Ades World

Etikett: kronocamping

  • Campingdagbok 2021-07-30

    Det är morgon och vi vaknar upp till nyheten om att ett flertal campingar i landet har drabbats hårt av nattens regnoväder.

    Här på Kronocamping i Lidköping har vi kommit lindrigt undan. Inte från regnet men från översvämmade platser där vagnar, bilar och semestrarna har blivit totalt förstörda av vattenmassorna.
    Våra tankar är hos dem.

    Telefonen ringer. Jag känner inte igen numret. Med hjälp av telefonens smarta elektronik visar den att samtalet kommer härifrån Lidköping.
    -Vem tusan kan det vara?
    Har jag tappat något? Nä, inte mig veterligen. Jag glider ju omkring i badbyxor där min packning består av en telefon och en snusdosa. Det har jag gjort i snart två veckor. Telefonen ligger ju där och surrar irriterat. Den kan inte vara den.

    Jag plockar upp luren och svarar.

    Någon vänlig själ har tipsat den lokala pressens redaktion om min campingdagbok. De vill komma till husvagnen och göra en intervju. Wuut?

    Naturligtvis tackar jag Ja och bestämmer träff under förmiddagen.

    Maria är glad för min skull men är helst långt borta när den flygande reportern anländer. Hon drar på sig träningskläder och drar iväg som en lurvig brakskit när Per från NLT dyker upp.

    Vi har ett trevligt samtal där jag berättar om mitt skrivande, min blogg och min familj. Vi avslutar med ett fotografi.

    Tack till den som tipsade NLT. Det är alltid kul att få uppskattning.

    Vi väntar besök av vännerna Niclas och Benita med barn. Det är ett säkert kort för en garanterat trevlig stund. Vi kör vårt vanliga program för besökare. En guidad tur runt campingen. Mat eller fika, beroende på hur lång vistelsen kommer att vara. Denna gång blev det mat på restaurang Sjökanten. Mycket mätta tar vi ett varv till på campingen för att skaka ner maten. Vi måste ju ha glass också.

    De unga i sällskapet är lovade ett besök på Framnäsbadet. Det passar bra. Jag höll på att somna, sittandes vid bordet av mätthet.

    Det skvätter lite från himlen när de tillresta roar sig i den uppvärmda bassängen. Det hoppas och plaskas. Vi är faktiskt kvar till stängningsdags och blir bland de sista som lämnar stället.

    När gästerna är avvinkade slår vi oss ner i soffan. Maria kommer på den briljanta idéen om en rask promenad till Hjertbergs för att handla mat inför morgondagens middag och kanske en påse plockgodis till kvällens film.

    Filmen är slut och vi gör oss redo för kvällen. När vi släcker lampan är det för näst sista gången denna semester.

    Med vänlig hälsning, Ade och Maria.

  • Campingdagbok 2021-07-29

    Om ni har missat det så går det ett OS i Japan. Jag som gammal atlet i den ädlaste formen av idrottsgren, löpning, försöker jag naturligtvis att följa detta evenemang med stort intresse. Avsaknaden av television i lopplådan dömer mig till att nyttja mina öron, precis som på den gamla goda tiden. Familjer samlades runt den icke så lilla radioapparaten för evenemang och underhållning. Det är lite åt det hållet när jag nu spetsar mina öron för att ta till mig vad som händer där borta i Japan.

    Det går så där. Regnet smattrar ettrigt och intensivt mot taket. Det är som om jag sitter i en tom konservburk samtidigt som trummisen från Metallica kör ett trumsolo. Det är öronbedövande och jag ger upp. Jag får lyssna på reprisen när vädret tillåter och sätter mig i soffan för att titta på vad som händer i verkligheten utanför.

    Några som skiter fullständigt i vad det är för väder är barnen på campingen. De kör på som vanligt. Det trampas runt på cyklar och hyrda trampbilar. Ett gäng töser kommer skyndande och en av dem genar lite snävt i kurvan och sandalens grepp släpper hastigt på vänster fot. De fanns inget hon hade kunnat göra, olyckan är oundviklig och hon ligger raklång i lervällingen. Hennes viktigaste ägodel är iallafall räddad. Som i triumf håller hon upp sin mobiltelefon mot skyn, tar stöd med ena handen och kommer på fötter. Tjejerna går vidare som om inget hade hänt.
    Underbart!

    Vi äter en sen frukost och med tanke på vädret har vi bestämt oss för en riktigt slapp dag. Inga planer ritas upp och slumpen får vara vår ledstjärna denna vädermässigt ostabila dag.

