Lidköping bjuder åter på ett sagolikt vinterväder i ottan. Det är krispigt och bilden som moder natur målar upp utanför husvagnens tunna väggar är en vacker vintertavla. Ljuden i detta kalla vita är dock vår. Det kvittrar i de kala trädkronorna och solens strålar torkar upp den fuktiga asfalten.
Det sitter folk på läsidan av sina vagnar och njuter. Solen värmer. Det är underbart!
Vi knallar iväg på vår runda. Samma sträcka som igår. Samtalet pendlar. Allt mellan himmel och jord. Maria är måttligt road av mitt val av promenadskor. Mina fina blå sommarskor med avlastande pelott.
Min bättre hälft har naturligtvis rätt. Det är inte optimalt men fungerar. Det är ju inte så att jag går sämre än Maria och hennes grova kängor. Jag liksom studsar fram i vårsolen.
På hemvägen går vi förbi campingen och fortsätter fram till bygget av den nya ”strandpromenaden”. Det kommer bli häftigt.
Bilen har stått och laddat på campingens laddstolpar. 100% och redo för vidare transport hemåt.
Vi slappar lite för att dämpa den värsta söndagsångesten. Snart är det dags att bryta förläggningen. Tömma vagnen på diverse vätskor. Stänga av gasolen och låsa kofferten. Vi börjar bli rutinerade.
Solen står lågt på himlen och trädens långa skuggor griper efter de sista av solen belysta markytorna.
Om två veckor är vi tillbaka. Då väntar spännande saker.
Ni hänger väl med?
#campingdagbok #adesworld
