Ades World

Kategori: Campingdagbok

  • 2022-10-22 Campingdagbok

    2022-10-22 Campingdagbok

    Vi vaknar till ett stilla smatter mot husvagnstaket. Vi och vi? Jag vaknar. Maria ligger och drar stora stockar i sin skönhetssömn. Det kommer hon att göra någon timma till.

    Gryningens gråa ljus letar sig igenom gardinernas nederkant. Jag rullar sakta upp ett par stycken för att möta dagen. Vatten kokas till att hälla över två teskedar frystorkat kaffe. Snusdosan läggs fram och jag sätter mig för att skriva. 

    Grannar börjar vakna. Campingens egna väckarklocka ljuder. Kassetter med gårdagens tarv släpas till latrinerna. De små hårda plasthjulen gräver ner sig i gruset och skapar ett karakteristiskt ljud. Ett ljud som skvallrar om att natten övergår till dag och det är lika bra att fånga den.

    Min stegräknare gråter. Jag ska vara glad om den hoppar över 100 steg idag. Det blir många turer fram och tillbaka i vagnen om jag ska utmärka mig som en god flanerare. Jag tänker inte röra på mig mer än nödvändigt. 

    Maria tar sin promenad. Hon njuter i fulla drag av höstens fina färger och skickar foton på Lidköpings vackra vyer. Jag har kökstjänst och gräddar bröd och kokar ägg. Det serveras en något sen frukost men den smakar desto bättre.

    Dagen går sin gilla gång. Vi somnar en stund. Inte av utmattning. Det vore smått otroligt med tanke på att jag har konstant vilopuls. Enda gången den höjs är väl när jag ärar servicehuset med ett besök och drejar en björn.

    Den lilla Proseccoflaskan som har legat i kylen sedan i somras får äntligen amputera korken. Våra engångsglas fylls med bubbel och vi skålar för att vi är här, i vårt lilla paradis.

    Hamburgare står på menyn och det ska stekas inne på spisen. Fläkten på full fart, ena takluckan på glänt och fönstret bakom spisen likaså. Det går bättre än förväntat. Ingen större stekdoft inne i vagnen. Jag ställde ut stekpannan i förtältet för avsvalning. Där skulle jag tagit ett steg längre och ställt ut den i det fria. Det luktade restaurangkök ett bra tag inne i förtältet. Man lär så länge man lever. 

    Det är ingen rusning till servicehuset. Lågmäld musik flödar i högtalarna och man kan vara för sig själv en stund. Det är skillnad från högsäsongens sus och dus när man slåss med städpersonal och nödiga gäster om lediga bås.

    Mörkret faller över nejden och tystnaden likaså. Från parkeringen vid den nedbrunna Läckögrillen hörs dova basgångar från ungdomarnas A-traktorer. På campingen är det tyst. Det är kalsongvarmt i vagnen och jag somnar med en belåten min.

  • 2022-10-21 Campingdagbok

    Mörkret har lagt sig när vi i sakta mak rullar fram över den kolsvarta asfalten. Det svaga skenet från elstolpar och upptända husvagnar speglar sig i sporadiskt utspridda vattenpölar.

    Ljuset leder oss längre in på campingen bland trogna campare som inte gett upp för höstens väta och den i antågande vinterns kalla nätter. En skarp högersväng och ett tiotal meter in på grusvägen tar oss till vår vagn. Kvällen är motsatsen till sommarens ljumma minnen. 

    Vi har inte varit här på en månad. Livet kommer emellan ibland men vetskapen av att husvagnen alltid står här med sitt välkomnande ljusa anlete gör att tiden känns kortare än vad den egentligen är.

    Dörren öppnas och doften är ren och full av minnen från den gångna sommaren.
    Att kunna slå på värmen hemifrån i den där manicken som kallas mobil är ett tillbehör som visar sig vara något som jag inte ångrar en sekund. Det är behagligt varmt inne så tjocktröjan blir överflödig.

    Maria tar kommandot inomhus och jag får trampa runt i det blöta gräset runt vagnen för att säkerställa vissa vitala funktioner. Gasolen vrids på och vatten hämtas i en kanna och dunk. Tyvärr är vattnet avstängt på platsen. De håller på att leta efter en läcka.

    Jag trevar fram längs långsidan av vagnen för att finna locket till vattenpåfyllningen. Det är svart som synden. Himlen och marken flyter ihop i en enda mörk röra.
    Nu är det inte så farligt som det låter. Jag vet exakt var locket sitter men för spänningens skull så brer jag på lite.

    Två vändor till servicehuset och 40 liter vatten senare kan även jag slå mig till ro. Idol flimrar på teven. Godisskålarna är uppradade. Maria sitter på sin plats med en filt över benen. Inte för att det behövs, det är varmt så det räcker, men för att det är mysigt.

    Nu börjar vår helg i rekreationens tecken. Det var detta som var själva idén med att ha säsongsplats. En fristad att kunna återhämta sig och göra precis det som dagen bjuder. Vi njuter i fulla drag.

    På återseende.

    Den vattenburna golvvärmen gör sitt för att göra det behagligt inne i vagnen.

  • Slagsida.

    Efter lite logistiska utmaningar rullar vi näst intill ljudlöst in på campingen.

