Etikett: Kabe

  • Det är nu det börjar.

    Vi har länge vandrat i ett töcken som de flesta känner till som ”vardagen”.
    Tiden verkar stå still medan omvärlden rusar fram i ett tempo som får Johan Mühleggs dopade insatser i VM 2002 att blekna.

    Det känns som en evighet sedan vi beställde en ny husvagn.
    Rykten om förseningar från fabriken börjar spridas i diverse grupper på sociala medier och en oro börjar växa i mitt bröst. Nu är det egentligen ingen ko på isen, vi har kvar vår gamla lopplåda om det skulle skita sig rejält.

    Jag fattar mod och ringer återförsäljaren. 1-2 veckors försening. Det var ju glädjande. Inget att stressa upp sig för alltså.

    Helgen för tillträde till säsongsplatsen passerar med ett par dagar och jag ringer åter för att höra hur det ligger till med den nya vagnen. Jag sätter hjärtat i halsgropen, den står på svensk mark! För ett antal timmar sedan rullade den av någon form av transportmedel i Göteborgs hamn.

    Av en ren händelse ringer campingen och undrar var vi har tagit vägen. Det känns bra att de bryr sig och jag förklarar, ”Misströsta ej, vår storartade entré dröjer ett par veckor.

    Fri-Bo i Sollebrunn ska klämma in lite lyx innan transport sker till Vänerns pärla, vårt älskade Lidköping.
    Säljaren ringer upp mig under eftermiddagen och vi bokar ett datum för utkörning av ett stycke husvagn.

    Efter fjolårets succé med två hela veckor på raken fick vi blodad tand. Vi älskar husvagnslivet och allt vad det innebär, om man plockar bort det jobbiga med att ha husvagn när man, som vi, bor i lägenhet och har den ståendes på annan ort.
    Väldigt tidskrävande för att bara åka iväg en helg.

    Säsong är nog grejen för oss. Det inbillar vi oss iallafall. Nu står det en liten elbil i garaget och en stor husvagn är snart i vår ägo.

    Spänningen är olidlig. Kontrakt är påskrivet för en säsong på favoritcampingen och vårsolen mjukar upp vinterns hårda grepp.

    Vi lämnar vår underbara Kabe 520 för en något större Knaus 650 UDF Scandinavian selection.
    Vi klämde och kände på alla Kabes modeller men hittade inte någon planlösning som passade oss. Det saknades alltid något.
    Knaus erbjuder allt. Några kompromisser men den har ändå allt som vi önskar.

    Nu är det bara ett ögonblick kvar innan jag kan fälla upp solstolen, luta mig tillbaka och kolla på folk. Så som man gör på en camping.

    Ja just det, vi har ett förtält att montera också! Ghaa!!!

    I väntans tider.
  • Campingdagbok färdig för nedladdning!

    Nu är PDF-filen äntligen klar! Det tar sin lilla tid att få det som jag vill.

    Mycket nöje!

    https://www.icloud.com/iclouddrive/0UHv-VGqC34-M23yawA4nEdkw#Campingdagbok_2021

  • Campingdagbok 2021-08-01

    Vädrets makter spelar på vår planhalva denna morgon. Solen strålar smeker tältduken torr och förväntningarna om att kunna packa ner ett förtält i ett icke fuktigt tillstånd ser ut att införlivas. För att skynda på processen hjälper jag till med en liten värmefläkt. Man kan riktigt se hur de små demoniska ansamlingarna av rester från dåligt väder krymper och snart är ett minne blott.

    Den sista frukosten avnjuts innan förläggningen bryts. Det är totalt åtta pinnar i olika storlekar som håller upp tältet. Inget att lipa över. Jag rör mig som en oljad hankatt och några minuter senare är tältet nertryckt i förvaringspåsen.

    Maria jobbar som en furie inne i vagnen. Bolster, pynt och andra lösa föremål packas ner. Det sista jag gör att dra ut livsnerven som har försett oss och vagnen med värme och ljus de senaste två veckorna.

    Kabeln rullas ihop och läggs i kofferten.

    Maria vill inte gå in i receptionen och checka ut själv. Hon vill att jag ska följa med och skämmas.
    Jag erkänner, jag har slarvat bort ett blippkort. Det är inte det första som försvunnit under denna vistelse. Vi gjorde ett försök med eget kort till Liv.
    Det höll ett par timmar.

    Jag bannade tösen för detta men står nu alltså själv med mössan i hand och blicken i golvet.

    Resan hemåt går fint och tröskan som enträget vägrade att köra åt sidan norr om Grästorp skapade en kilometerlång kö och färden tog lite längre tid än vanligt.

    Nu ska allt packas upp och läggas på plats.

    Jag och familjen vill tacka alla för glada tillrop och kommentarer.
    Tack för den här resan och på återseende.

    Jag hojtar till när Campingdagboken finns för nedladdning i sin helhet.

    Med vänlig hälsning, Ade med familj.

  • Campingdagbok 2021-07-31

    Det är av någon outgrundlig anledning uppehåll i de senaste dagarnas himmelska vattenkaskader när jag tittar ut i förtältet.
    Ta mig tusan, det är ju nästan helt torrt!
    Perfekt!
    Efter morgonsysslorna river vi ner det fortare än kokt sparris.

    Idag var jag mentalt förberedd på att hänga med Maria på hennes morgonrunda. Min annars så smäckra lekamen har blivit hårt ansatt denna semester. ”Rund är också en form” tänker jag när träningsskorna knyts.

    Vårt samtal kommer under sista etappen på rundan in på min nyvunna kärlek till caféer.
    Detta är inget som jag i mina yngre dagar fattade tycke för.
    Jag ville på krogen.
    Att dricka te och prata känslor i någon obskyr källare var för vilsna själar och studenter.

    Det är ju tur att man kan ändra sig.
    Idag uppskattar jag en krämig latte och någon delikat bakelse på ett fik eller kondis.

    -Du kan ju dricka vatten och äta frukt någon gång också.

    Min dagdröm om läckerheter som dammsugare, chokladbollar och favoriten, budapestbakelse imploderar och försvinner lika fort som skatteåterbäringen.

    Visst älskling, nästa gång vi är på ett fik ska jag beställa in ett glas stilla vatten och ett knäckebröd. Det blir kanon!

    Efter en stadig frukost kollar jag växelvis på OS och Formel 1. Jag ser när gossarna Daniel och Simon tar medalj av ädel valör.

    Det relativt vackra vädret gör att vi väntar med förtältet. Vi duschar, tänder grillen och slappar.

    Enligt prognosen ska det vara grått men uppehåll. Det som slår ihärdigt mot det torra förtältet kan inte vara regn. Det måste vara enormt hög luftfuktighet.

    Idén om att få ner tältet under denna dag i torrt skick går om intet. Vi skjuter på det till morgondagen och tar en sista glass i glassbaren.

    När eftertexterna rullar på skärmen och det sista godiset är uppätet knyter vi oss.
    I morgon ska vi bryta förläggningen och rulla hemåt.

    Med vänlig hälsning, Ade och Maria.