Ades World

Kategori: Husvagn

  • Objudna gäster.

    Objudna gäster.

    För många på campingen började onsdagen i moll.

    Objudna gäster har under nattens mörkaste timmar skurit upp ett antal tält och tagit med sig tillhörigheter. Det mesta kom tydligen tillrätta men förtälten står med lappade fönster. Chockade och arga campingvänner ska nu försöka komma över den där obehagliga känslan när någon har gjort intrång i den privata sfären. Mycket otrevligt.

    Livet och semestern går dock vidare med trevligare göromål. Utflykt till Hindens rev. Min dotter, 11 år och inne i någon form av förpubertet tyckte naturligtvis det var ”astråkigt”. Men som familj håller vi ihop och livet är inte alltid 100% rättvist.

    För första gången står vi på en plats med eget vatten. Varför har vi inte gjort det förut? Somliga i familjen är som björkar om våren. De dränerar vattentanken fortare än kokt sparris och jag springer i skytteltrafik med vattenkanna och gråvatten.

    En slang ska därför inhandlas för att på ett bekvämt sätt tillfredsställa damernas vattenbehov.

    Idag får vi besök. Den äldre generationen luftar det gråa håret och hänger med till en hantverksby i närheten. Även den utflugna yngre generationen kommer. Min son med regering.

    Ett riktigt släktkalas i förtältet!

  • Lugnet efter stormen

    Lugnet efter stormen

    Gårdagens syndaflod drog vidare när eftermiddagen fortfarande låg i sin linda. Solen orkade inte riktigt tränga genom den lågt hängande gråa himlen.

    Kvicksilvret visade låga 14 grader och det är stor kontrast mot värmeböljan som har hållit oss varma, väldigt varma.

    Somliga i truppen fryser tydligen ihjäl om de tar ett steg utanför vagnens fyra väggar. Andra njuter. Jag till exempel.

    Om temperaturen stiger, över 25 grader, så får jag problem.

    En förvandling från normal, medelålders man med chipstuttar, glatt humör och lite kulmage, till en våt disktrasa.

    Jag vaknar mitt i natten, dyngsur. Speciellt om huvudet. Det känns som om jag har kalufsen i gasolugnen med en stickad ullmössa på skallen. Det fullkomligt rinner. Igår var det inga problem och som sagt, jag njöt.

    Det fick bli en dag i vagnen. Syndafloden drog sig tillbaka som en skamsen hund och vi kunde så småningom återvända till förtältet.

    Senare på kvällen blev det en promenix med goda campinggrannar in till staden och förtäring på lokal restaurang.

    Det hela avslutades med glass och annat av den kalla sorten.

    Det är ju en dag i morgon oxå!

    

  • Vänern 2.0

    Vänern 2.0

    Vaknade med ett ryck. Va i hela helv……..!?

    Nu står 30-40 ungar och skjuter med soft airguns på husvagnen!

    Det är ju helt orimligt tänker jag när sinnet vaknar till liv och det nyvakna kaoset lägger sig till ro.

    Det regnar. Fullkomligt öser ner. Min dotter sover i alkoven ute i förtältet. Hon är naturligtvis klarvaken.

    Klockan är inte mer än några minuter över 5 på morgonen och förtältet håller på att flyta iväg.

    Allt ”lösöre” plockas upp och räddas undan den störtflod som väller in.

    Vi sitter en stund med uppdragna ben och lyssnar på vinden och regnet som drar och sliter i den tunna tältduken. Jag fäller ner ryggstödet på dotterns stol och sveper in henne i en filt. Hon blundar men kommer inte till ro.

    -Det finns en plats ledig inne i vagnen, viskar jag.

    Hon smiter in och bäddar ner sig bredvid Maria.

    Det dröjer inte länge innan hon sover.

    Själv sitter jag och tittar ut på det tilltagande regnet. Måste hämta vatten. Våra frukostägg kan vi inte att vara utan. Det bär mig emot. Det har bildats Vänern2.0 runt vattenkranen.

    Äh! Jag sitter kvar en liten stund. Det är ju ändå semester.

  • En skruv lös!

    En skruv lös!

    Redan innan resan till Ulricehamn märkte jag att något inte stod rätt till. Vagnen hängde på stödbenen lika hårt som en kommunalarbetare hänger på skyffeln. Är det lite av vinterluften som har tröttnat på den stigande värmen i däcket och letat sig ut? Nåväl, det är väl naturligt att trycket sjunker efter en lång vinter, tänkte jag.

    Däcken pumpades. 4,5 kilo i vardera sula och vi rullade till midsommarfirandet i Ulricehamn. Efter mycket stoj och stim i dagarna tre var det åter dags att veva upp stödbenen och dra oss hemåt. 

    Jag minns att jag skrev ett inlägg om hur orolig jag var när vi låg ute på vägarna med Kabelina på kroken. Kan det ha varit en omedveten oro för det där däcket? 

    När vi rullade ut från campingen hade trycket i däcket gått ner markant. Tusan också. Macken nästa för att pumpa däcket och vidare transport mot mer kända trakter. Vagnen ställdes undan i väntan på nästa tur. Denna gången vevade jag bara ner bakre stödbenet på andra sidan av det misstänkta däcket ifall det blir total punka. Kanske inte behövs men ett stödben är väl precis vad det heter, Stödben.

    Nu när semestern tar sin början och vi tänker göra vägarna osäkra i vårt avlånga land så gnagde det där med däcket i mig. Jag lättade hjärtat för mina kollegor och de sjöng nästan i kör, ”Hämta lopplådan så ska vi kolla!”

    Jag jobbar som lagerman på en lastbilsverkstad. Det finns även en tillhörande personbils/däckverkstad i koncernen. De ligger i samma hus.

    Sagt och gjort, husvagnen rullades in i verkstaden, hjulet monterades av och där satt den lille jäkeln. En skruv rätt in i däcket. Inte konstigt att det pyser ut luft!

    Grabbarna i verkstaden tog tag i saken direkt. Det hela var fixat på mindre än 20 minuter. Däcket är som nytt och håller trycket.

    Jag är otroligt lättad. En sak mindre att tänka på när vi rullar mot Hälsingland på tisdag.

    Jag önskar er alla en härlig semester!