tillsammans – Sida 2

Campingdagbok 2023-07-01

Sommaren har tagit en paus. Hur lång vet vi inte. När jag vaknar upp i vagnen och Maria drar timmer ytterligare ett bra tag så spelar det ingen roll vilket väder det är utanför.

Kaffet och snuset smakar underbart. Jag gör mina grejer, skriver, kollar nyheter och bara sitter och tittar ut genom fönstret. Vi har det oförskämt bra.

Vi pinnar på runt vår obligatoriska promenix. Dagen ska ägnas åt min son. Han fyller 25 år på måndag men ställer till med kalas idag. Hans bröder kommer med tåg till Lidköping och ansluter till oss för vidare transport till festen.

Oskar och hans sambo Sarah är fantastiska värdar. Maten håller toppklass. Det kommer släkt långväga ifrån och det var riktigt kul att träffa alla.

Gossarna som kom med järnhästen hade en tid att passa så Ades taxitjänst fick rycka in.
Klockan började bli mycket och vi tänkte på refrängen. Tack alla som gjorde min sons 25-årsdag till en upplevelse som kommer att leva kvar i mannaminne.

Hemma i vagnen blir det repris på gårdagen. Om vi ska vara ärliga så ser de flesta kvällar i vagnen likadana ut. Soffhäng, gott att äta och en teve som brusar i bakgrunden. Det är så vi vill ha det. Inga krav. Inga måsten.

2023-07-02

Campingdagbok 2023-06-30

Besviken på det mobila bredbandet i vagnen tar jag tag i detta lilla ilandsproblem.
Jag skottar i mig en burk muminfärs och loggar in i routern via datorn. Kör ett ”speed test” och är föga imponerad över resultatet.

Maria ligger fortfarande och sover. Hon är lyckligt ovetandes om när jag öppnar garderoben och bläddrar med oöm hand bland de medhavda klänningar som aldrig kommer att användas.

Äntligen hittar jag den lilla svarta pjäsen som snyggt och prydligt sitter monterad på den bakre väggen. Jag lossar det lilla vredet på antennröret och vrider det en aning åt öster. Det blinkar till på routern och ytterligare en lampa tänds. Nu har jag tre pluppar istället för två. Efter ytterligare ett speed test kan jag konstatera att hastigheten på ettor och nollor som transporteras in i vagnen har ökat markant.

Jag slår mig för bröstet och ger mig själv beröm. Det är ju tråkigt att jag inte kan dela detta genidrag med någon. Jag står alldeles själv i min ödmjukhet. Maria lär få höra det om ett par timmar när Ers Höghet behagar kliva upp.

Maria fortsätter att sova. Jag läser mig trött och måste snart själv släppa allt och bara glida in i drömmarnas värld. Morgonpromenaden blir till en eftermiddagspromenad. Vi har sovit bort hela dagen men är lika glada för det. Vårt husvagnsliv handlar om detta, rekreation. Det blir som det blir.

När vi är tillbaka på campingen efter väl utfört motionerande träffar vi Tomas med fru. Han är en trogen läsare av Campingdagboken och vi språkar om allt och inget. Det är kul att få uppskattning.

Vi steker prinskorv och kokar makaroner. Sällan har det smakat så gott. Klockan har runnit iväg och det är dags att duka upp kvällens läckerheter som ska förtäras framför någon dansk kriminalare.

Ibland är dessa dagar, när vilopulsen är lika låg som grundvattnet, de absolut bästa. Kanske är de nödvändiga. En reboot av kropp och själ. Vi har iallafall haft en fantastisk dag i vagnen och vill inte vara någon annanstans i livet just nu.

Må väl och ta hand om er.

2023-07-02

Campingdagbok 2023-06-29

Till några kollegors förtret har jag åter tagit mig friheten att utnyttja arbetstidsförkortningen och således har en ledig fredag. Varför det gnälls vet jag faktiskt inte. De säger att det gör varken till eller från om jag är där.
Jag snålar inte. Finns det komp att ta ut så gör jag det.

Vi lämnar den trygga ”betongen” i god tid efter torsdagens förvärvsarbete. Maria var väl förberedd med sina väskor och påsar. Min lilla ryggsäck med nödvändiga persedlar går snabbt att fylla.

