Det rycker och sliter i vagnen. Dånet från den höga sjön ljuder som ett irriterande bakgrundsljud. Det går stora gäss på det oroliga innanhavet. Vinden viner högljutt i de tomma trädkronorna och får förtält och presseningar att fladdra oroväckande.
Undergången är nära.
Jag vaknar 03:45. Klarvaken. Naturens kraftiga brus hörs genom de tunna väggarna. Det låter precis som om jag lyssnar på havet genom ett musselskal som jag försiktigt trycker mot mitt öra. Skillnaden är att inga skal behövs och jag hör knappt vad jag själv tänker.
Maria sover vidare men jag kan inte somna om. Efter en snabb okulär besiktning genom fönstret så konstaterar jag att förtältet står kvar. Jag får vänta tills gryningen jagar bort natten för en mer noggrann kontroll av förläggningen. Kaffe och snus står på agendan.
Det fortsätter att blåsa. Det är en konstant hård vind. Byarna är obefintliga. Beaufort skulle sätta en sjua på sin skala. Till sjöss är det kuling. Jag vill kalla den styv.
Jag drar mig till minnes att vi fick med stormsäkringar till tältet i våras. Det kanske är dags att fixa till det nu. Helst igår. Jorden är fast men inte för hård. De 30 centimeter långa plastspetten slås ner ganska enkelt med min lilla gummiklubba. Mina 25 år i snickarbranschen sitter i muskelminnet. De tre extra linorna är snart på plats.
Vatten ska fyllas på. Jag är överraskad av det kalla vädret och det får mina händer lida för. Strax över nollan och kraftig vind. Jag borde veta bättre. När värmen sakta kommer tillbaka sticker det i fingrarna och de ändrar färg, från blått till grisrosa.
En rådig granne kommer och knackar på. Ett paviljongtak håller på att ge med sig lite längre bort. Det har gått en lång reva och det släpper snart från stommen. Vi är tre man som drar ner det i den hårda vinden. Min bil låg risigt till om det hade blivit befriat. Härligt med vakna grannar.
Den ofrånkomliga tvagningen stundar. Jag packar min lilla skinnväska som husvagnstillverkaren har hängt på min dörr. Jag älskar den. Många tycker att den är onödig och har hellre en sophink där. Det är tur att vi gillar olika. För mig är det otänkbart att ha sopor i vardagsrummet. Ett hyllplan under diskhon har fått ge vika och ge plats åt sophinken. Det är där den hör hemma.
Det serverades åter hemmagjorda burgare. Fläkten gör sitt jobb och denna gången var jag snabb med att torka ur stekpannan. Bröden rostades med hjälp av grillfunktionen i mikron. Köket är fantastiskt i vagnen. Maria har med sig kladdkaka hemifrån till efterrätt. Inte min favorit så hon får ha den för sig själv.
Teven står på och vi ligger i soffan. Vinden susar runt knuten. Det gungar i vagnen, trots att vi ligger på varsin sida i soffan. Till ljudet av moder natur vaggas vi stilla till sömn.