    Den lilla elbilen ger ifrån sig ett behagligt surrande när vi kryssar oss fram bland glest utspridda grupper av campare som vägrar ge upp.

    Kidsen är lämnade i befintligt skick hos en väntande mor. Dotter och son ska ”stjälpa” till med lite målning i något rum. Sonen är i grunden målare men sadlade om till att rädda mindre simkunniga i stadens badhus. Väskan med diverse målarattiraljer som stått i förrådet får åter vädra frisk höstluft.

    Efter en skarp högersväng tornar vår vagn upp sig. Tältet ser sträckt ut och sidorna kramar stommen som en duk kring en flygplanskropp. Det lyser hemtrevligt av de automatiska lamporna som tänds i skymningen. 

    Det är höst. Inne i tältet är det kylslaget och vi ställer av all packning på tältmattan. Jag låser upp dörren och öppnar försiktigt. Det är alltid med en viss spänning vi slår upp portarna till vårt andra hem. En varm bris och en fräsch doft av nytt slår emot oss. Helt underbart. 

    Tillvalet iNet Box till Aldesystemet visar sig vara en lyckoträff. Värmen slog jag på hemifrån någon gång under dagen och nu, tidig kväll, möts vi av en varm och mysig vagn som är redo att tas i besittning. Endast några få moment som att vrida på gasolen och koppla vattnet återstår.

    Middagen klarade vi av innan vi åkte så det är fritt fram att slänga fram godiset och slänga sig i soffan. På teven flimrar Idol. Jag läser nyheter på telefonen. Det är en märklig värld vi lever i.

    Jag förflyttar mig till dinetten. I det svaga skenet från batteridrivna värmeljus skriver jag dagbok. 

    Det är en ynnest att ha denna tillflyktsort för återhämtning och att få sinnesro från den annars ibland stressiga vardagen. 

    Nu blir det slagsida i soffan resten av dagen. En god bok, god mat och det bästa sällskapet i form av Maria. Underbart!

  • 2022-07-12 Campingdagbok

    2022-07-12 Campingdagbok

    Jag utgår ifrån att det tar sin tid att bo in sig i vagnen. Just nu har vi någon form av ett organiserat kaos i skåp och lådor. Syns det inte så finns det inte är vårt motto den här sommaren i nya vagnen. Jag är ödmjuk inför uppgiften. Vi har inte bråttom. Planer på att införskaffa diverse lådor i olika storlekar och former för att på något sätt bryta trenden med att ”kasta” in sakerna växer fram. Maria har dock färgsättningen på lådorna som enda krav. Annars har jag fritt spelrum.

    Frukost i det fria tillsammans med våra gäster från Kungsbacka. Jag är ingen stor uteätare. Djur av den mindre hygieniska sorten spatserar runt på diverse pålägg. De surrar runt från den ena yoghurtburken till den andra, nyss komna från miljöstationen längre ner på gatan. Den stigande solen smälter smöret och osten svettas. Nej, jag är ingen uteätare.

    Det fantastiska vädret bjuder in till aktiviteter runt och i poolerna på Framnäsbadet. Vi har en liten knatte på ett år i sällskapet så Maria tar uppgiften att sitta i barnpollen och skvätta vatten på stort allvar. Jag tar några simtag i bassängen för syns skull. Nu har jag badat och kan med gott samvete breda ut min lekamen på gräsmattan och ha flygspan resten av dagen.

    Gräsmattan svärmar av vita fjärilar. De vackra små flygfäna fladdrar omkring över den välklippta gröna ytan som om det inte fanns någon morgondag. Det är inte lätta att fotografera i deras nervösa tillstånd. Jag stapplar runt som Quasimodo i badbyxor med mobilen och försöker fånga de vingbeklädda larverna. Det är en syn för gudarna.

    Den lilla jäntan har fått nog av vatten och värme. Det är dags att bryta upp. För enkelhetens skull beställer vi hela kostcirkeln i form av pizza. Det passar bra när man är utmattad av dagens aktiviteter. Min plan var, att efter den kulinariska explosionen, inta husvagnen och inte göra så mycket mer. En plan är just en plan och inget som är ristat i sten. Det fick jag lära mig den hårda vägen.

    I samlad tropp marscherar vi mot Framnäs köpcentra. Det ska handlas, igen. Jag gör avbön och sätter mig i det relativt nya fiket utanför Ica. En latte och en mazarin på maten medan jag sträcker ut mitt onda knä. Resten av skaran försvinner som löv i en höststorm. Det går ingen nöd på mig. Jag älskar att sitta och samla intryck från min omgivning.

    Väl tillbaka på campingen är det dags att fylla på med glass. Nu börjar det spänna över buken efter dagens kaloriintag och det är med tyngd jag slår mig ner i soffan när vi äntligen är tillbaka i husvagnen. Jag sitter och kollar på radiostyrda bilar. Tänk att de bara är några knapptryckningar bort. Vips!, så ligger det en i varukorgen med leverans innan helgen. 

    Klockan klämtar och den lilla tösen har kämpat tappert. Vi har överskridit tidsgränsen med råge. Tröttheten gör sig påmind och vi bäddar i förtältet för den lilla lyckliga familjen. Hoppas att de får en god natts sömn där ute. I morgon är en ny dag.