Ades World

Kategori: Campingdagbok

  • Campingdagbok 2021-07-21

    Jag vaknar efter en orolig natt. Den där vattenläckan surrar i mitt huvud som en myggsvärm i nedre Dalälven.

    Det är dags att plocka fram verktygslådan och göra en okulär besiktning från utsidan.
    Luckan till kassetten öppnas i arla morgonstund. Grannar snarkar fortfarande efter den sena gårdagen.
    Jag ser direkt var vattnet kommer ifrån. Alla håligheter i det snövita utrymmet där exkrementerna hamnar för vidare transport till sin sista vila är vattenfyllda.

    Ett antal urvridna disktrasor senare är det torrt som strupen på en kamel.

    Jag lossar på två skruvar och böjer ut slangen. Med ett stadigt grepp släpper jag på kopplingen. Vattnet flödar och jag vrider åt igen. Hårt och bestämt. Det slutar att droppa.
    Vad det verkar har jag med mitt skarpa sinne och starka händer lyckats utföra min första reparation på egen hand.
    Förresten, det stämmer inte. Jag har gjort en ny skiva under den främre dynan i soffan. Den höll inte för en tonårsstjärt och förstärkningsregeln släppte med ett brak för något år sedan.

    Jag andas in den friska morgonluften och spänner ut bröstet. Stolt som en tupp, bred över axlarna, vaggar jag in i vagnen.

    -Älskling, det är fixat.

    Vi frukost blir jag hånad för min solbränna av kvinnfolket.
    Från örat och längs tinningen löper en blek rand, orsakad av mina glasögon. Det ser tydligen väldigt roligt ut. Tydligen blir det ännu roligare när jag frågar vad damerna har för förslag på åtgärder. De tittar på varandra och fnissar. Det kommer inget vettigt ur deras munnar så frukosten fortsätter.

    Husvagnssvensson fick sig ett besök. Reservdel införskaffades ifall min lagning inte skulle hålla måttet. Biltema har mycket kul och där gjorde vi även ett depåstopp och käkade körv.
    Ica för att toppa upp förråden och naturligtvis ska tjejerna in i klädaffärer.

    Jag strosar runt i detta lilla köpcenter i min ensamhet och stannar utanför Dressman. De har mycket snyggt och även kläder på realisation. Min manliga fåfänga tar över och jag kliver in, klädd i badbyxa, flipflops och t-shirt. Jag finner snabbt en utstyrsel som passar min personlighet. Kortbyxa med matchande linneskjorta. Perfekt!
    Det tar vi sa polisen.

    Vi tillbringar tid tillsammans med våra vänner som anlände igår. Barnen badar och fruarna tar en rask promenad längs vänerkusten.

    Männen, jag och Micke tar en sväng till baren för en vätskepaus. Semester i sin allra ädlaste form.

    Familjerna strålar samman och i gemensam tropp marscherar vi mot glassbaren. Jag beställer en alldeles för stor marängsviss med kolasås. Jag får min vas först av alla men sitter kvar sist med hälften kvar. Jag är ingen stor glassätare men kämpar på.

    Kvällen avslutades med en promenad runt campingen. Musiken från restaurangens trubadurer ekar mellan vagnar och stugor. Det är en härlig kväll.

    Med vänlig hälsning, Ade med familj.

  • Campingdagbok 2021-07-20

    Efter en god natts sömn vaknar jag, som alltid, av att hungern gör sig påmind. Det är synd att inte pizzerian har öppet innan 07:00. En kebabpizza hade suttit som en smäck!

    Laktosfri keso får duga. Det stillar skriet från magen för stunden.
    Som campare kan man inte enbart hänge sig åt soldyrkan och glassätande. Det finns vissa sysslor som måste göras om man vill hålla sig på god fot med damerna i sällskapet.
    Tömma gråvatten, fylla på färskvatten och kanske viktigast av allt, hålla sig undan tills dess att de vaknar ur sin skönhetssömn. Jag tassar ut i förtältet med min kesoburk och skriver lite innan jag börjar med slamra med luckor och kassetter.

    Klockan ringer och det är dags för Maria att vakna. Tycker ändå att det är härligt att man behöver ställa klockan för att inte sova bort hela dagen. Men sådan är hon, kvinnan i mitt liv och hon som gör mig hel.

    En morgonpromenad i det idag lite svalare vädret. Underbart! Vi går där tillsammans och pratar om allt och inget. Vi beundras över hur fint det är i Lidköping och att vi nog har hittat vår pärla.
    Vi närmar oss husvagnen och dess vackra fasad uppenbarar sig framför våra ögon.
    Det är en efterlängtad syn. Jag är trött efter en dryg timmes promenad i rask takt. Jag ser solstolen framför förtältet. I min lilla hjärna snurrar endast en liten tanke. Mitt akterkastell, djupt monterat med nedfällt ryggstöd.

    Med en enda liten mening rycker Maria bort hela min själ.

    ”-Vi måste köpa bröd till middagen” säger Maria. ”-Ska vi fortsätta promenaden bort till Ica?”

    Jag ser mitt liv passera förbi och drömmen om en avslappnad förmiddag verkar gå om intet.

