Ades World

Kategori: Campingdagbok

  • Campingdagbok 2021-07-25

    En stor del av campinglivet går ut på finna enkla och bekväma sätt att förätta sitt tarv.
    För oss på en campingplats handlar det om eviga promenader till servicehus med antingen kassetten i släptåg eller hårt spända skinkor och en vaggande gång som påminner nyfikna åskådare om att krisen är nära.

    Fricampare vet jag inte men de tömmer väl kassetten på första bästa, för ändamålet, anvisad plats. Eller en grop i skogen? Vad vet jag.

    Denna morgon vaknade jag som vanligt först av alla. Istället för att knö mig in på husvagnens facilitet tog jag med mig blippkortet och trampade iväg till servicehuset.
    Såja! Nummer ett avklarat och jag kunde ta lite lugnare steg tillbaka till det hjulförsedda hemmet.

    Pojkarna i förtältet började skruva på sig så jag satte på lite vatten till kaffet.
    Precis när jag hade skedat upp frystorkat kaffe av den lyxigare sorten och hällt på med vatten gjorde sig nummer två påmind.

    Av erfarenhet vet jag att det är dumt att vänta. En olycka händer så lätt.
    Det är nu som jag med blippkortet i högsta hugg gör en ”walk of shame”.
    Korta vaggande steg med kinkorna tight spända och käkarna hårt sammanbitna. Det är tur att inte hörntänderna spricker.

    Det är fortfarande i arla morgonstund så det är endast ett fåtal vakna stackare som eventuellt ser mig. Nöden har ingen lag.

    När jag åter är på väg efter uträttat ärende så är det med mycket lätta steg. Jag kan möta dagen med ett leende på läpparna.

    Efter frukost tar vi farväl av barnen. Alla tre lämnar oss. Det är vemodigt och helt plötsligt blir vår vagn med det lilla förtältet väldigt mycket större.
    Jag hoppas att de kommer tillbaka en sväng under veckan.

    Våra vänner från Dal ska också checka ut. De ska iväg på nya äventyr.
    Maria har separationsångest. En oväntad känsla av sorg och saknad. Det är en trygghet att ha nära och kära inom räckhåll. Nu är vi ensamma i den stora världen. En vecka iallafall.

    Ännu mer skitgöra. Det är mycket på en och samma dag.
    Jag har beslutat mig för att testa den där automaten för tömning av kassetten.
    Maria hänger med som moraliskt stöd. Blippkortet är laddat med cash och förhoppningen är stor.
    Jag gör enligt alla konstens regler och som två barn på julafton står vi där när luckan rullas upp. Med ett fast handlag drar jag ut kassetten.

    Vad ända in i ……..!
    Den är väldigt tung. Tyngre än den var när jag tryckte in den.
    Något måste vara fel.

    Det rinner över av kemikalier och nummer ett. Som tur är saknas nummer två. Den är avklarad på annat håll.

    Vi kollar anvisningen igen och gör om det. Samma sak.
    Det rinner blå vätska utmed golvet och kassetten är definitivt inte tömd.

    Runt hörnet på byggnaden finns den manuella tömningen. Det är dit vi beger oss efter att ha spolat rent på golvet där den hånflinande maskinen står.

    Det dröjer innan jag ger mig på det där igen.

    Kvällen fortlöper i ett lugnt semestertempo. Vi tar den dagliga glassen i glassbaren. Vi pratar om allt och inget. Det känns lite tomt men är ändå skönt.
    Bara vi två.

    Med vänlig hälsning, Ade och Maria.

  • Campingdagbok 2021-07-24

    Efter några timmars sömn öppnar jag försiktigt dörren. Inför mitt inre öga ser jag förtältet i kaos. Verkligheten bjuder på något annat. Två sovande gossar som vandrar långt inne i drömmarnas land.
    Deras provisoriska läger är nästan i exakt samma skick som det var när de kraschade. Härliga gossar!

    Efter obefintligt saneringsarbete i förtältet tog jag mig en dusch. Mest för att vakna till liv efter en sömnlös natt men även en behövlig tvagning.

    Med både vagn och förtält ockuperat av löst sovande folk tar jag mig till receptionen. Klockan är 08 och startskottet för denna vackra dag har brunnit av för länge sedan.

    En pappmugg med finkaffe från receptionen senare sitter jag utanför tältet och komponerar dagens dagbok. Det snarkas i både när och fjärran.

    Den första som vaknar till är Oskar, min äldsta bastard. Han lånar ett par badbyxor och tar sig ett morgondopp för att skölja bort den ofrånkomliga åkomman man upplever efter en natt i sus och dus. Han är märkbart piggare när han återvänder från stranden. Hans yngre bror ligger kvar och sågar stora timmerstockar.

    Eftersom gossarna bestämmer sig för att stanna en natt till kräver situationen inköp av diverse persedlar och matförrådet behöver fyllas på. Det får bli en tur till Hjertbergs. Badbyxor och t-shirts. Ingredienser till tacos. Det kommer att bli en bra dag.