    Mitt OS-abstinens växer och jag har en snabb förhandling med Maria. Ett abonnemang måste införskaffas nu när inte SVT sänder OS. Discovery+ är det som gäller, oavsett vad jag tycker om det. Om jag inte kan höra kan jag ju titta på det. Min dator är med och älskling, du kan kolla på serier.
    Mina argument och oöverträffade övertalningsförmåga bär frukt och snart sitter jag där och glanar in i skärmen.
    Det fungerar riktigt bra. Mellan regnskurarna.
    Jag beslutar mig för att pausa när det regnar som värst för att göra lite nytta. Det finns dagliga sysslor att utföra.

    Maria blev så häpen över den kulinariska upplevelsen igår så hon vill ha en repris idag. En promenad till affären med var sitt paraply i dramaten. Vi klarar oss från regnet och således från att fälla upp paraplyerna.

    En snabb blick mot himlen och beslutet om att steka burgarna inne fattas utan att tveka. Och tur var väl det. Regnet kommer som på beställning så fort vi ens börjar tänka matlagning.

    Vi tillåts inte några större äventyr denna dag. Vi myser in oss i vagnen och njuter av att ha möjligheten att unna oss denna lyx i tillvaron. Det är en ynnest med en egen husvagn.

    Maria, som inte har gått någon träningsrunda idag börjar bli rastlös och och följer slaviskt väderappar i telefonen. Hon tar beslutet att hon hinner med en kvällspromenad. Som den godhjärtade kvinna hon är frågar hon om jag vill följa med.
    Jag var totalt oförberedd mentalt och mitt sinne var inställt på dokumentärer om svenska OS-framgångar och proppa i mig geléhallon, dödskallar med smak av hallon/lakrits och sega kolor.
    Inte halvspringa i drygt en timma! Jag tackar vänligen men bestämt nej.

    Lite nytta gjorde jag dock medan Maria var ute och svarvade på sin figur. Jag gjorde vagnen klar för kvällen. Ni vet, det gamla vanliga. Gråvatten och färskvatten.

    Med vänlig hälsning, Ade och Maria.

  • Campingdagbok 2021-07-28

    Under ett tillfälligt avbrott i den våta typen av väderlek spricker himlen upp och vi slår upp våra små blå till ännu en ny dag i verkligheten. En slöja av dis skymmer solens allra starkaste strålar och det är perfekt för mig.
    Jag hasar mig runt med Maria på hennes morgonrunda. En vacker tur genom villaområden, parker och strandpromenader. Vackert som i en saga.

    När vi vänder och styr kosan hemåt ser Maria en snigel. Eller som den egentligen heter, Vinbergssnäcka. Den är otroligt stor och jag uppskattar, mellan tumme och pekfinger, att kroppen mäter ca 8-10 cm. Höjden på huset är säkert 4-5 cm högt!
    Den kanske har bokat plats med el/tv och vatten på campingen. Dock så har den några kilometer kvar att glida så det måste vara nästa säsong.

    Besiktningsprotokollet från den okulära inspektionen av mina försök till att täta tältets fastsydda stroppar visar på att testet föll väl ut och på alla punkter godkänt. Det är torrt som i Gobiöknen. Dock fanns det lite fukt i ena hörnet av tältet. Jag tror att det är rester ifrån gårdagen. De dunstar snart bort.

    Slutsats: Glöm aldrig vaselinet!

    Våra gäster från Kungsbacka anländer och vi möter upp på den stora parkeringen bakom Läckögrillen. Det är en nätt promenad på ca 5 minuter från vagnen. Vi får för första gången se deras lilla underverk, Agnes.

    Vi har inga andra planer för dagen förutom vissa fasta inslag i vardagen. Mat, husvagnens vätskor och naturligtvis, sist men inte minst, GLASS!
    Eftersom det kommer att bli en heldag för Emelie, Daniel och den lilla så tänder jag grillen när det börjar kurra i magen. Hamburgare står det på menyn och vädret lovar uppehåll inom de närmsta timmarna.
    Efter 20-30 minuter har jag perfekt glöd och går in för att hämta råvaran, högrevsburgare från Ica. De övriga har gått iväg till restaurangen för att köpa pommes.

    Precis när jag kommer ut för att slänga på de saftiga ”puckarna” öppnar sig himlen. Det var då själva f….!
    Emelie kommer skyndandes med barnvagnen och sladdar in på två hjul i förtältet. Hon vände klokt nog när det brakade loss. Maria och Daniel kommer en stund senare som två våta disktrasor med pommes frites.
    Jag ska till att starta upp stekpannan inne i vagnen då regnet upphör. Woohoo! Det blir grillat!
    Glöden har falnat men jag får igång det igen och snart sitter vi i förtältet och avnjuter en härlig middag tillsammans.

    Kaffe efter maten med lite kakor och bullar är inte fel. Det lägger sig som bomull runt magen.
    För att orka med en glass innan paret ska till att åka hem tar vi en promenad runt på campingen och visar upp området där vi har vårt semesterhem.