Under den knappa timmen det tar att förpassa oss med bil till campingen börjar det knorra rejält i våra svultna magar. En snabb middag på Donken i Lisch och vidare för att proviantera på Ica Hjertberg.

Det är molnigt och inte alls så varmt som det har varit. Skönt. Värmechocken från förtältet uteblir. Jag som försteman och familjens överhuvud äntrar vagnen och börjar slå på alla faciliteter. Matkassen töms och varorna ställs på den väl tilltagna köksbänken. Det var en av anledningarna till att vi valde denna husvagn. Stort kök.

Det är då jag upptäcker att kyl och frys har lagt av. Den står och blinkar. Vi brukar låta den vara på när vi är borta en vecka. Det står lite av varje i den, mest basvaror som ketchup, några drickor och annat smått och gott. Det var bara att rensa ut allt det skämda och hoppas på att apparaten hoppar igång efter en omstart.

Jag drar igång kylen på gasol och snart känner jag kylan sprida sig på flänsarna längst bak i frysen. Det är där det sker först. Efter ett tag börjar även kylen att krypa ner i temperatur. Inget verkar vara sönder. Efter någon timma växlar jag över till eldrift och håller ett vakande öga på displayen. Kontrollen lyser med sitt fasta blåa sken.

Sakta börjar det smattra mot husvagnstaket. Himlen är spräcklig. Mörka molnskärvor susar förbi och skymmer den nedåtgående solen. Det är ett vackert skådespel som vi bevittnar inifrån vagnen.

Morden i Midsomer brusar på SVT play. Ytterligare ett mord på den engelska landsbygden. Tur att vi bor i stan tänker jag innan ögonlocken slår igen som portarna på en belägrad borg i det heliga landet.

2023-06-30

2022-11-20 Campingdagbok

Jag sover länge denna morgon. Vinden har mojnat men är ändå påtagligt aktiv utanför vagnen. Det hinner ljusna innan jag sätter mig ner för att skriva. Kaffet och snuset är mitt sällskap denna gråa söndagsmorgon. Vi har inte bråttom. Maria ska gå sin promenad och det är Vinterstudion på ettan.

Vi märker inte av det snökaos som utspelar sig endast en knapp timmes bilfärd söderut i våra hemtrakter som vi motvilligt måste bege oss till förr eller senare under dagen. På campingen är det är glest mellan snöflingorna som blåser runt mitt kala huvud när jag hämtar vatten. Vad ska det månne bli av detta?

Jag går Maria till mötes. Jag har en längtan efter att fotografera men min klädsel tillåter inte några längre vistelser utomhus. Mjukisbyxor och tunna skor är inte optimalt. Jag tar vägen förbi stranden, bort mot de stora båthusen. Jag hinner inte långt innan jag ser min bättre hälft komma emot mig. Med rosor på kinderna och lycka i blicken strålar vi samman och knallar mot vagnen.

Det fina insektshotellet vid Vänerns strand är förhoppningsvis fullbokat en helg som denna. Det blir ingen vidare fotopromenad. Det biter i skinnet och jag längtar till värmen i vagnen. Vi suger i oss de sista ögonblicken innan vi stänger dörren och drar igen förtältet för den här gången. En sista resa är planerad detta året. Skymningen smyger på. Det är dags att fara hem.

Vi lämnar en snöfri camping där gräset fortfarande är grönt. Strax söder om Lidköping tar det tvärstopp. Ett vinterlandskap som hade passat i vilken Coca-Cola-reklam som helst tornar upp sig och bilkön är lång. En olycka längre fram sätter käppar i hjulen för vidare färd. GPS-en räknar om rutten. 30 meter längre fram finns en avfart till vänster. Flera bilar börjar vända och bege sig in i skogen på anvisad väg. Vi hänger på.

Det går inte fort på den oplogade vägen. Likt ett tåg följer vi hjulspåren och kommer ut vid Flakeberg några kilometer från Grästorp. Drygt två timmar senare kommer vi hem till Vänersborg. En resa som i vanliga fall tar knappt en timma. Men vi är välbehållna och längtar redan till nästa tur.

På återseende!