Ades World

Etikett: lidköping

  • Campingdagbok 2021-07-24

    Efter några timmars sömn öppnar jag försiktigt dörren. Inför mitt inre öga ser jag förtältet i kaos. Verkligheten bjuder på något annat. Två sovande gossar som vandrar långt inne i drömmarnas land.
    Deras provisoriska läger är nästan i exakt samma skick som det var när de kraschade. Härliga gossar!

    Efter obefintligt saneringsarbete i förtältet tog jag mig en dusch. Mest för att vakna till liv efter en sömnlös natt men även en behövlig tvagning.

    Med både vagn och förtält ockuperat av löst sovande folk tar jag mig till receptionen. Klockan är 08 och startskottet för denna vackra dag har brunnit av för länge sedan.

    En pappmugg med finkaffe från receptionen senare sitter jag utanför tältet och komponerar dagens dagbok. Det snarkas i både när och fjärran.

    Den första som vaknar till är Oskar, min äldsta bastard. Han lånar ett par badbyxor och tar sig ett morgondopp för att skölja bort den ofrånkomliga åkomman man upplever efter en natt i sus och dus. Han är märkbart piggare när han återvänder från stranden. Hans yngre bror ligger kvar och sågar stora timmerstockar.

    Eftersom gossarna bestämmer sig för att stanna en natt till kräver situationen inköp av diverse persedlar och matförrådet behöver fyllas på. Det får bli en tur till Hjertbergs. Badbyxor och t-shirts. Ingredienser till tacos. Det kommer att bli en bra dag.

    Innan middagen tar vi en snabb sejour vid poolen. Hungern gör sig påmind, trots en ”raggarballe med svängdörr” från Framnäsbadets lilla kiosk. Vi beger oss hemåt.

    När vi har som trevligast runt matbordet med tacosås och aioli rinnandes längs fingrarna nämner jag att min näsa är lite torr.
    ”-Ja, den är väldigt röd.” kommenterar någon. ”-Du är lik han den där apan, kompisen till Trazan ni vet. Vad heter han? BANARNE!” utbrister de i samstämmig kör.
    Skrattet vill aldrig ebba ut och jag frågar Maria försynt ,med blicken i tältmattan, om hon har någon salva för min röda mule.

    Efter några timmars slappande med avbrott för sysslor som hushållsnära tjänster börjar det åter knorra i magen.
    Planen är en mindre bukfylla för att sedan gå på hårt i glassbaren.
    Vi beställer ”Dirty fries” via campingens egna app och efter en kort stund plingar det till i telefonen och maten är redo för upphämtning. Detta är livet!

    Jag tog åter en Lakritsbomb. En kula hallon/lakritsglass, mjukglass på toppen och massor av lakritssås och strössel. Mmmm!

    Spelkväll av den intelligenta sorten väntar. Vi ska spela Trivial Pursuit. Detta är min grej. Jag är hittills obesegrad i familjens inofficiella ranking. Oskar är på uppgång och ett wildcard. Är det någon som kan hota mig är det just Oskar.
    Spelet löper på och till allas förvåning är det Maria som går segrande ur striden. Det var lika oväntat som att det skulle falla snö i Göteborg på Julafton.

    Både jag och Oskar fick chans på revansch en stund senare. Våra vänner Ida och Micke kom för att delta i hjärnornas kamp.
    Det gick inget vidare denna gången heller.
    Maria tar åter hem segern och jag vet inte vad jag ska skylla på.

    En snabb analys av läget med en otroligt dålig förlorare, Oskar, är att även här handlar det om tur. Tur med tärningen och tur med frågorna. Maria har förbrukat sin tur för en överskådlig framtid.

    Klockan klämtar och vi gör sorti. I morgon är en annan dag. Vänner och barn kommer att lämna oss i ensamhet. Vad jag och Maria hittar på står skrivet i stjärnorna.

    Med vänlig hälsning, Ade.

  • Campingdagbok 2021-07-23

    Vädrets makter står oss bi. Solen skiner från en klarblå himmel och kommer så att göra hela dagen.
    Det blåser en nordostan eller nordvästan med en uns av friskhet i byarna. Jag vet faktiskt inte från vilket håll vinden kommer men antar att den svänger in från något håll norrifrån. Vinden är sval och smeker min nyrosa hud. Det är skönt.

    Mor med gubbe i släptåg ärar oss med ett besök. Det blir åter en promenad ner till vattenbrynet för att bjuda de tillresta på vackra vyer.
    Grillen tänds och det bjuds på korv i olika längd och smak. Ost &bacon, chorizo och vanliga Uddevallare. Korv är gott.

