Ades World

Kategori: Campingdagbok

  • Kärlek vid första ögonkastet.

    Det är med blandade känslor som vi svänger in på Fri-Bo’s stora grusplan. Vår husvagn står längst bort, uppbackad mot det höga staketet. Den är inte ensam, den är omgiven av vagnar som otåligt väntar på att komma utanför grindarna och rulla ut på vägarna i Sommarsverige.

    Lite vemodigt vrider jag om nyckeln och öppnar dörren. Jag sticker in näsan och drar ett djupt andetag. Rädslan för att knockas av en unken mögeldoft finns där fortfarande efter snart 6 vårar med Kabelina. Varje år är det samma samma visa. Rädslan är obefogad. Det luktar nytt. Precis som det gjorde när vi hämtade den en regnig vårdag 2017. 

    Det är en fantastisk vagn som kommer att skänka mycket glädje till nästa ägare. Så är det. Vi har tagit beslutet att byta in Kabelina för ett något större fritidsboende. Hade Kabe haft det vi söker så hade valet varit glasklart. Knaus kunde leverera. Tråkigt men sant.

    Vi sätter igång och tömmer vagnen på diverse saker. Vi gjorde största delen i höstas så vi behöver inte testa Zoes lastförmåga fullt ut. Den lilla elbilen sväljer mer än man tror. Husgeråd, prydnadskuddar och andra löst liggande pinaler packas in. Maria är klar och jag bär det sista till bilen. 

    Med huvudet instoppat i bagaget hör jag Maria ropa på mig. Min tanke är att göra precis som hemma. Ignorera. Om hon vill mig något får hon komma till mig. Det gäller mina barn också. Detta är beslutat i ett familjeråd för flera år sedan då jag fick ett smärre bryt när tre barn skriker från var sitt rum för att påkalla min uppmärksamhet. 

    Omständigheterna och platsen gör dock att min nyfikenhet väcks. Som ett periskop sträcker jag på halsen för att blicka över taket på bilen. Var är hon nu då, kvinnan i mitt liv?

    Jag ropar tillbaka och följer hennes uppspelta röst. Det tar en stund att lokalisera var ”här” ligger bland alla vagnar men när jag ser henne studsa av glädje bredvid en sprillans ny Knaus 650 UDF Scandinavian Selection förstår jag vad det handlar om. Jag sätter fart på mina 0,1 ton och är framme fortare än kokt sparris.

    Där står den, vår ”borg”. Vår nya stuga på hjul. Mitt namn står på lappen i framrutan så alla tvivel är undanröjda. Vi går runt runt och klämmer, känner och tittar in genom rutorna för att få en glimt av framtiden. Vår tid är nu.

    Ta daa!

  • Det är nu det börjar.

    Vi har länge vandrat i ett töcken som de flesta känner till som ”vardagen”.
    Tiden verkar stå still medan omvärlden rusar fram i ett tempo som får Johan Mühleggs dopade insatser i VM 2002 att blekna.

    Det känns som en evighet sedan vi beställde en ny husvagn.
    Rykten om förseningar från fabriken börjar spridas i diverse grupper på sociala medier och en oro börjar växa i mitt bröst. Nu är det egentligen ingen ko på isen, vi har kvar vår gamla lopplåda om det skulle skita sig rejält.

    Jag fattar mod och ringer återförsäljaren. 1-2 veckors försening. Det var ju glädjande. Inget att stressa upp sig för alltså.

    Helgen för tillträde till säsongsplatsen passerar med ett par dagar och jag ringer åter för att höra hur det ligger till med den nya vagnen. Jag sätter hjärtat i halsgropen, den står på svensk mark! För ett antal timmar sedan rullade den av någon form av transportmedel i Göteborgs hamn.

    Av en ren händelse ringer campingen och undrar var vi har tagit vägen. Det känns bra att de bryr sig och jag förklarar, ”Misströsta ej, vår storartade entré dröjer ett par veckor.

    Fri-Bo i Sollebrunn ska klämma in lite lyx innan transport sker till Vänerns pärla, vårt älskade Lidköping.
    Säljaren ringer upp mig under eftermiddagen och vi bokar ett datum för utkörning av ett stycke husvagn.

    Efter fjolårets succé med två hela veckor på raken fick vi blodad tand. Vi älskar husvagnslivet och allt vad det innebär, om man plockar bort det jobbiga med att ha husvagn när man, som vi, bor i lägenhet och har den ståendes på annan ort.
    Väldigt tidskrävande för att bara åka iväg en helg.

    Säsong är nog grejen för oss. Det inbillar vi oss iallafall. Nu står det en liten elbil i garaget och en stor husvagn är snart i vår ägo.

    Spänningen är olidlig. Kontrakt är påskrivet för en säsong på favoritcampingen och vårsolen mjukar upp vinterns hårda grepp.

    Vi lämnar vår underbara Kabe 520 för en något större Knaus 650 UDF Scandinavian selection.
    Vi klämde och kände på alla Kabes modeller men hittade inte någon planlösning som passade oss. Det saknades alltid något.
    Knaus erbjuder allt. Några kompromisser men den har ändå allt som vi önskar.

    Nu är det bara ett ögonblick kvar innan jag kan fälla upp solstolen, luta mig tillbaka och kolla på folk. Så som man gör på en camping.

    Ja just det, vi har ett förtält att montera också! Ghaa!!!

    I väntans tider.

  • Campingdagbok färdig för nedladdning!

    Nu är PDF-filen äntligen klar! Det tar sin lilla tid att få det som jag vill.

    Mycket nöje!

    https://www.icloud.com/iclouddrive/0UHv-VGqC34-M23yawA4nEdkw#Campingdagbok_2021

  • Campingdagbok 2021-08-01

    Vädrets makter spelar på vår planhalva denna morgon. Solen strålar smeker tältduken torr och förväntningarna om att kunna packa ner ett förtält i ett icke fuktigt tillstånd ser ut att införlivas. För att skynda på processen hjälper jag till med en liten värmefläkt. Man kan riktigt se hur de små demoniska ansamlingarna av rester från dåligt väder krymper och snart är ett minne blott.

    Den sista frukosten avnjuts innan förläggningen bryts. Det är totalt åtta pinnar i olika storlekar som håller upp tältet. Inget att lipa över. Jag rör mig som en oljad hankatt och några minuter senare är tältet nertryckt i förvaringspåsen.

    Maria jobbar som en furie inne i vagnen. Bolster, pynt och andra lösa föremål packas ner. Det sista jag gör att dra ut livsnerven som har försett oss och vagnen med värme och ljus de senaste två veckorna.

    Kabeln rullas ihop och läggs i kofferten.

    Maria vill inte gå in i receptionen och checka ut själv. Hon vill att jag ska följa med och skämmas.
    Jag erkänner, jag har slarvat bort ett blippkort. Det är inte det första som försvunnit under denna vistelse. Vi gjorde ett försök med eget kort till Liv.
    Det höll ett par timmar.

    Jag bannade tösen för detta men står nu alltså själv med mössan i hand och blicken i golvet.

    Resan hemåt går fint och tröskan som enträget vägrade att köra åt sidan norr om Grästorp skapade en kilometerlång kö och färden tog lite längre tid än vanligt.

    Nu ska allt packas upp och läggas på plats.

    Jag och familjen vill tacka alla för glada tillrop och kommentarer.
    Tack för den här resan och på återseende.

    Jag hojtar till när Campingdagboken finns för nedladdning i sin helhet.

    Med vänlig hälsning, Ade med familj.