    Tiden är kommen då jag och Maria åter är ensamma och vi går in i viloläge. Eller Maria iallafall. Hon breder ut sig på sängen och jag gör de dagliga sysslorna. Maria är en fantastisk kvinna och i vardagen kommer jag otroligt lindrigt undan. Det är hon som upprätthåller ordningen. Här i vagnen förtjänar hon lite vila från de sysslorna och jag gör det så gärna. Vi kompletterar varandra och hör ihop som två träd med samma rot.

    Med vänlig hälsning, Ade och Maria.

  • Campingdagbok 2021-07-27

    Jag vaknar denna morgon och kommer på mig själv med att nynna Thomas Ledins gamla klassiker ”En dag på stranden”.
    Regnet smattrar ihärdigt mot tältduk och på husvagnstak. Det har bildats en hängande säck med regnvatten i mitten på tältet som åtgärdas i brådrappet.
    Det var nog ingen större fara, det hade nog runnit över tillslut men bättre att vara försigkommen.
    ”~Det blir en dag på stranden…….” nynnar jag vidare medan kaffevattnet kokar upp. Skulle inte tro det!

    Kaffet avnjuts i ett torrt förtält med Maria snarkandes inne i vagnen. Till min stora fasa, eller rättare sagt, irritation upptäcker jag att det droppar regnvatten från stropparna som håller mörkläggningsgardinerna uppe. Det går ju inte för sig och jag drar på mig mina flipflops för att göra en okulär besiktning av detta fenomen. Felsökningen konstaterar att det är i sömmarna där dessa stroppar är fastsydda som det kryper in vatten och orsakar detta dropp.

    Min hjärna går på högvarv och försätter mig i survivalmode. Om jag ska säga något positivt om mig själv så är jag ganska påhittig i extrema situationer. Självaste McGyver framstår som en pojkscout i jämförelse.

    Sömmarna måste tätas. Lämplig tejp? Det har jag inte. Vax av något slag? Det har jag inte. Vaselin? Japp, det har jag!
    Ut igen med den lilla vaselinburken och gnuggar in sömmen med en lite klick vaselin. Resultatet får vänta på sig, det har slutat att regna.
    Varför har jag vaselin? Jo, just för dessa tillfällen. Man vet aldrig när man behöver det men är oumbärligt när det väl behövs.

    Vi tillbringar mycket tid inne i vagnen denna dag. Jag sitter i soffan och tittar ut genom framrutan. Där sitter jag och blir lite småförbannad för att jag knappt kan se någonting. Det märks inte så mycket när vädret är torrt men nu när det regnar rinner liksom inte vattnet av. Detta måste fixas å det snaraste! Jag vill ju sitta där och spana.

    Fram med vattenslangen och en mjuk trasa. Resultatet visar sig ögonblickligen. Vattnet pärlar sig och rinner av som på en välpolerad motorhuv.
    Nöjd över resultatet fortsätter jag att tvätta av vagnen där skiten lyser som värst. Viss algbildning finns runt kofferten och på svåråtkomliga ställen på bakstammen. Lite grönsåpa i en hink och vagnen blir som ny.

    När jag ändå trampar runt vagnen gör jag mina dagliga sysslor, tömma och fylla på vätskor.

    Vi är tvingade bort till Hjertbergs för att proviantera. Vi kommer att få besök och tänkte tända grillen. Marias systerson med familj ärar oss med att åka från Kungsbacka och hit. De är nyblivna föräldrar och längtar ut.

    Maria och jag tänker inhandla lite bebiskläder till den lilla. Vi har inte haft förmånen att träffa henne än. Maria är eld och lågor bland ställningarna med tygstycken för de minsta. Jag ger upp efter 3 minuter och Maria ber mig gå ut för att vänta. ”Detta kommer att ta tid” får jag till mig med en djup och ärlig blick. Vad är det med kvinnor och barnkläder?

    Vädret gör ett uppehåll från regnet men prognosen för den obligatoriska kvällsglassen visar på att det bästa är att tidigarelägga besöket i glassbaren. Vi spatserar ner till denna härliga inrättning och bygger på kroppen med ytterligare näring inför de kalla vintermånaderna.

    Maria ger sig på en promenad men får ge upp. Det mullrar från alla håll och kanter i den mörka himlen.

    19:22 brakar det loss och himlen öppnar sig. Jag kommer precis tillbaka från latrintömningen. Vem vet, det kanske blir långvarigt och då är det bäst att vara förberedd.

    Blixtrarna avlöser varandra och det mullrar konstant. Det är ”helt” vatten som kommer från himlen och jag sitter vakt i förtältet. Jag har ett hopfällt paraply som redskap när jag tömmer säcken i taket. Den nya presenningen med överdimensionerat uppvik gör sitt. Det kommer inte in en droppe. Jag är mycket nöjd.

    Ovädret drar förbi och regnet avtar. Vi har klarat oss!
    I morgon ska vi se om mitt vaselintrick har fungerat.

    Med vänlig hälsning, Ade och Maria.