    Innan middagen tar vi en snabb sejour vid poolen. Hungern gör sig påmind, trots en ”raggarballe med svängdörr” från Framnäsbadets lilla kiosk. Vi beger oss hemåt.

    När vi har som trevligast runt matbordet med tacosås och aioli rinnandes längs fingrarna nämner jag att min näsa är lite torr.
    ”-Ja, den är väldigt röd.” kommenterar någon. ”-Du är lik han den där apan, kompisen till Trazan ni vet. Vad heter han? BANARNE!” utbrister de i samstämmig kör.
    Skrattet vill aldrig ebba ut och jag frågar Maria försynt ,med blicken i tältmattan, om hon har någon salva för min röda mule.

    Efter några timmars slappande med avbrott för sysslor som hushållsnära tjänster börjar det åter knorra i magen.
    Planen är en mindre bukfylla för att sedan gå på hårt i glassbaren.
    Vi beställer ”Dirty fries” via campingens egna app och efter en kort stund plingar det till i telefonen och maten är redo för upphämtning. Detta är livet!

    Jag tog åter en Lakritsbomb. En kula hallon/lakritsglass, mjukglass på toppen och massor av lakritssås och strössel. Mmmm!

    Spelkväll av den intelligenta sorten väntar. Vi ska spela Trivial Pursuit. Detta är min grej. Jag är hittills obesegrad i familjens inofficiella ranking. Oskar är på uppgång och ett wildcard. Är det någon som kan hota mig är det just Oskar.
    Spelet löper på och till allas förvåning är det Maria som går segrande ur striden. Det var lika oväntat som att det skulle falla snö i Göteborg på Julafton.

    Både jag och Oskar fick chans på revansch en stund senare. Våra vänner Ida och Micke kom för att delta i hjärnornas kamp.
    Det gick inget vidare denna gången heller.
    Maria tar åter hem segern och jag vet inte vad jag ska skylla på.

    En snabb analys av läget med en otroligt dålig förlorare, Oskar, är att även här handlar det om tur. Tur med tärningen och tur med frågorna. Maria har förbrukat sin tur för en överskådlig framtid.

    Klockan klämtar och vi gör sorti. I morgon är en annan dag. Vänner och barn kommer att lämna oss i ensamhet. Vad jag och Maria hittar på står skrivet i stjärnorna.

    Med vänlig hälsning, Ade.

  • Campingdagbok 2021-07-23

    Vädrets makter står oss bi. Solen skiner från en klarblå himmel och kommer så att göra hela dagen.
    Det blåser en nordostan eller nordvästan med en uns av friskhet i byarna. Jag vet faktiskt inte från vilket håll vinden kommer men antar att den svänger in från något håll norrifrån. Vinden är sval och smeker min nyrosa hud. Det är skönt.

    Mor med gubbe i släptåg ärar oss med ett besök. Det blir åter en promenad ner till vattenbrynet för att bjuda de tillresta på vackra vyer.
    Grillen tänds och det bjuds på korv i olika längd och smak. Ost &bacon, chorizo och vanliga Uddevallare. Korv är gott.

    Mina två välpolerade gossar kommer också hit. Inte för att hänga så mycket med mig och Maria. Maten är väl på upphällning och de tänker undersöka Lidköpings nattliv. Glada i hågen vimlar de iväg och vi ser dem inte förrän fram på småtimmarna.

    När väl min mor och Christer väljer att tacka för sig och bege sig hemåt med ett planerat depåstopp hos Mäjens glass, möter vi upp nästa besökande.

    Maria och Lars med hunden Sigge. Det blir en snabb visit med fika och ett dopp i det blå. Fördelen med nordanvind är att allt av solen uppvärmt ytvatten blåser in och det skvallras om behaglig badtemperatur.

    Jag badar naturligtvis inte. Som en sjömanshustru sår jag med fötterna i sanden och blickar ut över innanhavet. Vinden sliter i min vita t-shirt.
    Det går vita gäss på sjön.

    Efter dessa två sittningar krävs det lite hushållsnära tjänster. Disk och det gamla vanliga, tömma och fylla vagnen på diverse vätskor.
    Diskmaskinen i servicehuset har gett upp så jag återgår till traditionell handdiskning.

    Nu finns det lite tid för återhämtning. De äventyrslystna gossarna lämnade kvar en flaska öl av den mörkare sorten. En stout som de vet att jag älskar. Den rinner ner under högtidliga former.

    Mor skickar ett sms om att de är välbehållna efter resan och har landat i hemmets trygga vrå. De tackar för tipset om glasscaféet och önskar oss en fortsatt trevlig vistelse här på campingen.

    Kvällen närmar sig och det blir åter dags för den obligatoriska glassen nere i campingens glassbar. Jag var ”wild and crazy” och tog två kulor i bägare med passionsfrukt och mangosorbet, toppat med lakritssås och lakritsströssel. Underbar kombination.

