Mer en viftande svans som obönhörligen slår i garderobsdörren väcker Sigge, the dog of doom, oss i svinottan. Detta med att låna hund är Marias ansvarsområde så jag ligger kvar medan den tillfälliga matten vackert får stiga upp och bege sig ut så Sigge kan göra sin morgontoalett.
Jag hänger dock med på förmiddagens längre walkabout för att samla steg och kanske fotografera. Vädret är förhållandevis vackert. Vi går vår vanliga runda och innan vi passerar i höjd med villabadet måste jag akut göra en avstickare ner mot stranden.
Nöden har ingen lag och jag tänjer på stegen. Innan olyckan är framme vill jag hinna till de offentliga strandtoaletterna. Om dessa inte fanns är möjligheten stor att jag hade tvingats vattna någons rabatt bakom en rhododendronbuske.
Med ett lättat tryck spatserar jag i ensamt majestät längs den vackra stranden. Jag hälsar vänligt på ett äldre par som har slagit sig ner på en av de bänkar som står längs med stranden. De har kikare och spanar ut över innanhavet. Lite klämkäckt frågar jag om de sett någon rysk ubåt. Kanske inte världens roligaste att säga med det öppnar upp till ett leende på deras läppar.
Jag slår mig ner på en bänk lite längre bort och väntar på att Maria och Sigge ska dyka upp i fjärran. Det är en vacker plats och solen skiner på en spräcklig himmel. Utsikten är fantastisk. Semester alltså.
Efter brunchen har jag ett uppdrag att utföra. Jag ska fixa till toastrullar i spritköket. Dessa tillagas med fördel i grillen men jag har en plan.
Nu när vi har blivit med hund tänker vi göra expeditioner i närområdet. Det kommer att krävas intag av energi i form av mat, tillagat i det fria. Jag kommer äntligen att få användning av min överlevnadsutrustning.
Toastrullar, eller ”toarullar” som folk oftast läser, är väldigt simpla att göra.
Formfranska, ost, tomat, bacon och valfri bbq-sås.
Skär bort kanterna på brödskivorna, kavla eller platta ut skivorna. Lägg på ost och tomat och rulla ihop. Linda sedan in rullen i bacon.
Pensla med valfri bbq-sås och grilla tills osten börjar rinna ut i ändarna. Coleslaw passar mycket väl till dessa små delikatesser.
Att steka dessa i Trangiaköket visade sig fungera alldeles utmärkt. Våra grannar på gatan som hann med att provsmaka innan tabberaset var fullbordat gav tummen upp.
Dessa rullar blir bra att ta med på vår vandring.
Det blev ett kärt återseende när våra vänner oannonserat knackar på. De är inne i sluttampen på deras semester och försöker krama ut så mycket som möjligt av det som återstår. Då tänker de på oss och ärar med ett besök. Vilka vänner man har! Det blev glass tillsammans. Jag vräkte på med det största de har. Mums.
När lugnet har lagt sig över förläggningen och allt är undanplockat, disken diskad och fötterna insmorda, sätter vi oss i soffan. Det stojar från restaurangen, grannar dröjer sig kvar under paviljonger i den kyliga kvällen. Campingens brus vaggar mig till sömns. Jag vill inte vara på någon annan plats än just här och nu. Husvagn på en camping, det är grejer det!
Jättefin bild och du din blogg är verkligen bra och rolig att läsa..det är bara jag som är dålig på att gå runt att skriva.. hoppas i alla fall att ni får en riktigt fin helg nu..👍🤗🌞
Tack! Du är välkommen!
Bilder menade jag förstås..👍😁