På första parkett ser vi lågtrycket närma sig när det sakta men säkert sveper över Kinneviken. Konturerna av Kinnekulle suddas ut av det fallande regnet. Det är en förtrollande vy.
Sigge badar. Han går sakta ut och helt sonika lägger sig i vattenbrynet. Man kan se att han njuter av det svalkande vattnet. Han nöjer sig med ett snabbt dopp för att sedan lufsa vidare med nosen tryckt mot backen.
Vi har bara en bit kvar av promenaden och förhoppningarna om att komma torrskodda till vagnen grusas på upploppet.
Regnet faller mjukt mot tälttaket under vår sena frukost. Plikten kallar. Liv längtar till stan och kompisar. Jag agerar taxi och beger mig ut på landsbygden. Mot Vedum för att hämta jäntan och leverera henne till en kompis. Vi gör ett snabbt stopp hemma för ompackning av kläder och laddning av bil.
Efter den drygt fyra timmar långa utflykten landar jag åter på campingen. Jag har provianterat och Maria bakar pizza i Omniaugnen. Man lär så länge man lever. Följ anvisningarna på paketet i första hand. Något brännskadad i kanterna men annars en kulinarisk succé. Det var inte sista gången.
Det sista jag gör innan läggdags är att kolla till gasolen i kofferten. Inget har hänt. Indikatorn visar fortfarande grönt. Nu måste flaskan snart vara tom. I morgon blir det en ny besiktning.
Det är söndag och semestern går sin gilla gång. Jag har sedan barnsben varit intresserad av radiostyrda bilar. Nu på äldre dagar införskaffades en liten nätt sak som är enkel att ha med sig. Den får plats i en vanlig ryggsäck.
Planen för dagen var att byta olja i de bakre stötdämparna och sedan bränna två batteriackar bara för att det är kul.
Arbetet går smidigt och snart är det dags för test. Då är det något fel. Typiskt. Hjulen låser sig. Misstankarna är att en sten har letat sig in i någon av diffarna eller kardanen till fyrhjulsdriften. Bara att plocka isär och kolla.
Men det får bli en annan gång. Jag rakar mig istället tänkte jag. Sagt och gjort, mitt hårbeklädda ansikte renrakas och när jag sköljer bort det sista av löddret kommer jag på varför jag odlar skägg. Jösses! Vad gjorde morsan i början av 1973? Strulade med en badboll? Jag ångrar mig direkt. Tur att det växer ut igen.
Jag lämnas ensam med Sigge. Han är en riktig lipsill när Maria är utom synhåll. Något bättre går det när vi är inne i vagnen och hon går iväg istället för tältet. Han gnyr en liten stund och lägger sig sedan. Varje litet ljud utanför får honom att lyfta på öronen. Ibland reser han sig och försöker öppnar dörren med blicken. Det går så där.
När Maria återvänder efter sin lilla promenad på kvällskvisten, tydligen saknades glass och lite annat gott, viftar Sigge glatt på svansen och hämtar ett gosedjur. Ordningen är återställd.
Vi har en Truma DuoControl CS monterad i vagnen. Jag har inte satt mig in i hur detta fungerar men nu är det dags. Det är inte mycket kvar i den ena tuben och jag vill veta vad som händer när den är slut. På något sätt ska försörjningen hoppa över till den fulla tuben när den andra är tom och någon av de gröna markeringarna ska bli röd. Spänningen är olidlig.
För ett par år sedan hade jag en batalj med campingens apparat för automatisk tömning av fekalietanken. Jag räknar mig själv som en händig typ och nederlaget jag led när maskinen spottade och fräste ut innehållet över golvet svider fortfarande.
Första gången trodde jag att felet låg hos mig. Kassetten hade mer gojs i sig än den hade när jag tryckte in den. Jag gjorde ett försök till direkt efter. Läste manualen noga flera gånger innan jag satte igång maskinen. Samma sak. Det var då själva f.. också! Aldrig mer tänkte jag då.
Igår tog grannen med mig på ett studiebesök. Med len röst övertalade han mig att följa med när det var dags för dem att tömma kassetten. Det går en rysning av obehag genom kroppen när jag ser den grå tanken med orangea detaljer. Vi hade en likadan i förra vagnen. Maskinen jobbar. Det sugs och spolas om vartannat. Ut kommer en ren kassett som är redo för fortsatt uppdrag. Det är ju genialt!