    -Nej Maria! Jag tänker inte gå en meter till! Vi har semester och solen har precis gått upp. Middag ska vi käka i eftermiddag. Vi hinner nog bort till affären under dagen ska du se.

    Min reaktion kommer plötsligt och jag bannar mig själv. Nu förstår jag att det är mig hon är lik. Liv alltså. Inte sin mamma som jag gärna vill påskina när tösen får ett frispel.

    Som en bortskämd unge får jag min vilja igenom.

    Jag skriver lite och slappar. Det är 25 grader inne i vagnen och 21 grader ute i det fria. Vinden är svalkande.
    Maria fryser och kryper ner under bolstret med tröja och mjukisbyxor. Själv glider jag omkring med bar överkropp och tycker att livet är underbart! Vi är alla olika.

    Mina två bastarder kommer åter på besök. Det har väl ingen mat hemma så det är värt att åka bil i 40 minuter för att få sig ett skrovmål. Att hungern var den avgörande faktorn märks på den yngre av de två. Det första han gör är att käka frukost. Klockan är 12.

    Gossarna gör en heldag och stannar över middag. Grillat står på menyn. En rätt som svärmor brukade tillaga på campingen när Maria var liten och sprang runt i bara mässingen. Kotlett med upphottad kinamix och en valfri dressing. Utsökt!
    Vi hann med glass och milkshake I glassbaren innan det var dags för gossarna att dra sig hemåt.

    Vi kvitterade ut ett extra blippkort till Liv. Hon är ju i den åldern när det ska duschas i tid och otid. Det var lika bra att hon får ett eget kort.
    Det höll sig i ett par timmar sedan var det borta. Som den dryga pubertala tonåring hon är svarade hon nonchalant ”-Det löser sig.”
    Vem får lösa det? Jo, min plånbok. Det kommer att bli avdrag på månadspengen. Eller straffarbete. Diska eller i värsta fall, tömma latrinen.

    Maria halvspringer sin andra runda för dagen. Jag underhåller våra goda vänner Ida och Micke som anlände tidig eftermiddag med sin nya vagn.
    Vi sitter och småpratar till sen kväll och klockan börjar dra sina sista andetag för dagen. Vi gör kväll och det sista jag gör är att slänga ett getöga inne på dass. Vi har en liten vattenansamling i ena hörnet. Jag har sett detta under dagen och har hela tiden trott att det är Liv som plaskat lite väl mycket när masken ska tvättas bort innan läggdags. Nu kollar vi lite mer noggrant och ser att det kommer från hörnet vid toaletten.

    Skit!

    Det är svart som en sotarröv ute och vattenläckan får bli morgondagens bekymmer.

    Med vänlig hälsning, Ade med bihang.

  • Campingdagbok 2021-07-19

    Med rosor på kinden och solsken i blick kliver vi upp denna ljuvliga sommarmorgon. Hela familjen har längtat sedan vi lämnade in Kabelina på vinterförvaringen i fjol höstas.
    Det är en längtan som först känns som en önskan. En önskan om att få åka iväg.
    Ju längre tiden går och avresan närmar sig övergår önskningen till längtan. Det kommer verkligen att ske. Det är inte längre en önskan. Det är en sanning och längtan tar vid.
    Flummigt? Ja jag vet. Men vackert.

    Maria har som vanligt stora problem med sin packning. Berget av persedlar växer sig stort och starkt. Det märks att vi ska vara borta länge den här gången. En halv semester ska tillbringas på vår pärla Kronocamping i Lidköping.

    Jag har samma väska som jag alltid har. Den är bara lite tjockare över midjan så att säga. Liv har sin ryggsäck och någon påse med allsköns saker som kan komma till användning.

    Maria sitter på sängkanten och lider svåra kval. Hon har svåra och tunga beslut att fatta. Det verkar som om hon har kommit till insikt. Vi ska ju faktiskt inte flytta till husvagnen. Vi ska vara borta i två veckor med en snabb hemresa för att tvätta.

    Det råder ett lugn i min annars så vilda kropp. ”Vi har hela dagen på oss” är ett mantra som upprepas i mitt huvud. Det får ta den tid det tar. Inga tider att passa och det är ju semester!

    Den stora skylten tornar upp sig i fjärran. Vi är nära nu!
    Kön till incheckningen är inte allt för lång och Maria smiter in till receptionen. Lagom till att jag kör fram mot bommen kommer Maria studsandes, glad i hågen med blippkorten.

    Att slå läger och resa förläggningen är inget som jag tänker på längre. Solen skiner och det är inte groteskt varmt. Jag och Maria jobbar bra ihop. Vi är lika väloljade som ett rapsfält i Skåne. Koppla el, fylla på vatten och vattentaxin från biltema för gråvattnet etableras. Den obligatoriska välkomstmaten äts. En sommarfräsch pastasallad som var förberedd hemma innan vi åkte. Underbart!

