Ades World

Kategori: Campingdagbok

  • 2022-11-18 Campingdagbok

    2022-11-18 Campingdagbok

    Det är svart som en sotarröv när vi glider in på Hjertbergs parkering. Klockan är bara 18:00 men vinterns slöja sveper in oss i en värld av mörker med endast ett fåtal timmar av dagsljus.

    Temperaturen liger på strax över nollan och jag har startat värmen hemifrån. Jag snålade lite och tyckte att 15° räcker gott och väl.

    Det obligatoriska stoppet på Ica för att bunkra proviant avklarades och jag fick hejda Maria som på något sätt faller i trans när det dyker upp klädaffärer. Ledd av onda andar dras hon till dessa butiker och jag fick med myndig stämma bryta förtrollningen.

    Campingen tornar upp sig. Endast en högersväng återstår sedan är vi ”hemma”. Det lyser hemtrevligt från vagnar och tält. Det finns liv även efter semestern.

    Jag låser upp förläggningen och släpper in Maria. Jag tar ett varv runt vagnen i mörkret. Fylla på vatten och vrida på gasolen. Med en kanna och dunk i vardera näve lunkar jag bort till servicehuset. På vägen hem biter den kalla vinden i mina bara händer. Knogarna vitnar. Jag funderar på större dunk. En som rymmer 20 liter iallafall. Då räcker det med två rundor för att klara sig en helg. Tänk att ha en liten dränkpump också, då är ju lyckan gjord. Kanske Biltema får sig ett besök i morgon.

    Det ska bli skönt att komma in i värmen tänker jag. Mina händer är på väg att domna bort i kylan.

    8° grader visar displayen till höger om mig när jag stänger dörren. Maria sitter i soffan, fullt påklädd med mössa på huvudet och huttrar. Aj då!

    Jag börjar greja med lite av varje. Skapar luftkudde i pannan. Det ska göras med jämna mellanrum har jag läst. Dock vet jag inte om det bara är till för varmvattnet. Jag ökar på till 22° och startar gasolen. Jag känner på expansionskärlet och den rosa vätskan. Ljummet. Vi väntar en stund och japp, det börjar bli varmt.

    Det tar inte lång stund innan värmen sprider sig i golvet och letar sig vidare upp bakom soffor och skåp. Vattenburen golvvärme ”is da shit”.

    Vi hinner inte se klart Idol innan ögonlocken hänger som trasiga markiser över ögonen. Vi gör kväll. I morgon är det en ny dag.

  • 2022-10-23 Campingdagbok

    2022-10-23 Campingdagbok

    Om jag var provocerande overksam igår, är det inget mot vad jag var idag. Det är tur att nöden gör sig påmind så att jag inte utvecklar liggsår. På eftermiddagen kollade jag i appen och enligt den har jag bränt 38 kcal. Det är väl i storleksordning det som fastnade mellan tänderna när vi åt hamburgare igår.

    Jag kände av en uns av söndagsångest under förmiddagen. Ni vet den där känslan att det är lika bra att komma iväg eftersom helgen ändå är slut. Känslan avtog dock ju längre dagen gick och när skymningen svepte in över oss ville varken jag eller Maria åka hem.

    Jag har en dotter som ska hämtas hos sin mor och jobbet pliktar i morgon. Det finns ingen återvändo.
    De nödvändiga åtgärderna som ska göras när man bryter förläggningen känner ni till. Inget nytt på den fronten. Tömma vatten, vrida av gasolen mm.

    Vi lämnar ett grått Lidköping. Det är sånt väder som gör att resebolagen har fullt upp. Många har redan gjort slut på sommarens vitamininjektion och söker sig nu till varmare platser. Jag och Maria omfamnar höstrusket. Vi tankar energi av allt det härliga hösten ger. Färger, den krispiga luften och framför allt, lugnet i vagnen.

    Nu är det två veckor till nästa gång. Längtan är stor. Men den som väntar på något gott…………

  • 2022-10-22 Campingdagbok

    2022-10-22 Campingdagbok

    Vi vaknar till ett stilla smatter mot husvagnstaket. Vi och vi? Jag vaknar. Maria ligger och drar stora stockar i sin skönhetssömn. Det kommer hon att göra någon timma till.

    Gryningens gråa ljus letar sig igenom gardinernas nederkant. Jag rullar sakta upp ett par stycken för att möta dagen. Vatten kokas till att hälla över två teskedar frystorkat kaffe. Snusdosan läggs fram och jag sätter mig för att skriva. 

