Ljudet är öronbedövande. Regnet slår ilsket mot vagnstaket och tältduk. Jag öppnar försiktigt dörren och tassar på lätta fötter bort till torkställningen där gårdagens nytvättade persedlar hänger på tork. Inte en tillstymmelse till torr söm går att finna.
I ett svagt ögonblick lovade jag min bättre hälft att dra på fläkten när jag vaknade. Nu står jag här i ett väl avkylt förtält och huttrar. Nyss uppstigen från en varm bädd. Jag trycker in den svarta kontakten och ställer reglaget på 1000w. Jag dröjer mig kvar med blicken fäst i en vattenpöl utanför. Regnet piskar ytan till ett kokande inferno och det finns ingen ljusning i sikte på det mörka himlavalvet. Jag sträcker ner handen framför fläkten. Fesljummet. Det är lika bra att kräma på tänker jag. 2000w en stund och kläderna kanske börjar torka iallafall.
Inne i vagnen är det behagligt. Golvvärmens cirkulationspump jobbar tyst i det dolda.
Det är just en sådan stund som en kopp kaffe smakar som allra bäst. Sagt och gjort, bryggaren puttrar på och jag tar min bok för att läsa. Efter en stund, alldeles för kort för att kaffet skulle ha hunnit rinna igenom filtret, ger bryggaren ifrån sig ett märkligt ljud.
Jag reser på mig och inspekterar den, från Biltema, inköpta bryggaren. Från ingenstans börjar kylskåpet att pipa. Vad är det som händer?
Strömmen! Tusan, det måste var strömmen som har gått. Med ett högt gubbljud stönar jag besviket och Maria kan inte undgå att vrida sig i sängen.
Som en blöt katt sladdar jag in i förtältet efter att ha slagit på automatsäkringen i stolpen. Strömmen är på, kylen fungerar och jag får snart nybryggt kaffe.
Kläderna får ta den tid de behöver för att självtorka. I detta väder behöver man bara dra ner gardinerna och glida runt inne i vagnen som gud skapade oss.
Vi tog en sväng för att inhandla diverse prylar och undfägnad. Förberedelserna är i full gång. Vi ska ha en fyrbent gäst i en vecka.
När klockan slår fem anländer monstret Sigge. En glad golden retriever som kommer att hänga som ett plåster på Maria. Det öppnar upp för lite egentid. Kanske köra lite radiostyrd bil?
Vi ska hårdtesta Omniaugnen är tanken.
Färskrans med champinjonsås står på menyn. Det blir fullt ös i köket. Maria är som en borrsväng i grytor och kastruller. Jag brukar säga att Maria är en av de sista, riktiga husmödrarna som finns. Istället för att köpa en färdig sås, som det står i receptet, rör hon ihop en egen. Jag är inte ledsen. Maten blev fantastisk. Omnia for the win!
Snart blir det en kvällspromenad. Både hund och husfru ska rastas. Det är lika bra att diska och ge sig iväg.
