Ades World

Blogg

  • Winter is coming.

    Efter att ha tillbringat fullständigt oacceptabelt många timmar i soffan är vi, Maria och jag äntligen framme. Alla tidigare säsonger av Games of Thrones är nu i färskt minne och säsong 8 är påbörjad.

    Det är rafflande. Slutet är nära.

    En rädsla av tomhet gror någonstans i sinnet. En tomhet som växer sig starkare ju fler avsnitt vi bockar av. Vad händer sen när allt är slut?

    Stunder av gemenskap. Glass och ostbågar. Pauser för att göra notiser om släktskap i ett linjerat litet skrivblock. Targaryen har fuckat upp det rejält kan man säga.

    Samtal och neddragna persienner. Önskningar om att klockan ska ringa läggdags för dottern. Tid tillsammans.

    Nu snart, någon gång i Maj sänds det sista avsnittet av GoT och vi återgår till vardagen igen. På ett sätt är det skönt. Mer tid till annat.

    Egentligen är det inte mycket som kommer ändras. Bara vårt gemensamma fokus. Annars är vi precis som vanligt, Maria och jag.

    The end is near.

  • 42 Adetoft stämplar ut.

    Livet tar ibland oväntade vändningar. När man tror att resan har nått sitt slut så kommer ännu ett vägskäl och beslut måste fattas. Precis ett sådant val stod jag inför för ganska exakt en månad sedan.

    Mitt jobb som formsnickare på Örs Cementgjuteri kunde inte vara bättre. Jag grejade i min lilla hörna med formar, lådor och speciella ursparningar. Jag hade förtroende att sköta ett upplägg som passade mig. Ibland kom någon kollega för en specialbeställning eller bara för att snacka lite skit. Det senare är lite av min specialitet.

    Om inte det där vägskälet hade dykt upp så hade jag stått kvar där i hörnet bland sågar, borrmaskiner och ritningar till pensionen.

    Stigen som jag valde går i en helt annan riktning. Lastbilar. 600 meter hemifrån. Det är lite skillnad från de 52 kilometerna enkel väg som jag hade till gjuteriet.

    Men som sagt, jag hade aldrig letat upp ett nytt jobb om inte detta kommit till mig. I morgon måndag är det jag som tar mig en liten promenix till mitt nya jobb.

    Mvh Ade

  • Spritlotteriet.

    Spritlotteriet.

    Jag fäller ihop tumstocken och trycker ner den i bältet. Magen kurrar och matlådan som morsan fixade i morse står i värmeskåpet. Tanken på hennes köttfärssås och makaroner får det att vattnas i munnen.

    Gerhard ropar och jag knäpper av mig snickarbältet och sällar mig till skaran av kollegor som drar sig mot byssjorna.

    Stämningen är hög. Alla vet vad som väntar. Vinnaren av veckans spritlotteri ska koras.

    Under frukostrasten skickades en ring med lotter runt. Jag minns inte vad dessa lotter kostade, det är ju snart 30 år sedan, men som den fattiga 17-åring jag var så köpte jag bara en lott. Många köpte fem eller fler lotter. Faan. Ska ”Kaggen” vinna första pris denna veckan också, eller är det den där jävla surkuken ”Roffe” som drar hem storvinsten?

    Första pris är en hel sjuttifemma. Den hade ju inte suttit helt fel till helgen. Oddsen är ju inte på min sida. En enda liten jävla lott som troligtvis är den största nitlotten som finns.

    Sören tar till orda. ”-Gubbar, det är dags!”

    Tystnaden lägger sig i den överfulla byggboden. Platschefen har tittat in. Han är den största snusaren jag känner. En snusdosa räcker till fyra prillor. Fattar ni? Fyra prillor! Grävmaskinisten som alltid har jeans och finskor på sig har också köpt några lotter. Alla på bygget vill vinna.

    Sören stoppar ner handen i en bygghjälm. ”-Tredje pris går till nummer 39.”

    Faan! Det är en elektriker från byssjan bredvid som kammar hem 6 st 50cl starköl. ”Hehe, det räcker ju iallafall på hemvägen,” skrockar han med snuset hängandes över framtänderna. Jävla tönt tänker jag.

    ”-Andra pris går till nummer 16!

    Skit också! En kvarting och 6 st starköl går till kranföraren. En liten torr gubbe som med all säkerhet kommer att sälja sin vinst till den som betalar mest. Fan att jag inte har cash!

    ”-Första pris, denna fina flaska Absolut vodka går till nummer……….