Nu står jag här ett par år senare mol allena och ska göra ytterligare ett försök. Tidpunkten är väl vald. De flesta ligger fortfarande och trynar efter gårdagens rullande av hattar. Få ögon kommer att bevittna om det blir ett fatalt misslyckande. Stärkt av gårdagens studiebesök och uppmuntrande ord från grannar drar jag igång proceduren.
”Den går hit, den går dit, den går runt en liten bit. Den startar på ett kick, det är en makalös manick”
Segerns sötma smakar himmelskt gott. Glad i hågen trippar jag mot vagnen. I handen har jag en kassett som skiner. Inga grusiga hjul och glädje i bröstet. Det är nästan så att man funderar på att göra nummer två laglig i vagnen.
Sigge är inte sugen på promenad. Redan efter några hundra meter börjar han söka sig till gräsytor för att helt sonika sätta sig ner. Eller lägga sig. Kanske rulla lite. Det blir en lång promenad tidsmässigt.
Med nosen nedfälld i backen söker Sigge något extra äckligt att rulla sig i. Det slår aldrig fel. Sniglar, döda grodor och för dagen hans nya favorit, ankskit. Stolt som en tupp och med hög svansföring trippar han vidare med bruna/gröna fläckar, väl inarbetade i pälsen. Vi är snart framme vi hundbadet. Maria tar fullt ansvar för jycken. Han tvättas ren och borstas. The dog of doom är återställd.
Mer en viftande svans som obönhörligen slår i garderobsdörren väcker Sigge, the dog of doom, oss i svinottan. Detta med att låna hund är Marias ansvarsområde så jag ligger kvar medan den tillfälliga matten vackert får stiga upp och bege sig ut så Sigge kan göra sin morgontoalett.
Jag hänger dock med på förmiddagens längre walkabout för att samla steg och kanske fotografera. Vädret är förhållandevis vackert. Vi går vår vanliga runda och innan vi passerar i höjd med villabadet måste jag akut göra en avstickare ner mot stranden.
Nöden har ingen lag och jag tänjer på stegen. Innan olyckan är framme vill jag hinna till de offentliga strandtoaletterna. Om dessa inte fanns är möjligheten stor att jag hade tvingats vattna någons rabatt bakom en rhododendronbuske.
Med ett lättat tryck spatserar jag i ensamt majestät längs den vackra stranden. Jag hälsar vänligt på ett äldre par som har slagit sig ner på en av de bänkar som står längs med stranden. De har kikare och spanar ut över innanhavet. Lite klämkäckt frågar jag om de sett någon rysk ubåt. Kanske inte världens roligaste att säga med det öppnar upp till ett leende på deras läppar.
Jag slår mig ner på en bänk lite längre bort och väntar på att Maria och Sigge ska dyka upp i fjärran. Det är en vacker plats och solen skiner på en spräcklig himmel. Utsikten är fantastisk. Semester alltså.
Efter brunchen har jag ett uppdrag att utföra. Jag ska fixa till toastrullar i spritköket. Dessa tillagas med fördel i grillen men jag har en plan.
Nu när vi har blivit med hund tänker vi göra expeditioner i närområdet. Det kommer att krävas intag av energi i form av mat, tillagat i det fria. Jag kommer äntligen att få användning av min överlevnadsutrustning.
Toastrullar, eller ”toarullar” som folk oftast läser, är väldigt simpla att göra. Formfranska, ost, tomat, bacon och valfri bbq-sås. Skär bort kanterna på brödskivorna, kavla eller platta ut skivorna. Lägg på ost och tomat och rulla ihop. Linda sedan in rullen i bacon. Pensla med valfri bbq-sås och grilla tills osten börjar rinna ut i ändarna. Coleslaw passar mycket väl till dessa små delikatesser.
Att steka dessa i Trangiaköket visade sig fungera alldeles utmärkt. Våra grannar på gatan som hann med att provsmaka innan tabberaset var fullbordat gav tummen upp. Dessa rullar blir bra att ta med på vår vandring.
Det blev ett kärt återseende när våra vänner oannonserat knackar på. De är inne i sluttampen på deras semester och försöker krama ut så mycket som möjligt av det som återstår. Då tänker de på oss och ärar med ett besök. Vilka vänner man har! Det blev glass tillsammans. Jag vräkte på med det största de har. Mums.
När lugnet har lagt sig över förläggningen och allt är undanplockat, disken diskad och fötterna insmorda, sätter vi oss i soffan. Det stojar från restaurangen, grannar dröjer sig kvar under paviljonger i den kyliga kvällen. Campingens brus vaggar mig till sömns. Jag vill inte vara på någon annan plats än just här och nu. Husvagn på en camping, det är grejer det!