    Liv är ännu mer tonåring i år och hur detta utvecklar sig ska bli intressant. Man kan säga att jag som förälder är otroligt ”cringe” i min blotta uppenbarelse. ”Pinsam sa Bill. Pinsamt Bull.”
    Man vet inte vilket humör hon är på. Det ändrar sig liksom från sekund till sekund. Hon har iallafall slagit följe med en kompis som brukar vara här på somrarna. De har inte setts på tre år men haft kontakt digitalt. Kul!

    Min son med kompis kommer förbi. De har båda semester och är raslösa. Vi tar en promenad runt campingen och efter ett par timma drar de vidare. Maria ger sig ut på egen hand. En träningsrunda.

    Med dramaten i släptåg vandrar vi i den ljumna kvällen bort till Ica för proviantering. Vi fyller den hjulförsedda väskan med allsköns läckerbitar. Kött, mejeriprodukter och vätska i olika smaker. Mina ohängda sönerna kommer på grillparty i morgon. Bäst att bunkra upp.

    Det är liv och rörelse på campingen. Folk skrattar, lyssnar på musik och försöker tysta sina skällande hundar. Barn springer runt som torra skinn och har det precis så kul som man vill att barn ska ha i den åldern. Klockan 23 är det som om någon drar ut kontakten.
    Det blir knäpptyst.

    Vi blåser tapto och drar ner rullgardinen. I morgon är en annan dag!

    Med vänlig hälsning, Ade.

  • 2021-05-19 Campingdagbok

    Dagarna går. Veckan rullar på fortare än kokt sparris. Det är ”kortvecka”. På torsdagen stänger Sverige för att Christer flög till himmelen. Fredag klämmer vi till med kompledigt. Kanske kommer det ett telefonsamtal från verkstaden med glädjande besked. Om så är fallet är jag beredd.

    Det är tyst som i graven. Mobilen envisas med att inte ge ifrån sig ett enda pip. Jag funderar inte så mycket på det. Jag vet att vår kära vagn är i goda händer och kommer att bli klar i sinom tid.

    Känslan är att helgen tar slut redan innan den börjar. Det skiter till så sitter man där, söndag kväll, och undrar vad det var som hände. Maria jobbade helg och under lördagen hade jag fullt upp med att inte göra någonting. Jag blev inte riktigt klar och var tvungen att fortsätta under söndagen.

    Om vi inte hör något innan tisdagen lider mot sitt slut så är det jag som ringer och frågar hur det går. Vi var lovade ett prisförslag om det skulle braka käpprätt åt skogen.

    Tisdagen kommer lunkandes. Det är den absolut tråkigaste dagen i veckan. Man har tömt allt av vad konversationer heter om helgens bravader under måndagen och det är väldigt långt kvar till fredag. Japp, den absolut tråkigaste veckodagen. Något som piggar upp är att det är padelmatch efter jobbet. Ja! Jag har börjat med denna låtsassport. Men för oss, lätt överviktiga, medelålders män som inte klarar av tennis och tycker att squash är alldeles för jobbigt är padel perfekt.

    Jag är precis mitt uppe i en rusning mot nät när min smarta klocka vibrerar på armen. Distraktionen gör att jag slår ett stort hål i luften när jag missar en annars perfekt upplagd smash. Det måste ha varit verkstaden! 

    Väl hemma ringer jag upp. För sent. Det är stängt och igenbommat för kvällen. Det får bli en uppgift för morgondagen att ta reda på vagnens status.

    Jag smyger runt på lagret när telefonen ringer. ”-Brandt Lastvagnar, ni talar med Fredrik” säger jag med min vänligaste röst. ”-Er husvagn är klar nu.” säger rösten i andra änden. 

    Vi har ett mycket trevligt samtal och mannen från verkstaden förklarar vad som är gjort. Det var inte så mycket som behövdes fixas. Lite smörja här, justera och spänna där. Han berömde även lilla Kabelina. Fantastiskt att det fortfarande luktar nytt i den, trots att den är inne på sitt femte år.

    Jag ler. Det är tur att jag har öron, annars hade mungiporna mötts bak i nacken på mig.

    Jag lovar att komma redan under eftermiddagen för att hämta vagnen. Den står lite dumt till på gårdsplanen.

    Maria jobbar kväll så det blir ett enmansjobb. Jag kompar ut lite tidigare och drar hem för att hämta bilen. Denna gång har jag vädrets makter med mig och vi skiner ikapp, solen och jag.

    Väl framme börjar jag att trixa mig bakåt mot kopplingen. Vagnen står farligt nära takfoten på en byggnad och jag misstänker att om jag släpper handbromsen så kommer det vara mer än bara bromsarna som behövs fixas innan vi kan dra på semester. Jag måste komma perfekt med kroken under kopplingen. Jag känner pulsen höjas och svetten kryper fram längs tinningen. Gårdagens träningspass känns i benen när jag hoppar in och ut ur bilen.

    Som en räddande ängel kommer en tjej förbi och frågar om jag behöver hjälp. Jag är inte sen med att tacka ja. Med hjälp av hennes precisa anvisningar hänger snart vagnen på kroken och jag drar iväg mot solnedgången. Eller ja, solen står fortfarande högt på himlen och jag är på väg till förvaringen, men det lät bättre. 

    Med vänlig hälsning, Ade!

    En glad Ade.