De små pubertala fjortisarna sabbar min dygnsrytm totalt. De har min tillåtelse att glida runt på campingen till midnatt nu under Power Meet. Att de sedan inte kommer till ro ett par timmar senare hade jag inte med i beräkningarna. Det finns hur många ”Vi ska bara” som helst.
Jag är trött som en amöba och min underbara skrivstund på morgonen sover jag bort. Inspiration är inget som går att tvinga fram. Den måste finnas där och jag behöver lite lugn och ro för mitt skapande. Det är bara att vänta och se om det kommer något tillfälle under dagen.
Däremot fick jag feeling att ta tag i det där med cityvattnet. Efter samtal med Fri-Bo och felsökning via telefon är det troligtvis magnetventilen på utsidan som har ett fel som inte är riktigt rätt. Jag slänger mig i bilen och tar en roadtrip till härliga Sollebrunn. Jag fick med mig en ny ventil och diverse andra saker till avloppet. Glad i hågen styrde jag kosan tillbaka till Lidköping.
Där brände jag jag några mil på leasingavtalet i onödan. Systemet är lika dött som löntagarfonderna. Fri-Bo lovar att komma hit vid lämpligt tillfälle.
Jag och Maria drar in till stan för att kolla på alla vrålåk som glider runt. Det är mycket folk i rörelse och hela staden lever upp. Vädret är som vanligt vackert och vi tar plats på en uteservering. Maten är riktigt bra och de har suröl på fat. Ett litet himmelrike för mig.
Jag kände mig stark i glassbaren och slog till med en Kronocamping Power. I största laget för mig men en otrolig upplevelse. Nu är vi laddade för kommande uppesittarkväll. Tyglarna är åtstramade och vi har full koll på de unga, frihetskrävande nattugglorna.
Jag kan knappt föreställa mig hur det skulle vara att ha två tonåringar med annan dygnsrytm i mitt hus…
Skulle knappt kunna sova alls antar jag – van som jag är vid att rå bara över mig själv.
Läser din blogg baklänges 🙂