    Mina två välpolerade gossar kommer också hit. Inte för att hänga så mycket med mig och Maria. Maten är väl på upphällning och de tänker undersöka Lidköpings nattliv. Glada i hågen vimlar de iväg och vi ser dem inte förrän fram på småtimmarna.

    När väl min mor och Christer väljer att tacka för sig och bege sig hemåt med ett planerat depåstopp hos Mäjens glass, möter vi upp nästa besökande.

    Maria och Lars med hunden Sigge. Det blir en snabb visit med fika och ett dopp i det blå. Fördelen med nordanvind är att allt av solen uppvärmt ytvatten blåser in och det skvallras om behaglig badtemperatur.

    Jag badar naturligtvis inte. Som en sjömanshustru sår jag med fötterna i sanden och blickar ut över innanhavet. Vinden sliter i min vita t-shirt.
    Det går vita gäss på sjön.

    Efter dessa två sittningar krävs det lite hushållsnära tjänster. Disk och det gamla vanliga, tömma och fylla vagnen på diverse vätskor.
    Diskmaskinen i servicehuset har gett upp så jag återgår till traditionell handdiskning.

    Nu finns det lite tid för återhämtning. De äventyrslystna gossarna lämnade kvar en flaska öl av den mörkare sorten. En stout som de vet att jag älskar. Den rinner ner under högtidliga former.

    Mor skickar ett sms om att de är välbehållna efter resan och har landat i hemmets trygga vrå. De tackar för tipset om glasscaféet och önskar oss en fortsatt trevlig vistelse här på campingen.

    Kvällen närmar sig och det blir åter dags för den obligatoriska glassen nere i campingens glassbar. Jag var ”wild and crazy” och tog två kulor i bägare med passionsfrukt och mangosorbet, toppat med lakritssås och lakritsströssel. Underbar kombination.

    Vi iordningställer ett provisoriskt kyffe till sönerna i förtältet. En stor luftmadrass och sovsäckar med varsin kudde. Det får duga.

    Jag kan inte sova. Trots att mina pojkar är myndiga sedan länge så gnager en oro. Det är trots allt mina barn. Jag sitter uppe och väntar. Klockan närmar sig 02 när de dyker upp. Deras tillstånd skvallrar om mycket trevlig kväll. Efter ett snabbt förhör om kvällens bravader somnar de två bröderna jämte varandra. De kommer att sova länge imorgon, långt efter att solen har gått upp.

    Med vänlig hälsning, Ade med familj.

  • Campingdagbok 2021-07-21

    Jag vaknar efter en orolig natt. Den där vattenläckan surrar i mitt huvud som en myggsvärm i nedre Dalälven.

    Det är dags att plocka fram verktygslådan och göra en okulär besiktning från utsidan.
    Luckan till kassetten öppnas i arla morgonstund. Grannar snarkar fortfarande efter den sena gårdagen.
    Jag ser direkt var vattnet kommer ifrån. Alla håligheter i det snövita utrymmet där exkrementerna hamnar för vidare transport till sin sista vila är vattenfyllda.

    Ett antal urvridna disktrasor senare är det torrt som strupen på en kamel.

    Jag lossar på två skruvar och böjer ut slangen. Med ett stadigt grepp släpper jag på kopplingen. Vattnet flödar och jag vrider åt igen. Hårt och bestämt. Det slutar att droppa.
    Vad det verkar har jag med mitt skarpa sinne och starka händer lyckats utföra min första reparation på egen hand.
    Förresten, det stämmer inte. Jag har gjort en ny skiva under den främre dynan i soffan. Den höll inte för en tonårsstjärt och förstärkningsregeln släppte med ett brak för något år sedan.

    Jag andas in den friska morgonluften och spänner ut bröstet. Stolt som en tupp, bred över axlarna, vaggar jag in i vagnen.

    -Älskling, det är fixat.

    Vi frukost blir jag hånad för min solbränna av kvinnfolket.
    Från örat och längs tinningen löper en blek rand, orsakad av mina glasögon. Det ser tydligen väldigt roligt ut. Tydligen blir det ännu roligare när jag frågar vad damerna har för förslag på åtgärder. De tittar på varandra och fnissar. Det kommer inget vettigt ur deras munnar så frukosten fortsätter.

    Husvagnssvensson fick sig ett besök. Reservdel införskaffades ifall min lagning inte skulle hålla måttet. Biltema har mycket kul och där gjorde vi även ett depåstopp och käkade körv.
    Ica för att toppa upp förråden och naturligtvis ska tjejerna in i klädaffärer.

