gråvattnet än men nu är det dags. Maria har fått sin stund i solskenet. Hon tackar aldrig nej till en liten shoppingrunda. 

Biltema levererar. De har öppet och det jag behöver finns på hyllan. Hjertbergs får sig ett besök och till Marias stora förtret och min stora glädje är det endast Ica och Apoteket som är öppet. Sällan har det gått så fort och smidigt. Vi är tillbaka till vagnen på nolltid.

Efter lite meck så rinner gråvattnet ner i platsens fasta avlopp och mina eviga vandringar med den otympliga hjulförsedda tanken är förbi. Vilken lycka! 

Jag tar med en uppklädd Maria på en runda till latrintömningen. Lördagsnöje när det är som bäst.

Det jazzar och plojar från restaurangen. Irländsk musik ljuder i den fantastiska sommarnatten. Vi tar en promenad runt campingen. Kvällen är ljummen och bjuder på ett fantastiskt skådespel. Nere vid stranden håller vi varandra i handen. Vi blickar ut över ett stilla innanhav och även om det hade varit den enda kvällen denna sommaren så är det värt allt. 

Vaknar som vanligt i ottan. Duvan i trädet på andra sidan tältduken är också morgonpigg. Jag kommer osökt att tänka på en gammal sketch med Magnus och Brasse. Att duvan i trädet är en stadsduva, det är odiskutabelt. Vi byter några ord och sedan går var och en till sitt.

Till mina bihålors förtret så lider jag av pollenallergi. En ganska tryckande och intensiv huvudvärk kan uppstå och jag blir lite “låg”. Denna morgon börjar så. Typiskt när vi ska hem och fixa lite. Det är bara att bita ihop, ta sina tabletter och fånga dagen. 

Det är dagen innan midsommarafton och vad är det absolut viktigaste som står på menyn i morgon? Svenska jordgubbar naturligtvis. 

Vi svänger in till Siggettorp.

Där finns det grejer. Förutom de syndigt goda gubbarna finns även ägg och färskpotatis i den lilla gårdsbutiken. 

Vi är inte ensamma. Kön ringlar sig lång. I fjärran kan jag urskilja människor, dubbelvikta, på jakt efter det röda guldet. 

Vi väljer de färdigplockade. 

Väl hemma sätter Maria igång med rabatterna. Det rensas, klipps och planteras. Jag är mest i vägen. Mitt knä hindrar mig från att jobba i på marknivå. Det jag duger till är att forsla bort trädgårdsavfall till föreningens för ändamålets avsedda container. 

Vi har laddstolpar för eldrivna fordon i föreningen. Till min förvåning fungerar dessa inte idag när jag ska plugga in vår lilla elbil. Typiskt. 

Jag är högst inblandad i att dessa stolpar kom på plats så jag känner även ett ansvar för att fixa detta. Det var enkelt. Bryta strömmen och vips, alla åtta uttag hoppar igång. Härligt!

Maria fortsätter som en furie i köket. Köttbullar ska stekas. Jag ”stjälper” till så gott jag kan. Diskstället ska tömmas och jag öppnar ett köksskåp. Jag hinner inte ens blinka innan en trave med skålar från Höganäs ligger i tusen bitar på golvet. Det var då själva #%€$£!

Fram med dammsugare och dansa över golvet. 

Maria håller humöret uppe och ”bär” mig genom min dåliga dag. Huvudvärken släpper och alla måsten blir överstökade. 

Vi drar oss mot Lidköping och vagnen igen. 

Det har nu gått två dagar sedan vi besökte glassbaren. Detta håller inte. Det är nu dags att presentera min skapelse med det godaste som går att trycka ner i en bägare. 

-En kula hallonsorbet 

-Lakritssås 

-Mjukglass

-Kolasås

-Marshmallows

Håll till godo! Fantastiskt!