    Vi iordningställer ett provisoriskt kyffe till sönerna i förtältet. En stor luftmadrass och sovsäckar med varsin kudde. Det får duga.

    Jag kan inte sova. Trots att mina pojkar är myndiga sedan länge så gnager en oro. Det är trots allt mina barn. Jag sitter uppe och väntar. Klockan närmar sig 02 när de dyker upp. Deras tillstånd skvallrar om mycket trevlig kväll. Efter ett snabbt förhör om kvällens bravader somnar de två bröderna jämte varandra. De kommer att sova länge imorgon, långt efter att solen har gått upp.

    Med vänlig hälsning, Ade med familj.

  • Campingdagbok 2021-07-22

    För att förhindra ett komplett garderobsbyte efter semestern måste jag och min sambo Maria hålla igång. Maria släpar ut mig på en morgonpromenad varje dag. Det är ingen ”stanna-och-ta fina-kort-på-blommor-promenad”. Vi halvspringer i dryga timmen. Maria har även turen att tycka detta är härligt. Där är inte riktigt jag än. Vi har lite olika syn på just den punkten.

    Poolen, eller snarare bassängen fick sig ett besök. Liv har ju dansat runt här vid ett flertal tillfällen redan. Jag hoppade i och simmade fyra längder.
    Jag är ingen badare. Jag förstår inte riktigt grejen. Det är blött, kallt och en jädrans procedur före och efter blötläggandet. Nope. Jag avstår gärna.

    Min största behållning av dagens bad är när en kille i 14-15-årsåldern drar sig upp i hopptornet.

    Högst upp ska han. 10:an. Den ultimata bedriften. Något att vara stolt över.
    Han går försiktigt ut så att tårna greppar om kanten ,10 meter ovanför vattenytan.
    Han tar djupa andetag och koncentrerar sig som Stefan Holm inför en OS-final.
    Länge och väl står det och väger. Han tvekar, tar ett steg tillbaka och slår sig på knäna och daskar sig på kinderna. Fram igen till kanten, nu jävlar ska han hoppa! Han blickar rakt ut i oändligheten, lutar sig fram och det ser ut som om vi har en vinnare!

    Under tiden kommer två knattar, kanske 9-10 år. De når knappt till axlarna på vår blivande stjärna som har stått där uppe länge nu och tvekat. Killen ger upp och släpper förbi ”valparna” som utan tvekan kastar sig ut och landar en evighet senare i det blå vattnet. Vår dalande stjärna går med modfällda steg mot trappan och kryper ner till 5:an där han kan glänsa.

    Senare på kvällen ska vi till Pinchos så det krävs en ordentlig tvagning av min numera grisrosa kropp. Ett besök i servicehuset är oundvikligt.
    Det är mycket folk och kö in till duscharna. Jag smiter ut igen och chansar på familjetoaletterna. Dusch och toalett i samma rum. Perfekt eftersom jag behöver göra båda.
    Jag blippar mitt kort och naturligtvis är det en städare där. Om jag vore en superhjälte så skulle det vara min superkraft, att pricka städningen av servicehuset perfekt. Varje gång!

    Ett rum är färdigstädat och jag kliver in och låser dörren.

    Har ni försökt att sjösätta en barkbåt inför publik? Det är så det känns när jag ska förätta mitt tarv.
    Det är knäpptyst och det enda som hörs är städarens gummiskrapa som sveper över det uppvärmda klinkergolvet.
    Jag sitter länge och väl innan jag kan duscha och göra mig klar.

    Maria frågar mig vilken klänning som är snyggast och håller fram tre, för mig likadana, svarta klänningar. Jag svär tyst för mig själv men finner mig snabbt och säger att det spelar ingen roll älskling. Allt klär en skönhet.
    Hon tittar uppgivet på mig och vänder in i vagnen och frågar Liv istället. Det verkar som om hon fick mer hjälp av den yngre kvinnliga generationen

    Pinchos! Jag älskar verkligen Pinchos. Alla dessa små rätter som man beställer med en app. Jag gillar det otroligt mycket. Hela konceptet tilltalar mig. Våra vänner är med och vi har gjort detta till en tradition.

    Det är gångavstånd till restaurangen från campingen så vi använder apostlahästarna. Det är ett vackert ljus när vi vandrar i den ljumma sommarkvällen.
    Jag fotograferar.
    Familj och vänner får posera.
    Jag fotograferar enbart med min mobiltelefon. Den är alltid med och den är väldigt kompetent.

    En glass om dagen är bra för magen är ett motto under semestern. Kvällens glass är något mindre än gårdagens enorma skapelse. Mätt från middagen gick denna Lakritsbomb lite trögt att få ner. Men det gick!

    Kvällen avslutades nära midnatt med en promenad längs vattnet.
    Livet är underbart på campingen!

    Med vänlig hälsning, Ade, familj och vänner.