Det är söndag och gårdagen sitter kvar i skallen som en baksmälla. Trots att jag var spik nykter sätter den sena timman spår i min annars så viktiga skönhetssömn. Jag sträcker ut min lekamen och blir varse om att ikväll kan vi somna bekymmerslösa.
Det blir inget skrivande nu heller.
Jag kan endast titta på min lilla skrivarhörna och längta tills inspirationen flödar. Kaffet sätter fart på kroppen och ett besök i servicehuset är på sin plats.
Efter en Marias morgonpromenad och en stadig frukost packar vi in fjortisarna i den lilla bilen och rullar hemåt. Maya ska lämnas tillbaka till sin mor i befintligt skick. Jag tar inget extra för taskig dygnsrytm. Liv lämnas i Frändefors hos en kompis, där hon ska spendera några dagar för att sedan återvända hit till oss, tillsammans med nämnda vän. Nu känner jag min lilla tös och troligtvis kommer hon att ha så kul att hon vill stanna i mörkaste Dalsland. Vi får se.
Jag och Maria rullar vidare i ensamt majestät till lägenheten. Det är alltid lika spännande att se om huset står kvar efter att ha lämnat vårt hem i händerna på sonen Alfred.
Japp, lite disk i köket men annars ingen större fara. Affe lever ”life” när vi är borta. Han är 21 och sitter mestadels inne vid datorn när han inte räddar barn som badvakt i stadens badhus. Det märks att vi inte har varit hemma på ett tag. Påsarna från Foodora står prydligt uppradade i hallen med gamla pizzakartonger, tomma chilicheesepåsar och annat skräp. Idag är han på jobbet.
Vi drar inte ut på vår vistelse. Vi vill tillbaka till campingen. För att maximera tiden till att inte göra någonting äter vi på restaurang ”Gyllene måsen” i Lidköping. Den ligger lämpligt till när man kommer söderifrån.
Efter dagens glass på campingen landar vi i husvagnens soffa. Vi är båda trötta efter helgens bravader och det dröjer inte länge innan John Blund hänger i ögonlocken.