    Grannar börjar vakna. Campingens egna väckarklocka ljuder. Kassetter med gårdagens tarv släpas till latrinerna. De små hårda plasthjulen gräver ner sig i gruset och skapar ett karakteristiskt ljud. Ett ljud som skvallrar om att natten övergår till dag och det är lika bra att fånga den.

    Min stegräknare gråter. Jag ska vara glad om den hoppar över 100 steg idag. Det blir många turer fram och tillbaka i vagnen om jag ska utmärka mig som en god flanerare. Jag tänker inte röra på mig mer än nödvändigt. 

    Maria tar sin promenad. Hon njuter i fulla drag av höstens fina färger och skickar foton på Lidköpings vackra vyer. Jag har kökstjänst och gräddar bröd och kokar ägg. Det serveras en något sen frukost men den smakar desto bättre.

    Dagen går sin gilla gång. Vi somnar en stund. Inte av utmattning. Det vore smått otroligt med tanke på att jag har konstant vilopuls. Enda gången den höjs är väl när jag ärar servicehuset med ett besök och drejar en björn.

    Den lilla Proseccoflaskan som har legat i kylen sedan i somras får äntligen amputera korken. Våra engångsglas fylls med bubbel och vi skålar för att vi är här, i vårt lilla paradis.

    Hamburgare står på menyn och det ska stekas inne på spisen. Fläkten på full fart, ena takluckan på glänt och fönstret bakom spisen likaså. Det går bättre än förväntat. Ingen större stekdoft inne i vagnen. Jag ställde ut stekpannan i förtältet för avsvalning. Där skulle jag tagit ett steg längre och ställt ut den i det fria. Det luktade restaurangkök ett bra tag inne i förtältet. Man lär så länge man lever. 

    Det är ingen rusning till servicehuset. Lågmäld musik flödar i högtalarna och man kan vara för sig själv en stund. Det är skillnad från högsäsongens sus och dus när man slåss med städpersonal och nödiga gäster om lediga bås.

    Mörkret faller över nejden och tystnaden likaså. Från parkeringen vid den nedbrunna Läckögrillen hörs dova basgångar från ungdomarnas A-traktorer. På campingen är det tyst. Det är kalsongvarmt i vagnen och jag somnar med en belåten min.

  • 2022-10-21 Campingdagbok

    Mörkret har lagt sig när vi i sakta mak rullar fram över den kolsvarta asfalten. Det svaga skenet från elstolpar och upptända husvagnar speglar sig i sporadiskt utspridda vattenpölar.

    Ljuset leder oss längre in på campingen bland trogna campare som inte gett upp för höstens väta och den i antågande vinterns kalla nätter. En skarp högersväng och ett tiotal meter in på grusvägen tar oss till vår vagn. Kvällen är motsatsen till sommarens ljumma minnen. 

    Vi har inte varit här på en månad. Livet kommer emellan ibland men vetskapen av att husvagnen alltid står här med sitt välkomnande ljusa anlete gör att tiden känns kortare än vad den egentligen är.

    Dörren öppnas och doften är ren och full av minnen från den gångna sommaren.
    Att kunna slå på värmen hemifrån i den där manicken som kallas mobil är ett tillbehör som visar sig vara något som jag inte ångrar en sekund. Det är behagligt varmt inne så tjocktröjan blir överflödig.

    Maria tar kommandot inomhus och jag får trampa runt i det blöta gräset runt vagnen för att säkerställa vissa vitala funktioner. Gasolen vrids på och vatten hämtas i en kanna och dunk. Tyvärr är vattnet avstängt på platsen. De håller på att leta efter en läcka.

    Jag trevar fram längs långsidan av vagnen för att finna locket till vattenpåfyllningen. Det är svart som synden. Himlen och marken flyter ihop i en enda mörk röra.
    Nu är det inte så farligt som det låter. Jag vet exakt var locket sitter men för spänningens skull så brer jag på lite.

    Två vändor till servicehuset och 40 liter vatten senare kan även jag slå mig till ro. Idol flimrar på teven. Godisskålarna är uppradade. Maria sitter på sin plats med en filt över benen. Inte för att det behövs, det är varmt så det räcker, men för att det är mysigt.

    Nu börjar vår helg i rekreationens tecken. Det var detta som var själva idén med att ha säsongsplats. En fristad att kunna återhämta sig och göra precis det som dagen bjuder. Vi njuter i fulla drag.

    På återseende.

    Den vattenburna golvvärmen gör sitt för att göra det behagligt inne i vagnen.