    Jag strosar runt i detta lilla köpcenter i min ensamhet och stannar utanför Dressman. De har mycket snyggt och även kläder på realisation. Min manliga fåfänga tar över och jag kliver in, klädd i badbyxa, flipflops och t-shirt. Jag finner snabbt en utstyrsel som passar min personlighet. Kortbyxa med matchande linneskjorta. Perfekt!
    Det tar vi sa polisen.

    Vi tillbringar tid tillsammans med våra vänner som anlände igår. Barnen badar och fruarna tar en rask promenad längs vänerkusten.

    Männen, jag och Micke tar en sväng till baren för en vätskepaus. Semester i sin allra ädlaste form.

    Familjerna strålar samman och i gemensam tropp marscherar vi mot glassbaren. Jag beställer en alldeles för stor marängsviss med kolasås. Jag får min vas först av alla men sitter kvar sist med hälften kvar. Jag är ingen stor glassätare men kämpar på.

    Kvällen avslutades med en promenad runt campingen. Musiken från restaurangens trubadurer ekar mellan vagnar och stugor. Det är en härlig kväll.

    Med vänlig hälsning, Ade med familj.

  • Campingdagbok 2021-07-19

    Med rosor på kinden och solsken i blick kliver vi upp denna ljuvliga sommarmorgon. Hela familjen har längtat sedan vi lämnade in Kabelina på vinterförvaringen i fjol höstas.
    Det är en längtan som först känns som en önskan. En önskan om att få åka iväg.
    Ju längre tiden går och avresan närmar sig övergår önskningen till längtan. Det kommer verkligen att ske. Det är inte längre en önskan. Det är en sanning och längtan tar vid.
    Flummigt? Ja jag vet. Men vackert.

    Maria har som vanligt stora problem med sin packning. Berget av persedlar växer sig stort och starkt. Det märks att vi ska vara borta länge den här gången. En halv semester ska tillbringas på vår pärla Kronocamping i Lidköping.

    Jag har samma väska som jag alltid har. Den är bara lite tjockare över midjan så att säga. Liv har sin ryggsäck och någon påse med allsköns saker som kan komma till användning.

    Maria sitter på sängkanten och lider svåra kval. Hon har svåra och tunga beslut att fatta. Det verkar som om hon har kommit till insikt. Vi ska ju faktiskt inte flytta till husvagnen. Vi ska vara borta i två veckor med en snabb hemresa för att tvätta.

    Det råder ett lugn i min annars så vilda kropp. ”Vi har hela dagen på oss” är ett mantra som upprepas i mitt huvud. Det får ta den tid det tar. Inga tider att passa och det är ju semester!

    Den stora skylten tornar upp sig i fjärran. Vi är nära nu!
    Kön till incheckningen är inte allt för lång och Maria smiter in till receptionen. Lagom till att jag kör fram mot bommen kommer Maria studsandes, glad i hågen med blippkorten.

    Att slå läger och resa förläggningen är inget som jag tänker på längre. Solen skiner och det är inte groteskt varmt. Jag och Maria jobbar bra ihop. Vi är lika väloljade som ett rapsfält i Skåne. Koppla el, fylla på vatten och vattentaxin från biltema för gråvattnet etableras. Den obligatoriska välkomstmaten äts. En sommarfräsch pastasallad som var förberedd hemma innan vi åkte. Underbart!

    Liv är ännu mer tonåring i år och hur detta utvecklar sig ska bli intressant. Man kan säga att jag som förälder är otroligt ”cringe” i min blotta uppenbarelse. ”Pinsam sa Bill. Pinsamt Bull.”
    Man vet inte vilket humör hon är på. Det ändrar sig liksom från sekund till sekund. Hon har iallafall slagit följe med en kompis som brukar vara här på somrarna. De har inte setts på tre år men haft kontakt digitalt. Kul!

    Min son med kompis kommer förbi. De har båda semester och är raslösa. Vi tar en promenad runt campingen och efter ett par timma drar de vidare. Maria ger sig ut på egen hand. En träningsrunda.

    Med dramaten i släptåg vandrar vi i den ljumna kvällen bort till Ica för proviantering. Vi fyller den hjulförsedda väskan med allsköns läckerbitar. Kött, mejeriprodukter och vätska i olika smaker. Mina ohängda sönerna kommer på grillparty i morgon. Bäst att bunkra upp.

    Det är liv och rörelse på campingen. Folk skrattar, lyssnar på musik och försöker tysta sina skällande hundar. Barn springer runt som torra skinn och har det precis så kul som man vill att barn ska ha i den åldern. Klockan 23 är det som om någon drar ut kontakten.
    Det blir knäpptyst.

    Vi blåser tapto och drar ner rullgardinen. I morgon är en annan dag!

    Med vänlig hälsning, Ade.