    Sören rör runt i hjälmen med sina stora händer efter en lott. Hans blick stryker runt bland förväntansfulla arbetare. Han har det där jävla flinet på läpparna. ”-Kom igen nu för faan Sören!” ropar Berra. Rasten är över!

    Första pris går till nummer 7!

    Men vad i helv….. Det är ju jag! Hallå! Det är jag! Jag har vunnit en stor fet flaska sprit!

    Applåder! Grattis Valpen! Jag får ryggdunkningar och glada tillrop.

    Dragningen är över och alla drar iväg ut till sina respektive arbetsplatser. Sören kommer fram till mig. Han har svårt att få ur sig det som vilar på tungan. Jag har mina aningar. Jag förstår att det sätter hans moraliska kompass ur spel. Jag är inte myndig och jag får absolut inte gå på Systemet och köpa sprit. Jag ser i mina tankar hur högvinsten byts till en stor cola och en chipspåse.

    Det var den helgen det.

    -Du Freddan, Jag kan inte ge dig en hel sjuttifemma. Tänk om det skulle hända något med dig. Då skulle jag få skit.

    -Jag fattar, sa jag. Det gör inget.

    -Du får en kvarting och fyra öl istället.

    -Ehh va? Okej……tack, sa jag och sken upp.

    Klockan slog fyra. Det var dags att åka hem. Med lätta steg och ett härligt klirrande från ryggsäcken när matlådan i rostfritt stål slog mot spritflaskan promenerade jag genom Partille centrum bort till busshållplatsen. Vilken jävla eftermiddag! Nu måste jag hem och gömma skiten för morsan och ringa PW!

    Mvh Ade!

  • Mulle Meck!

    När man bor tillsammans i en och samma bostad under barnens uppväxt är det ofrånkomligt att saker och ting sjangserar. Kök, badrum och dörrhandtag är utsatta för en omild behandling av dessa “vår framtid”.

    Kidsen har sina perioder där de nyttjar saker mer än vad de gör under andra.

    Ta till exempel när de precis har växt till sig och kan, med strumpa på ena foten, dreglande mun och balanserades på ena stortån, nå trycket (dörrhandtag på fackspråk) till alla innerdörrar. Det hängs, öppnas och kläms till förbannelse. Tryckena hänger som “på en gammel”. Slappa, trötta och man vet inte om man kommer ut om man låser in sig på “muggen” för att få en paus i vardagen.

    En annan period är kylskåpsperioden. Den infaller under sena tonår och jag tror att det drabbar killar mer än tjejer. Hens vet jag inget om men antar att det handlar om vad som hänger mellan benen.

    Det serveras en härlig middag och alla äter sig proppmätta. Tonåringen gör tabberas. Lik förbannat hör man kylskåpet öppnas en halvtimma senare. Han är sugen på något. Först när jag börjar få frostskador på tårna ute i vardagsrummet stängs dörren till kylskåpet. Hyllorna har noga inspekterats alldeles för länge. Han hittade ingenting då men av någon anledning tror den svajiga och gängliga pojkvaskern att status i kylen har ändrats en timma senare. Samma procedur som förut. Öppna dörren, inspektera för länge och stäng. Detta upprepas så ofta att kompressorn till kylen går oavbrutet.

    Det promenerar mig på nerven!

    Den största kranmarodören har lyckligtvis flyttat hemifrån. Jag vet inte vad det var med honom och vattenkranar. Han ser nog dessa som någon form av styrkeprov. Det ska vridas om så hårt att packningen kläms ut under diskbänken. Jag vet inte hur många av dessa jag har bytt genom åren. Det är ett antal kan jag säga. Nu var det dags igen. Lyckligtvis är det den gamla sorten och en halvmånads chimpans klarar av att byta. Värre blir det om vi byter till en engreppsblandare. Tror jag.IMG_20190320_110049-COLLAGENär jag ändå var i farten så gav jag tvättmaskinen en översyn. Den är också till åren kommen och firar väl 10 år i år. Luckan krånglade och ville inte alltid stänga sig. När jag efter ett samtal med min trolovade fick order om att starta maskinen så ficka jag inte stängt luckan alls. Den vägrade. Jag märkte då att haken i luckan, som ska låsa fast den i stängt läge satt alldeles löst. Fan…….

    Fram med lite verktyg och några minuter senare var det löst. En sprint hade ålat upp sig under år av användande och helt sonika hoppat ur sitt läge. Det var bara att pilla i den igen så var mekanismen som ny.

    Nu ligger jag på plussidan och kan ta det lite “launa” i helgen. Härligt!